Nytt-Uusi/Villit koirasudet vaarallinen laji/Susihybriditkö vain mielikuvitusta?/Johanna Heikkilä Heikkiläs texter på svenska: http://www.jaktojagare.se/aktuellt/varghybrid-fick-sandarhalsband Eirik Granqvist: Om varghybrider Kaarlo Nygren: Att leva med varg Kaarlo Nygren: Vargjakt med lapptyg Ryska vargar i Österbotten? Kvasiforskning om varg Kirjoituksia sudesta/Wolf debate outside the Northern Countries Vargdebatt i tidningarna/Debatten i Sverige/Norge Debatt
om återflyttarnas beskattning (Uppdaterad
2013-01-17) AKTUELL DEBATT01.03.2014 GRÖNKÖPINGSMÄSSIGT I MALAX Efter att jag i Vasabladet (26/1 och 30/1) förklarat varför resultatet av Malax-enkäten om medborgarråd inte kan ses som någon bekräftelse på att kommuninvånarna vill ha ännu en tummelplats för låtsasdemokrati påstår vikarierande kommundirektören Mikko Ollikainen alltjämt - i senaste Malaxblade - att undersökningen ändå ”ger en fingervisning om hur tankarna går” i sammanhanget. Men också det är en högst förunderlig konklusion av de få svar man fick av 30 (ca 0,5 promille) Malaxbor (varav två var finskspråkiga) i en enkät som inte vare sig i uppläggning eller genomförande uppfyller ens minimikraven på hur en regelrätt undersökning bör gå till. Dessutom innehöll enkäten med sex frågor inte något direkt spörsmål om, huruvida det vore lämpligt att skapa ett medborgarråd. Frågan som ställdes var: ”Är du intresserad av att delta i ett medborgarråd eller motsvarande forum…?” och åtta (8) stycken av dem som svarade lär enligt uppgift ha meddelat ett sådant intresse. Men inte heller utifrån detta kan man dra någon rimlig slutsats om Malaxbornas generella intresse för ett medborgarråd. Fullmäktigeordföranden Lorenz Uthardt liksom Mikko Ollikainen föredrar emellertid att tolka svaren som om kommuninvånarna gett dem mandat att inrätta ett medborgarråd; en absurd tolkning av en åsiktspejling helt utan värde. Det är beklagligt och bekymmersamt om våra kommunala tjänstemän och/eller politiker börjar fatta sina beslut om åtgärder för att öka medborgarnas demokratiska inflytande utifrån resultatet av bristfälliga undersökningar som engagerar bara något tiotal kommuninvånare. Då handlar det inte längre om seriös kommunpolitik utan om rena rama Grönköping. Förslaget om medborgarråd som en tänkbar problemlösare för det närdemokratiska underskott som uppstår vid en eventuell kommunfusion är en illusion och hör därför hemma i papperskorgen! (Publicerad i Vbl 01.03..2014).
19.02.2014 OM FUSIONSMODELLER I KOMMUNREFORMEN
”Kejsarens nya kläder” Stig Nygård, ledarskribent i Vasabladet, tog till ovanstående sagorubrik när han häromdagen kommenterade den så kallade Tammerforsmodellen som väckt visst intresse som ett tänkbart vägval för Malax om det skulle bli aktuellt med någon kommunsamgång. Efter att ha läst hans text har mitt första och positiva intryck av modellen förbytts i resignation och besvikelse. Nygård tycks nämligen ha rätt när han helt frankt konstaterar att den är ”… bara en ny klädedräkt för den modell med kommundelsförvaltning som Vasa stad lanserade så tidigt som 2007 och som grannarna skyndade sig att omöjligförklara.” Det borde för såväl Malax som Vasas andra grannkommuner räcka som bekräftelse på att inte heller Tammerforsmodellen är någon frälsare i sammanhanget. I Vasa ser man säkert bägge modellerna som ideallösningar för ett vägval som skulle utmynna i det Stor-Vasa man så hett eftertraktar. Jag hoppas emellertid att både Malax och övriga aktuella landsbygdskommuner inte låter sig luras av locktonerna i stan utan håller fast vid sina tidigare beslut om självständighet. För att tillfredsställa de statliga fogdarna kan man väl låta modellerna nagelfaras i en utredning – något som regeringen tvingar alla kommuner att göra. Men nog känns det som att ”kasta pengar sjön”!
08.02.2014 EN FINLANDSSVENSK DÖDGRÄVARE Håkan PH Rönnqvist, en av de mest fanatiska fusionsivrarna i Malax, går till attack mot mig i Vasabladet idag. Han gillar inte mina åsikter (i artikeln ”Fusionsivrarna i Malax”) och tycker inte att de passar in i ”den verklighet och globaliserade värld som Vasaregionen utgör”. Han förstår tydligen inte att det jag pläderar för, att värna om våra språkliga rättigheter när samhällsstrukturerna förändras, är något helt annat än den multikulturalism och den språkliga mångfald som skapats genom invandringen till Finland. Inte ser han heller några som helst faror för svenskan vid en fusion med Vasa. Så argumenterar bara den som inte längre ser någon framtid för svenskan i det här landet och som likgiltigt accepterar att vi uppslukas till intighet i det finska. Det är något jag inte stillatigande kan godta. Men jag tycker inte att det känns meningsfullt att gå in i någon polemik med en sådan finlandssvenskhetens dödgrävare som Rönnqvist. Så han får hålla sina monologer bäst han vill i bladet!
04.02.2014 HONGA & CO MÅSTE AVGÅ Kraven på att sjukhusledningen på VCS – i den situation som uppstått –sparkas eller självmant ställer sina platser till förfogande växer från många olika håll. Om fullmäktigemötet i slutet av månaden beslutar att hjärtkirurgin ska fortsätta men inte bryr sig om att rätta till den förtroendeklyfta som uppstått mellan sjukvårdsdistriktets beslutande organ och Rauhala, Honga & Frantz finns det andra vägar att gå för att göra något åt det problemet. Hänvisning till en sådan väg fick jag ju i svaret från JO som i sin svarsskrivelse till mig säger att: ”Om Ni ännu efter besvärsmyndighetens avgörande vill få ärendet prövat, kan Ni lämna in ett nytt klagomål till JO.” Det behöver inte nödvändigtvis betyda att jag personligen lämnar in ett klagomål igen utan det kan vem som helst göra. Klandret kunde begränsas till en begäran om att utreda, huruvida sjukhusledningen (Honga, Rauhala, Frantz) förfarit lagstridigt eller överskridit sina befogenheter i sin iver att stänga ner hjärtkirurgin. En framtid med fortsatt hjärtkirurgi på centralsjukhuset är naturligtvis helt otänkbar med den nuvarande sjukhusledningen som saknar den positiva inställning och framtidstro som krävs för att satsningen ska lyckas.
FUSIONSIVRARNA I MALAX Trots att det nu ser ut som om regeringens tilltänkta kommunreform ligger i dödsryckningar finns det fortfarande i Malax fusionsivrare som drömmer om ett framtida äktenskap med Vasa. Så vitt jag förstår kan de till och med tänka sig ett tvångsgifte; en tänkbar lösning som SFP:s partiledare emellertid tagit avstånd ifrån genom att deklarera att han har ”svårt att se att SFP är med i statsrådet och tvångsfusionerar kommuner så att svenskan blir lidande.” Till detta ska jag återkomma men först en kort återblick. En medborgarenkät som genomfördes för snart fem år sedan, hösten 2009, gav klara besked om att Malaxborna inte ville bakas ihop med några grannar utan föredrog att kommunen skulle förbli självständig (ca 25 procent var av annan mening); en viljeyttring som därefter följdriktigt befästes genom ett enhälligt beslut också av kommunfullmäktige. I ett officiellt utlåtande framfördes sedan i början av år 2010 kommunens ställningstagande till Vasaregionens samarbetsdelegation och dess utredning om samarbete och/eller samgång. Det betonades samtidigt att alternativa sammanslagningar av kommuner kan komma i fråga först när det finns ett uttalat samförstånd mellan alla inbegripna parter. Det har inte sedan dess – inte från något håll - presenterats några nya kunskaper och fakta som skulle tala för att det finns några fördelar med kommunfusioner som skapar mastodontkommuner. Snarare tvärtom! Det resulterade i fjol i att kommunen, i det ställningstagande till kommunreformen som finansministeriet krävt av kommunerna, höll fast vid sitt tidigare vägval; självständighet - som också ansågs som en viktig garant för svenskans ställning i Malax. Trots det enhälliga fullmäktigebeslutet om självständighet och trots Calle Haglunds principförklaring, har det ändå på sistone i vår kommun – märkligt nog – dykt upp högljudda påhejare som på dubiösa grunder och av outgrundliga skäl inte längre respekterar beslutet utan agiterar för att sälja ut oss till Vasa stad. Och där tackar man och bockar för staden vill förstås gärna ha fler skattebetalare, större markområden och en vidare skärgård inom sina domäner. Öppet och framfusigt torgför de sina - i mitt tycke - verklighetsfrämmande visioner om hur förträffligt ett äktenskap med Vasa skulle bli och tycks inte bry sig om att de, om deras intentioner blir verklighet, utplånar vår hembygd, Malax, från kommunkartan för all framtid, våldför sig på vårt modersmål och reducerar vår kommun till en undanskymd och perifer del av ett Stor-Vasa. Deras främsta förespråkare är Lorentz Uthardt som i senaste kommunvalet gjorde en överraskande ”comeback” som lokalpolitiker och då - inte helt oväntat - blev nygammal fullmäktigeordförande. Han gillar av allt att döma kommunala råd predestinerade till att hålla på med något slags låtsasdemokrati. Hans huvudförkunnelse idag är att ”utvecklingen mot storkommuner är oundviklig”. Häromdagen förde han i ett nyhetsinslag i Radio Vega Österbotten ut detta sitt omstörtande budskap och de planer han har om hur det bäst borde eller måste förberedas; Malax borde, utöver de tidigare tre råd som finns, också få ett medborgarråd, anser han, något som är ”vanligt i många andra länder”. Vilka länder det är får vi emellertid inte veta. En enkät till kommuninvånarna, en gallup som resulterade i 28 svar från svenskspråkiga Malaxbor och 2 från vår finskspråkiga minoritet bekräftar, menar Uthardt, att Malaxborna klart stöder denna hans tanke; en i sanning märklig konklusion om en enkät som bara någon enstaka promille av kommuninvånarna brytt sig om att besvara! Utifrån ett sådant sampel och en i övrigt bristfälligt formulerad och ovetenskapligt genomförd utfrågning går det naturligtvis inte att dra några som helst slutsatser om folkviljan i sammanhanget. Men t.f. kommundirektör Mikko Ollikainen, en av de ivrigaste påhejarna till en samgång med Vasa, möter ändå omgående upp mot Uthardts ”reformplaner” genom att i kommunstyrelsen beredvilligt föreslå att ett medborgarråd ska inrättas. Den 20 januari biföll kommunstyrelsen därför programenligt förslaget men bordlade ärendet för ytterligare utredningar. Därmed har man aningslöst accepterat och inrättat ett bihang till förvaltningen, tagit ett avgörande som totalt nonchalerar och kränker det demokratiska beslut som fullmäktige tidigare fattat om att Malax ska förbli en självständig kommun. Medborgarrådet, har Uthardt offentligt förklarat, behövs ju för att "vårt nuvarande fullmäktige snart är ett minne blott", d.v.s. det nya organet är något som i hans ögon ska förbereda ”den oundvikliga fusionen” med Vasa och som - när den förverkligats - ska garantera fortsatt närdemokrati. ”Svar på tal” från annat och oväntat håll kom överraskande snabbt. Några dagar efter att Uthardt hade utbasunerat sina profetior i radion följdes programmet nämligen påpassligt upp med en ”Slaget efter tolv”- debatt vars huvudtema var just närdemokrati. Deltagarna i debatten, Rurik Ahlberg, kommundirektör i Korsholm, Peter Backa, landsbygdsutvecklare och Folke Storbacka, kommunpolitiker i Malax, var rörande eniga om att en kommunreform med fusioner som resulterar i stora kommuner är ett uppenbart hot mot närdemokratin. De var också överens om att det närdemokratiska underskott som eventuella storkommuner ofrånkomligen medför på något sätt borde kompenseras. Men ingen av dem hade speciellt mycket till övers för Uthardts medborgarråd. Mest kritisk var Peter Backa som menade att ett medborgarråd utan egen budget eller beslutandemakt bara ger en placebodemokrati (en låtsasdemokrati). Folke Storbacka konstaterade dessutom för sin del att ”utgångspunkten (med medborgarråd) är fel om man redan nu antar att vi småningom blir en del av stora Vasa”. Och inte heller Rurik Ahlberg redovisade någon tilltro till att medborgarråd skulle kunna ersätta något av den demokrati som går förlorad vid en kommunfusion. Därtill var han djupt bekymrad över de nackdelar som fusioner mellan stads- och landsbygdskommuner – med sina skilda strukturer – skulle kunna medföra. Jag missunnar inte vännerna av Vasa, fusionsivrarna, deras åsikt och rätten att torgföra den. Men jag varken gillar eller kan acceptera den därför att den i mina ögon inte grundar sig på några som helst fakta utan bara tycks utgå ifrån diffusa sympatier för och tidigare personliga relationer till folk i grannstaden. Det känns verklighetsfrämmande att på sådana grunder förfäkta och försöka genomdriva en fusion med Vasa. Därför blir det intressant att följa den fortsatta beredningen kring medborgarrådet och att efterhand få uppleva hur ledamöterna i fullmäktige ställer sig till det kvasidemokratiska ”reformförslaget” med medborgarråd när det kommer upp på deras bord. Att säga ja till rådet vore att samtidigt bekräfta att Malax frångår sitt tidigare ställningstagande om självständighet. Ett sådant beslut utan ny bekräftelse på att det är vad Malaxborna verkligen vill vore ödesdigert. Det är inte otänkbart att deras intresse för Vasa ytterligare avtagit efter det taskspeleri som bedrivits kring frågan om hjärtkirurgins framtid på centralsjukhuset; det sorglustiga skeende i vilket stadens beslutsfattare så tydligt manifesterat sin likgiltighet för folkviljan och sin nonchalans för demokratins självklara spelregler. Slutligen: Ingen har ännu kunnat leda i bevis och övertyga mig om att mastodontkommuner är mer kostnadseffektiva, mer demokratiska och socialt rättvisare än små kommuner. Och i en fusion med Vasa kommer som sagt Malax att försvinna för gott samtidigt som svenskan ställning radikalt försämras; en samgång som således inte kan betecknas som något annat än en total katastrof för vår hembygd. Det är en sanning som består och som är värd att inför framtiden omsorgsfullt och eftertänksamt begrunda. (Publicerad i Vbl 26/1 och 30/1) INGET MER BESVÄR Jag övervägde möjligheten att gå in med ett ”stödbesvär” till Vasa förvaltningsdomstol med anledning av det kommunalbesvär som lämnades in av politikerkvintetten Michael Luther, Hans Ingvesgård, Bo Forsman, Carola Lithén och Ulla-Maj Salin. Men efter en kontakt och infoutbyte med gruppen, som besvärat sig över beslutet som fattades vid sjukvårdsdistriktets fullmäktigemöte den 28 november i fjol, har jag bestämt mig för att inte gå in med något tilläggsbesvär. Det som lämnats in till domstolen betraktar jag nämligen så vederhäftigt och välmotiverat att jag bedömer att ett eget besvär inte skulle kunna tillföra något avgörande mervärde. Jag nöjer mig, tills vidare, att hålla tummarna för framgång för det inlämnade besväret och ser fram emot den dag när ett nytt beslut ”ger oss hjärtkirurgin på centralsjukhuset tillbaka”. Bästa lösningen vore om de som har makt och befogenhet att avgöra hjärtkirurgins öde själva ser till att besväret kanske inte ens behöver prövas i förvaltningsdomstolen. Jag har en stark känsla av att något redan är på gång…
BESVÄR STOPPADE JO-ANMÄLAN I ett e-postbrev som jag fick 2/1 från justitieombudsmannen får jag följande besked: ”I Ert brev ber Ni justitieombudsmannen (JO) undersöka förfarandet vid Vasa sjukvårdsdistrikt i en fråga som gäller fullmäktiges beslut 28.11.2013 (§ 61) om hjärtkirurgin vid Vasa centralsjukhus. På uppdrag av JO Petri Jääskeläinen meddelar jag Er att saken inte kan undersökas här, eftersom den behandlas hos en annan myndighet. Enligt uppgift från Vasa förvaltningsdomstol har kommunalbesvär över ovan nämnda ärende inlämnats i dag.” (Meddelandet är undertecknat av justitiemannasekreterare Håkan Stoor) Att det kunde gå så här kände jag till när jag lämnade in JO-anmälan. Men besked om att något besvär lämnats in till Vasa FVD hade jag ingen info om vid kontakten till JO-ämbetet vilket jag också då noterade i min anmälan. Om följden av besväret till Vasa förvaltningsdomstol blir detsamma som det jag var ute efter med min JO-anmälan, d.v.s. att hjärtkirurgin inte stoppas efter juni i år, är beskedet från JO-ämbetet betydelselöst. Det finns möjlighet att efter ett avgörande i förvaltningsdomstolen i Vasa lämna in ett nytt klagomål till JO. Om det är något som kan bli aktuellt måste jag ta mig en funderar på. Bakslaget skildras så här i Vbl och på Yle: http://svenska.yle.fi/artikel/2014/01/03/jo-behandlar-inte-broos-besvar-om-sjukhusledningen http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/16076
ANMÄLAN TILL JUSTITIEOMBUDSMANNEN Vid årsskiftet skickade jag in en anmälan till JO; en begäran om utredning av huruvida sjukhusledningen i sitt handlande kring hjärtkirurgins vara eller inte vara på centralsjukhuset gjort något fel eller olagligt. Jag ser en JO-anmälan som en ”den lilla människans” möjlighet att i dagens samhälle göra sin röst hörd mot och få rättelse av maktmissbruk och fåvälde som negativt drabbar medborgarna. Förr räckte det ofta till om man som enskild individ gick ut och offentligt – till exempel i en dagstidning – avslöjade missförhållanden. Idag är det dessvärre inget som vare sig byråkrater eller beslutsfattare bryr sig om. Jag hade inga stora förhoppningar om framgång med anmälan. Det krävs allvarliga förseelser och vattentät bevisning för att komma åt skurkar på företag, inom byråkratin och bland beslutsfattare. Men genom protesten till JO upplever, åtminstone jag, en viss tillfredsställelse över att få säga min mening om och inviga en av våra rättsinstanser i skeendet kring hjärtkirurgin. Anmälan uppmärksammades av både Vbl och Yle. http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/15865 http://svenska.yle.fi/artikel/2013/12/30/jo-anmalan-mot-sjukhusledning
03.12.2013 ALLVARLIGA FÖRSEELSER AV VCS-LEDNINGEN Vasabladet kommer idag i en nyhetsartikel med nya besvärande avslöjanden om hur sjukhusledningen på VCS fungerat i sitt försök att göra sig av med hjärtkirurgin. Det ger mig anledning att fortsätta reflektera över skeendet. Det är legitimt av en uppdrags- och arbetsgivare att föreslå eller kräva sparåtgärder som de som kommunerna har gjort när det gäller centralsjukhuset. Men hur det sedan planeras och genomförs av de ansvariga för den verksamhet det gäller kan lätt spåra ur och kanske till och med förorsaka "olägenhet eller skada för någon annan", som det heter i vår lagstiftning. Om hjärtkirurgin på diskutabla grunder läggs ner är det, som jag ser det, oomtvistligt så att tredje part, patienter, riskerar att drabbas av både olägenheter och skador. Mot den bakgrunden måste sjukhusledningens - milt uttryckt -märkliga hantering av ärendet betecknas som synnerligen allvarlig. Den har nämligen, i sin iver att göra sig av med hjärtkirurgin, bevisligen aldrig tvekat att vare sig använda högst tvivelaktigt taktikerande eller rena lögner. Det betraktar jag personligen som en så allvarlig förseelse att jag anser att det vore befogat med en rättslig prövning av sjukhusledningens agerande i ärendet. Jag är inte jurist. Men så vitt jag förstår kunde det i en eventuell utredning komma i fråga att fastslå om någon av paragraferna 7-10 i strafflagens kapitel 40 är tillämplig i sammanhanget. De två första paragraferna (7-8) handlar om missbruk eller grovt missbruk av tjänsteställning och de övriga (9-10) om brott mot tjänsteplikt och oaktsamhet. Fotnot: Normalt krävs det en polisanmälan för att få igång en brottsutredning. Men om brottsmisstanken gäller ett grovt brott, som faller under allmänt åtal, kan polis eller en åklagare var för sig fatta beslut om att en utredning/förundersökning ska göras. Läs Vasabladets artikel om det senaste skeendet: http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/14082 02.12.2013
ROS OCH RIS FÖR VASABLADET
(Mer om hjärtkirurgins framtida öde). Avslutande kommentar: För övrigt förundrar jag mig och är besviken över att Vasabladet inte med ett enda ord uppmärksammat det motstånd som manifesterats genom Facebook-gruppen ”Vi som vill ha kvar hjärtkirurgin i Vasa”; en grupp som samlat uppemot 4500 medlemmar som protesterar/protesterat mot nedläggningen av hjärtkirurgin på centralsjukhuset. En liten påstöt i bladet skulle förmodligen ha kunnat dubblera gruppens storlek och därmed avsevärt ökat dess möjligheter att stoppa den planerade nedrustningen på centralsjukhuset. Men Vasabladet föredrog – av okänd anledning – att tiga! När det gäller nyhetsrapporteringen om skeendet kring hjärtkirurgins vara eller inte vara i Vasa förtjänar emellertid vår regionaltidning beröm. Framförallt live-rapporteringen från sjukvårdsdistriktets möte var en satsning värd applåder. Läs hela ledaren här: http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/13912
24.11.2013 SFP AVGÖR VÄGVALET Rallarsvingarna har duggat tätt i debatten om hjärtkirurgins vara eller inte vara i Vasa. Om det är inte så mycket annat att säga än att det är något som tillhör den fria debattens natur och - om man så vill – dess avigsidor. Inte överraskande har heller ingen enighet nåtts i debatten. Och ingen har kunnat övertyga motparten om vilket som är det rätta, framtida vägvalet för hjärtkirurgin i Vasa. Kompromissförslag har klingat för döva öron. Positionerna verkar lika låsta som de var från början. Och kanske till och med än värre eftersom det ser ut som om det förhatliga prestigespöket också smugit sig in i sammanhanget. Allt detta är förstås mycket oroande – framförallt för de i framtiden presumtiva hjärtpatienterna. I det läget framstår Svenska folkpartiet som den viktigaste och kanske enda part som kan lösa de ”gordiska knutarna”. Det sitter nämligen i en maktposition som ger partiet möjlighet att avgöra hur sjukhusets vägval ska se ut i framtiden. Frågan är om sfp:arna är beredda att ta, vågar axla det ansvaret. Det är tveksamt eftersom de redan en gång haft möjlighet att mer eller mindre avgöra frågan men då misslyckades med det (beslutet i sjukvårdsdistriktets styrelse). Men det ”snedsteget” är inte för sent att rätta till. Krasst uttryckt kan det konstateras att frågan om sjukhusets vägval riskerar att bli lika livsavgörande för såväl ett antal hjärtpatienter i framtiden som för Sfp. Efter partiledningens menlösa och klantiga hantering av kommunreformen och de tilltänkta strukturförändringarna inom sjuk- och hälsovården är nämligen förtroendekapitalet för Sfp närapå redan förbrukat. Ett negativt beslut om hjärtkirurgin, ett avgörande som inte heller den här gången står i överensstämmelse med väljarnas strävan och vilja, skulle därför kunna bli ödesdigert för partiet. Jag hoppas verkligen att sfp-politikerna i sjukvårdsdistriktets fullmäktige inser det och rätt kan hantera och ta sig ur den risksituationen. För vi behöver ett starkt Sfp också i framtiden, såväl lokalt/regionalt som centralt.
04.11.2013 OM HJÄRTKIRURGIN FÖRSVINNER PÅ VCS Ett inlägg i debatten: När man läser chefsöverläkare Auvo Rauhalas artikel i Vbl om följderna av att hjärtkirurgin försvinner på VCS frapperas man av hans positiva budskap om att det egentligen inte är något som försämrar vården på sjukhuset. Men det finns andra läkare som har helt annan uppfattning. En av dem är Michael Luther som tidigare var överläkare i blodkärlskirurgi på centralsjukhuset. En annan är en av de hjärtkirurger som f.n. opererar och jourar på sjukhuset, Antti Valtola. Bägge är överens om försämringarna: Luther (i debattartikel 30/10 i Vbl): ”Om hjärtkirurgin i Vasa avslutas försvinner också den kompetens som byggts upp för och med hjärtkirurgin inom anestesi och intensivvård, till nytta för både hjärtvården, andra operationer och intensivvård. Då har vi inte heller mera den kompetens som behövs för att sköta komplikationer som kan tillstöta efter en ballongutvidgning och efter att patienter som opererats i Tammerfors eller Åbo kommer för eftervård i Vasa.” Valtola (i Vbl-intervju 27/10): ”Tänk på hela sjukhuset. Hjärtkirurgernas jour underlättar arbetsbördan för kärlkirurgin. Beredskapen, intensivvården och anestesin blir sämre utan hjärtkirurgi.” Här tillägger han en viktig sak: ”Sjukhuset blir mindre attraktivt för unga specialiserande läkare”. Och ”han tror inte att det är svårt för Vasa centralsjukhus att få hjärtkirurger i framtiden”, något som sjukhusledningen hävdat. Vidare noterar Luther: ”De specialister som gör hjärtoperationer gör också operationer på lungor och i bröstkorg. Det behövs vid trauma mot bröstkorgen, vid lungcancer, luftbröst och svåra infektioner i bröstsäcken. Om vi inte har specialist att tillgå måste alla de patienterna skickas bort. Om ekonomin säger Luther: - Om all hjärtkirurgi skall göras på universitetssjukhus kommer det räkningar på minst 17 000 – 18 000 euro för var och en av de 60 – 160 patienter som skickas dit (1-3 miljoner per år). - När operationerna görs i Vasa stannar två tredjedelar av summan i regionens ekonomi enligt sjukvårdsdistriktets egna uträkningar. - Det handlar inte heller om att spara någon miljon euro i sjukhusets egen budget och frigöra ett övervakningsrum för annan verksamhet. I värsta fall handlar det om att räkningarna från andra sjukhus stiger med 3,5 – 9 miljoner euro per år…och - Att tro att att vi kan minska kommunernas kostnader för specialsjukvården genom att ta ner sjukhusets egen budget med två procent är att lura sig själv och våra invånare. Åsiktsskillnaderna mellan sjukhusledningen och de fristående läkarna, Luther och Valtola, är som framgår avsevärda. Frågan är vem beslutsfattarna väljer att tro mera på när det avgörande beslutet ska fattas i sjukvårdsdistriktets fullmäktige i slutet av november. Läs mera om debatten här: https://www.facebook.com/groups/754785431213534/ 12.10.2013 DEN ONÖDIGA KOMMUNREFORMEN En förträfflig och viktig analys av Kenneth Myntti igen om det omöjliga och onödiga riskbygge regeringen försöker påtvinga kommunerna. Rubriken kunde ha formulerats i orden ”Det går inte att tvångsfusionera”. Avslutningen i texten är magnifik och tål att upprepas (framförallt för att alla de som inte kommer in på Vasabladets webbsida inte ska missa den): ”Så länge inte regeringen lyckas leda i bevis att stora kommuner är kostnadseffektivare, mer demokratiska och invånarmässigt rättvisare än småkommuner kan regeringens storkommunpolitik bli svår att förverkliga med tvång.” Det är en sanning som kommer att bestå. Och mycket tydligare kan den inte formuleras. Här hela texten för dem som är Vbl-prenumeranter: http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/10037
FEL WEBBVÄGVAL AV VÅRA TIDNINGAR? En av de viktigare texterna i dagens Vbl får inte ens spridning via tidningens webbsida; en debattartikel signerad Jessica Parland-von Essen om hur kravet på inloggning spräckt den finlandssvenska offentliga plattform tidningarna förr erbjöd på webben. Här ett klipp ur hennes text: ”Där en helsingforsbo tidigare lätt kunde läsa en ledare i en österbottnisk tidning eller en konstintresserad person från Jakobstad klicka in sig på en artikel om en utställning av keramikkonst i östra Nyland är risken stor att man i dag låter bli. Detta försvagar kännedomen om kultur, samhälle och människor i andra delar av Svenskfinland. En sådan utveckling bidrar också till att försämra möjligheterna att försvara finlandssvenska intressen politiskt. Om vår gemensamma offentlighet och identitet som finlandssvenskar försvagas till förmån av en regional identitet kan det bli svårare att föra en öppen och bred diskussion om gemensamma frågor.” Klokt, sant och viktigt. Och något som, menar jag, borde väcka till både eftertanke och debatt i vår finlandssvenska press. Här info om Jessica Parland-von Essen: http://www.blogger.com/profile/17689726616158822515
02.10.2013 MYNTTI-INTERVJU MED CALLE HAGLUND Min kommentar: Calle Haglund har nu tydligt och klart ändrat sin och SFP:s färdriktning när det gäller kommunreformen och dess genomförande med de konsekvenser det kan resultera i för svenskan i det här landet. Att så skulle ske var något han antydde redan i förrgår i Facebook-debatten som gick igång efter Kenneths förra nyhetsanalys, ”SFP-toppen agerar bakvänt” (se nedan). Haglund har, som jag upplever det, påverkats av den senaste tidens kritik mot partitoppen och därför anpassat sina åsikter till och mött upp mot de starka viljeyttringar som kommit i dagen i framförallt Svenskösterbotten. Han har insett att det är oacceptabelt - och riskabelt för partiet - att tvinga ihop våra svenskdominerade kommuner till priset av ytterligare domänförluster för svenskan. Det är ett klokt steg Calle Haglund tagit och något som inger hopp om att kommunreformen för oss i Svenskösterbotten ska kunna genomföras utan större dramatik och negativa förändringar samtidigt som partiets välmående och politiska styrka kan komma att garanteras även framöver. Mynttis egen kommentar till intervjun: http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/9335
01.10.2013 Calle Haglund i Facebook-debatt: ”Jag har svårt att se att SFP är med i statsrådet och tvångsfusionerar kommuner så att svenskan blir lidande.” KORT RESUMÉ AV FACEBOOK-DEBATTEN Kenneth Mynttis utmärkta nyhetsanalys i Vasabladet häromdagen, ”SFP-toppen agerar bakvänt”, en situationsbeskrivning om hur partiet hitintills hanterat kommunreformen, fick märkligt nog inte en enda kommentar på tidningens webbsida. Desto hetare gick det till på Facebook sedan Myntti där länkat till texten i både bladet och ÖT. Efter en lam debattinledning tände det till ordentligt när det från Myntti dök upp ett besked om att SFP:s partidag i Karleby hade sagt nej till tvångsfusioner av kommuner eller kommundelar; just det som SFP nyligen gått med på i en överenskommelse inom regeringen och därmed svikit partidagsbeslutet. Ulla-Maj Wideroos klev in i diskussionen och meddelade att det ”i det här skedet bara var fråga om ett principbeslut och att det därför återstår att se hur det verkliga förslaget ser ut”. Dessutom, poängterade hon, handlade det om enbart ”tvångsfusioner i vissa stadsregioner” och skulle SFP ha motsatt sig det hade det betytt ett utträde ur regeringen. Vidare efterlyste hon av Myntti ”en analys av hur en regering utan SFP skulle fungera”; en i sanning märklig önskan. Hon ogillade också att Kenneth Myntti ”sprider sina egna åsikter mera än andras”. Det förtydligades efterhand med att hennes åsikt egentligen var att ”en redaktör aldrig borde marknadsföra sin åsikt – inte heller i form av en egen kommentar” (till en nyhetsanalys, menade hon kanske). Myntti såg för sin del ”inget fel i att en redaktör deklarerar var han själv står”. Här gjorde sen Calle Haglund ett första inhopp i debatten och meddelade att ”Utan SFP i regering skulle det vara helt slut på kommunernas egen rätt att besluta om sin framtid. Men visst är detta en svår fråga för oss.” Efter det släppte jag mig i en undran om att ”varken Calle Haglund eller Ulla-Maj Wideroos hade något att säga om att de i och med sitt agerande i kommunreformen struntat i att leva upp till ett beslut som tagits på partidagen och att det kan tolkas som att de nonchalerar besluten vilket i sin tur kan upplevas som svek på gräsrotsnivå.” Wideroos förnekade att man struntar i partidagsbeslut och hänvisade till ”en klar uppfattning om att våra beslutande organ också vill att vi skall vara med i regeringen och försöka påverka.” Sedan räknade hon upp vad som skulle ha gått fel om SFP inte varit med i regeringen: Karleby, Ely, språkstrategin och att det inte blivit några pengar till Kvarkentrafiken. Jag kommenterade med att konstatera att man, när man gör avsteg från partidagsbeslut, borde förklara varför så sker och samtidigt redovisa vilka eventuella fördelar en ändrad kurs i så fall kan ge partiets väljare (finlandssvenskarna). Underlåter politiker att fungera på det sättet förbrukar man snabbt sitt förtroendekapital, något som SFP inte idag har råd med, påpekade jag. Då kom den Calle Haglund-replik som innehöll citatet som inleder den här debattresumén och jag lägger in det uttalandet i sin helhet här: ”Mikael, partidagens linjedragning betydde att vi seriöst prövade vår regeringsmedverkan i augusti. Det blev inga direkta tvångssammanslagningar tack vare oss. Skulle vi ha sagt tack och hej skulle vi också samtidigt ha gett grönt ljus för den utveckling vi ville motverka. Dessutom skulle vi ha valt att då stå vid sidan om just då läget kring reformerna är som mest avgörande. Jag har svårt att se att SFP är med i statsrådet och tvångsfusionerar kommuner så att svenskan blir lidande. Det är den dagen som statsrådet gör det som partidagens linjedragning är överkörd. Den dagen är inte här och riksdagen har inte ännu ens behandlat den paragraf som kommunministern drivit på…” Jag kan inte tolka det (av mig) fetstilta på annat sätt än att detta är ett löfte om hur SFP kommer att agera när avgörandets stund är inne. Det känns bra och inger hopp om att kommunreformen ska kunna genomföras utan att rasera svenskans ställning i våra kommuner i Svenskösterbotten (och övriga Svenskfinland). Hela fb-debatten finns här: https://www.facebook.com/kenneth.myntti
22.09.2013 VAL TILL EUROPAPARLAMENTET Intresset för EU-val är inte speciellt stort i vårt land. Senast det begav sig var valdeltagandet bara 38,6 procent; ett bottenresultat jämfört med kommun- och riksdagsval. Men samtidigt är det just det blygsamma valdeltagandet som berett väg för det enda mandat som Sfp har i EU-parlamentet. En låg total röstningsprocent höjer nämligen väsentligt Sfp:s proportionella andel av rösterna – om finlandssvenskarna (Sfp:arna) röstar flitigare än övriga väljare i landet. Det förklarar varför Sfp i EU-valet 2009 fick hela 6,09 % av totalantalet röster, vilket således räckte för att få ett av de 13 finländska mandaten i EU-parlamentet. Med ett liknande resultat i nästa val kan Sfp behålla sin plats i unionsparlamentet. Det valet (den 25 maj 2014) är ännu rätt avlägset men spekulationerna är redan i gång i medierna och kandidaterna själva, de som redan bestämt sig för deltagande, värmer så smått upp inför sina egentliga valkampanjer. För en vecka sedan noterade Vbl:s ledarskribent, Stig Nygård, i en text att Wivan Nygård-Fagerudd ställer upp i valet. Han betecknade henne, på basen av ett bra resultat i riksdagsvalet 2007, som en tung Sfp-kandidat i Svenskösterbotten. Några dagar senare spekulerade Kenneth Myntti i samma tidning så här om Ålands möjligheter i valet: ”En ålänning har i teorin en chans att ta hem Sfp-mandatet i EU-valet. Men då måste alla partier på Åland stöda samma kandidat.” Den ålänning Myntti avsåg är Britt Lundberg, som i förra valet fick 9582 röster och med det resultatet, något överraskande, placerade sig som femma bland Sfp-kandidaterna. Toppen på den listan såg ut så här: 1. Calle Haglund 16 887 2. Nils Torvalds 14 044 3. Björn Månsson 13 344 Som känt lämnade Calle Haglund sin plats i EU-parlamentet när han valdes till Sfp-ordförande och ersattes då av suppleanten Nils Torvalds. De flesta bedömare har nu Torvalds som favorit och utgår ifrån att han, om Sfp lyckas behålla sitt mandat i det kommande valet, får behålla sin plats i parlamentet. Nils Torvalds fick i valet år 2009 700 röster fler än Björn Månsson. Men det är, när rösterna nästa gång ska räknas, inget försprång som ger någon trygghet och upplevs förmodligen av den senare som enbart sporrande. Den av dem som kan tillförsäkra sig de flesta av Calle Haglunds ”flytande röster” och öka sitt röstetal mest i Österbotten kommer att stå som slutsegrare. Britt Lundberg och Wivan Nygård-Fagerudd får finna sig i att betecknas som valets ”svarta hästar” och det ska hända något mycket oväntat om någon av dem ska lyckas överraska och vinna valet. Det finns ett risk- eller skräckscenario; att Sfp-rösterna inte räcker till för att förnya det nuvarande mandatet. Men det kan undvikas om vi finlandssvenskar mangrant tar oss till valurnorna. Läs mera om EU-val här: http://www.vaalit.fi/21690.htm och http://www.vaalit.fi/17250.htm
17.05.2013 Simon Bank, Aftonbladet, skriver intressant och initierat om hur det är att vara finländsk invandrare i Sverige och vad man då kan drabbas av under ett pågående ishockey-VM där både Lejonen och Tre Kronor är med och kämpar om medaljer. http://www.aftonbladet.se/kultur/article16782566.ab
24.04.2013 OM FINLANDSSVENSKT HUKANDE OBS DEBATT på yle-5 kommer i morron kväll att diskutera den finlandssvenska hukarmentaliteten, - beteendet. Det är bra och jag hoppas innerligt att de programansvariga kunnat plocka ihop bra debattörer så att det inte, som alltför många gånger tidigare, blir pannkaka av debatten: Ämnet är för viktigt för att fuskas bort. Tidigare idag skrev jag på Svenska yles nätsida en kommentar till textsnutten om hukarprogrammet. Jag valde att återge en historia som min gamle (bortgångne) vän, Ralf Norrman, en gång berättade i en artikel. Han satt i en buss i Kauttua i det finsktalande Satakunda. I bänken framför honom satt två barn, en pojke och en flicka, som förde ett viskande samtal på svenska. Pojken blev ivrig och höjde rösten varpå flickan sa: Man får inte prata svenska. Pappa har sagt. Folk blir arga.” Ralf analyserar sin upplevelse både tankeväckande och klokt. Han säger så här: ”Till den mänskliga rätten att finnas till hör den grundläggande regeln att själva ens existens aldrig kan vara ett brott. Därför behöver man aldrig skämmas över att finnas till, eller att ha ont samvete över att vara den man är. Man gör inte orätt mot någon enbart genom att finnas till. Att finnas till är inte en provokation. Ej heller att fritt tala sitt modersmål.” Vore jag programledare för OBS skulle jag inleda debatten med att återge den här sedelärande historien av Ralf Norrman. (RN-citatet finns i artikeln ”Att vara finlandssvensk” som ingår i boken ”Personligen minskar jag inte”, Scriptum, 2008). http://svenska.yle.fi/artikel/2013/04/23/vad-ar-en-hukare
16.04.2013 SVERIGEFINLANDSSVENSKARNAS STATUS Finlandssvenskarna i Sverige söker status som nationell minoritet. Det tycker jag de gör rätt i. Som jag ser det ska inte en flyttning till Sverige behöva innebära att man gör avkall på sin identitet. Och det är i första hand identitet detta handlar om. I andra hand skulle den officiella minoritetsstatusen ge finlandssvenskarna i Sverige större synlighet och oanade möjligheter att föra ut sig själva och öka kunskapen om Svenskfinland och finlandssvenskarna, Statusförändringen kunde förhoppningsvis också resultera i att Folktinget får upp ögonen för och inser att de 150 000 finlandssvenskarna i Sverige är en verklig, levande och viktig del av den totala finlandssvenskheten trots att de inte bor i Finland. http://svenska.yle.fi/artikel/2013/04/15/finlandssvenskarna-i-sverige-vill-bli-officiell-minoritet Titta på SVT-Uuutiset om saken: http://www.svtplay.se/video/1168676/22-4-17-45 10.04.2013 STACKARS THOMAS ROSENBERG … tänkte jag när jag följde dagens ”Slaget efter tolv”. Och jag förbannade den programansvariga som plockat ihop debattörer som helt saknade förutsättningar att föra ett samtal på samma intellektuella nivå. Thomas Rosenberg klargjorde tydligt och välmotiverat över den oro för svenskans utveckling som fått honom att lämna in en motion till Folktingets session om att skapa ett organ som kunde kläcka gemensamma strategier för Svenskfinland. Men meddebattörerna, Joakim Strand och Anne Marie Välimäki (kommunpolitiker i Vasa), räckte tyvärr inte till för att följa Rosenbergs tankebanor och babblade därför om helt annat än det för dagen aktuella ämnet. Beklagligt att ett så viktigt ämne fuskades bort av Radio Vega. Lyssna och förundras: http://arenan.yle.fi/radio/1860878
08.04.2013 LÅT DEBATTERNA BLOMMA Medierna på webben, också Vasabladet, säger sig gärna vilja ha interaktion med sina läsare. Kommentarfunktionen till texterna som läggs ut på nätsidan anses uppfylla det önskemålet. Det är något jag upplever som positivt. Och många kommentarer kan vara minst lika intressanta som den text de gäller. Ibland kan de till och med på ett utmärkt sätt komplettera det ämne det gäller. Därför är det beklagligt om och när de ämnen/notiser som skapar stort intresse och kan resultera i många kommentarer snabbt försvinner från respektive mediums webbsida. Det händer ofta på Vasabladets nätsida; en diskussion som tagit fart kvävs plötsligt och oväntat i sin linda. (På Svenska Yle och på Husis webbsida fungerar det bättre). Så gick det senast igår (söndag) då en intressant nyhet (om en Thomas Rosenberg-motion till Folktinget) signerad Kenneth Myntti togs bort från webbsidan samma dag som den dykt upp där och bara efter en handfull inlägg (av vilka ett var av mig själv). Eftersom jag var kritisk till det negativa sätt som Folktinget bemötte Rosenbergs förslag väntade jag mig en fortsatt och givande diskussion om saken. Men så, kort efter att mitt inlägg publicerats, försvann den aktuella texten med kommentarer plötsligt från materialet på nätsidan. Vasabladet satte punkt för vidare debatt! Skulle jag ställa bladet mot väggen om varför det går så här skulle svaren antagligen bli att innehållet på webbsidan ständigt måste vara ”up-to-date” och att texter/notiser därför regelbundet måste ersättas med nytt material. Det har jag förståelse för. Men för mig räcker inte bara det som förklaring till att bladet ibland begränsar viktiga debatter. Och på tidningen borde man inse att det på intet sätt är något som vare sig ökar intresset för Vasabladets nätsida eller interaktionen med läsarna. Tvärtom! Så låt kommentarerna flöda och diskussionerna blomma tills de självdör. Debatt är demokratins syre. http://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=230370&highlight=Koordinera%20det%20svenska%20i%20Finland
24.03.2013 Det känns beklämmande att läsa dagens ledare i Vasabladet. Det scenario som ledarskribenten, Viveca Dahl, inleder sin text med är avslöjande för den finlandssvenska journalistkåren; tydligen en samling nickedockor som inte har mage att protestera ens mot att de vid ett fackligt möte ställs inför en situation där de språkligt nonchaleras och diskrimineras. Vad har sådana skribenter att tillföra en finlandssvensk debatt om våra språkliga rätter och framtid i Finland? Verkligen inte mycket. Vi vet att det finns undantag: Som Kenneth Myntti och Bertel Nygård (Vbl), Torbjörn Kevin (ÅU) och naturligtvis författaren till dagens Vbl-ledare plus ett litet fåtal fristående skribenter (som t.ex. Sven-Erik Klinkmann, Thomas Rosenberg och författaren Gösta Ågren). Resten tillhör en grå massa av likgiltiga anpasslingar som inte har mycket till övers för det Svenskfinland de ändå själva är delar av. De borde skämmas! 18.03.2013 Vem var han egentligen? Var han
verkligen den rasist som vissa kretsar (sannfinländare)
i Finland utmålar honom som? Läs vad ett par kända samhällsdebattörer
anser: Thomas Rosenberg i en
kolumn i Hufvudstadsbladet och Kenneth Myntti i en
text
i Vasabladet. Läs mer om A.O.Freudenthal här. 10.03.2013 KOMMUNREFORMEN IGEN Läs en viktig Kenneth Myntti-analys och situations-beskrivning kring den pågående kommunreformen. Hans resonemang ger mig kalla kårar längs ryggen eftersom mina tidigare farhågor beträffande vad som kan ske med svenskan mer och mer bekräftas. Men samtidigt antyder Myntti möjligheter - något som inte minst SFP borde ta fasta på.
GALLUPDEBATTEN FORTSÄTTER Diskussionerna kring den märkliga BF-undersökning vars resultat – åtminstone av den huvudansvarige för enkäten - tolkades som att vi österbottningar gillar kommunfusioner fortsätter. I dagens blad sågas undersökningen och dess kungjorda resultat av tre insändarskribenter. En av dem, Kjell Herberts, jämför sedan BF-gallupen med en egen enkät (Barometern) och kommer då med delvis förbryllande och motsägelsefulla slutsatser. Han säger bl.a. att bägge mätningar i själva sakfrågan – kommunfusioner eller inte – redovisar att det är dött lopp ”tydligen bland såväl folket som förtroendevalda”. Hur han kommit till den slutsatsen, mot bakgrund av att nästan 60 procent i hans egen enkät tyckte att antalet kommuner ”är bra som det är” och det faktum att förtroendevalda i flertalet av våra kommuner beslutat om fortsatt självständighet, är för mig en gåta. I dagens blad ingår också en nyhetsartikel i ämnet, en Myntti-intervju med Sfp:s partihövding Calle Haglund, som nu tydligt modifierat ett tidigare positivt uttalande inför partifullmäktige om BF-gallupen och nu konstaterar bara att ”medelösterbottningen är inte pigg på fusioner, men har beredskap att utreda”. Beklagligt igen är att bladet envisas med att inte låta den här debatten synas – och bli föremål för fortsatt åsiktsutbyte – på sin webbsida.
EFTERSPEL TILL BF-GALLUPEN (30/1) I dagens blad ser jag att direktören för Bildningsförbundet, Fredrik Guseff, går i svaromål när det gäller den galluppkritik som Michael Luther serverade i gårdagens tidning. Direktörens argumentering övertygar inte och är lika svårgreppad och flummig som uppläggningen av själva undersökningen. Det är förstås svårt för den ansvarige för ”nyhetsankan” till tidningsredaktionerna att erkänna sitt misstag. På samma sida i Vbl flummar också riksdagsmannen Lars Gästgivars om den aktuella gallupen, som han tycker är välgjord, ger entydiga svar och därmed bekräftar den åsikt (att vi österbottningar trängtar efter kommunsammanslagningar) som alltid varit hans ledstjärna; en åsikt som åtminstone jag aldrig sett eller hört honom framföra. Han avslutar svadan med nya konspirationsteorier om Korsholms kommunstyrelse som nu tydligen bytt mötesdag för att slippa honom. Herr(e)ns – och kanske också kommunstyrelsers - vägar äro outgrundliga!
KRITIK MOT BF-GALLUP (29/1) Bildningsförbundets gallup, som överraskande redovisade en positiv inställning till kommunfusioner bland svenskösterbottningar, har blivit föremål för stark kritik. Det berättar Vasabladet i en stort uppslagen artikel i dagens papperstidning. Enligt textförfattaren, Kenneth Myntti, är det kommunstyrelseordföranden Michael Luther i Korsholm som kommer med det starkaste klandret. Hans kritik (som också serveras i form av en insändare i dagens tidning) av gallupen, liksom många andras, är helt berättigad. Belägg för att den är riktig kommer också omgående från medieforskaren Ari Nykvist, som säger att ”de slutsatser som kom ut i offentligheten i lördags inte alls motsvarar svaren på de frågor som ställdes i Bildningsförbundets undersökning.” Tidningarna, bl.a. Vasabladet, bör även de begrunda sin insats och sitt ansvar i sammanhanget. Att den ”nyhet” som via ett pressmeddelande gick ut från Svenska bildningsförbundet så okritiskt anammades och serverades tidningsläsarna var ett bottennapp utan like.
Kanske är
det medvetenhet om den blundern som resulterat i att det inte idag på
bladets webbsida finns något att läsa om detta. Här kan Bildningsförbundets uppläggning av gallupen kollas: http://www.bildningsforbundet.fi/Site/Widget/Editor/1235/files/sbf-kommunundersoekning26012013.pdf
* * * Uppdatering 12.02.2013 Elever med läs- och skrivsvårigheter klarar inte texterna i högstadiets läroböcker. De förstår inte vad de läser och deras skrivförmåga räcker inte till för att i ord formulera tankar eller upplevelser.
LÄS- OCH SKRIVFÖRMÅGAN I UTFÖRSBACKEN Det är snart tjugo år sedan jag varnade för den här utvecklingen. Jag hade testat högstadieelevers läs- och skrivförmåga i både Sverige och Finland. Resultaten visade entydigt på en negativ utveckling; en process som i Sverige började redan på 1970-talet, något senare i vårt Svenskfinland. Det är
märkligt och betänkligt att de ansvariga för den här utvecklingen i
respektive land inte tidigare och tillräckligt högljutt uppmärksammat
problemet och gjort något för att stoppa eller vända utvecklingen. Läs här
om SVT:s rapport om svenska studenters läs- och skrivproblem:
Också Hbl har uppmärksammat problematiken
Kevin
vs Myntti För
en vecka sen ingick i Åbo Underrättelser en ledartext,
skriven av Torbjörn Kevin, som betecknade Kenneth Myntti som
Vbl:s Don
Quijote och som en debattör med en ”innerlig ovilja att läsa
politikens realiteter”. Det är en ”betygsättning” av KM:s
publicistiska insatser som
rimmar illa med det beröm och den välvilja som mötte honom i höstas
efter skandalen på bladet. Torbjörn
Kevin ser Kenneth Myntti och hans likar som drömmare utan
verklighetsförankring och efterlyser politisk realitet i den
finlandssvenska debatten. Den realism jag antar att han avser är för
mig anpassning/assimilation; till folkmajoriteten och på dess
villkor. Det
är det vägval SFP sen länge gjort till framtidsstrategi i sitt
politiska arbete. Och den strategin har inte resulterat i några framgångar.
Tvärtom! Den har bara påskyndat nedrustningen av det svenska i
landet. Jag
kommer med välvilja ihåg Kevin från tiden han skrev ledartexter i
Vasabladet – texter som jag oftast uppskattade. Då liknade hans åsikter
de som Kenneth har och för ut idag. Men nu har han som ÅU:s
chefredaktör och ledarskribent vänt kappan efter de
integrationsvindar som blåser söderöver - en märklig och
ynkansvärd åsiktskullerbytta som i mina ögon bara förtar hans trovärdighet
som samhällsdebattör. Jag föredrar den idealism och framtidstro som Kenneth Myntti står för framom den pessimism och uppgivenhet som döljer sig bakom Torbjörn Kevins raljanta ordflöde. Anm.: Kenneth Mynttis kommentar till Kevin ingick i Vasabladets papperstidning idag och kan också läsas här.
GLÄDJANDE NEJ
TILL STOR-VASA!
I Vasa stad har det i åratal ödslats avsevärd
tid och mycken möda på att försöka övertyga grannkommunerna om,
hur förträfflig framtiden skulle bli om de hade förstånd att
ansluta sig till det tilltänkta Stor-Vasa. Planerna har flitigt applåderats och backats
upp av Vasabladet som på ledarplats ägnat visionen spaltmetrar.
I takt med att kommunerna nu presenterar sina
uttalanden om och ställningstaganden till kommunreformen blir det
allt tydligare att drömmen om ett Stor-Vasa med all säkerhet aldrig
kommer att förverkligas. Liknande storvulna planer i andra delar av
Svenskösterbotten ser också ut att slås i kras. I våra finlandssvenska kommuner, åtminstone här
i Svenskösterbotten, har man insett det värdefulla i att slå vakt
om och bevara den ställning svenskan idag har. Avsaknad av trovärdiga fakta som skulle peka på
några ekonomiska fördelar med mastodontkommuner har säkert också
bidragit till ställningstagandet. Därför väljer man fortsatt självständighet
framom kommunsamgång. Tills vidare har det vägvalet preliminärt bekräftats
åtminstone av kommunstyrelserna i Nykarleby, Pedersöre, Vörå,
Korsholm, Malax, Korsnäs och Närpes. Och fler lär det bli.
Behandling i respektive kommuns fullmäktigeförsamling saknas ännu
men den kommer inte att förändra någonting. Det enda som kunde tänkas
”rädda” Vasa vore, om statsmakten tar till tvångsåtgärder. Men
det är ett scenario som knappast blir aktuellt. Beslutet om nej till storkommuner är – i mina ögon – klokt och synnerligen glädjande för en stor majoritet av finlandssvenskarna. Men för påhejarna av ett Stor-Vasa, sedan länge rusiga av sina mustiga framtidsvisioner, ger det en tillnyktring med besvärande baksmälla. (Publicerad i Vbl 2/4 2012 och i Hbl 5/4).
SPRÅKKRAV
FRÅN KOMMUNERNA? Thomas
Rosenberg understryker i en artikel
i dagens Hbl att kommunreformen strider mot grundlagens stadganden och
de europeiska språkstadgor som Finland ratificerat, Samtidigt slår
han fast att kommunerna nu har all möjlighet att föra fram hårda
språkliga krav vid eventuella kommunsamgångar. Men han tycker att
”det är få som vågar höja rösten” och då är det förmodligen
i första hand kommunerna i Södra Finland han tänker på. Personligen är jag övertygad om, att viljan och beredskapen för att ställa stränga språkliga krav är mycket större i de svenskösterbottniska kommunerna. Vi lär snart få klarhet i hur det ligger till med den saken. Obs! Dubbelartikel av Rosenberg i Vasabladet i samma ämne.
VASABLADETS LINJEVAL I KOMMUNREFORMEN Ju mer jag funderar på den väg Vasabladet valt att slå in på i fråga om kommunreformen desto mer förundrad – och bekymrad – blir jag. Linjevalet, som egentligen inte handlar bara om kommunreformen utan också i allra högsta grad om ett vägval för svenskans framtid i det här landet, fick sin början redan under chefredaktören Dennis Rundts tid. Det cementerades när Lars Rosenblad övertog chefskapet på tidningen och konfirmerades slutgiltigt när Camilla Berggren tillträdde i höstas. Min förvåning emanerar ur det faktum att tidningen, med sitt okritiska stöd för den tilltänkta kommunslakten, gjort ett linjeval som går stick i stäv med vad flertalet svenskösterbottningar tycker. Bekymret handlar om att tidningen så fräckt och ogenerat pläderar enbart för ett Stor-Vasa, vilket i mina ögon inte handlar om en objektiv och trovärdig journalistik utan om att rätt och slätt göra politik. Och sånt, menar jag, hör inte till politiskt obundna Vasabladets uppgifter och syften. Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att utvecklingslinjen på Vbl är ett resultat av lobbyverksamhet från ett visst håll, ett i Svenskösterbotten verksamt och hemlighetsfullt kotteri, Pro Botnia, som bland annat ivrade/ivrar för ”kraftfulla allianser inom högskoleundervisning och yrkesutbildning utan begränsningar av språkliga hänsyn”. Bland medlemmarna i gruppen märks bl.a. Gustav Skuthälla, Dennis Rundt, Gustav Lawast, Erik Sjöberg, Bengt Jansson och Håkan P H Rönnqvist. Vasabladet kommer förstås aldrig att tillstå något samband mellan Pro Botnia och sitt linjeval. Men att det finns där är ett obestridligt faktum. Det kan stå bladet dyrt i framtiden!
STOR-VASA FÖRHÄRLIGAS I VBL Vasabladet med utomstående agitatorer fortsätter att plädera för och romantisera kring ett framtida Stor-Vasa. Tidningen konstaterar på ledarplats att storkommunen när den blivit förverkligad kommer att ”kombinera det lillas närhet med det storas styrka” – ett uttryck som ledarskribenten lånat av en påhejare i stadens ledning, Bengt Strandin, som också uttalar sig i en debattartikel i dagens blad (22/2). Några farhågor över att det lillas närhet i stället skulle riskera att helt utplånas och svenskans ställning allvarligt naggas i kanterna i en fusion med ”storstan” ser inte påhejarna. De som är skeptiska, negativa till kommunfusioner som krymper våra finlandssvenska domäner, avfärdas som behäftade med gamla fördomar och låsta i motsättningar. De är offer för ”rädslor och farhågor som förändringar och det okända innebär”, säger bladets ledarskribent, Stig Nygård. När Vbl entledigade Kenneth Myntti som ledarskribent växte volymen och utrymmet i tidningen för förhärligandet av ett Stor-Vasa avsevärt. Det ser inte ut att finnas några gränser för alla de fördelar och nyttor som Vasaregionen skulle begåvas med när Stor-Vasa förverkligats; ”en välmående landsbygd, en unik skärgård, blomstrande små och medelstora företag, moderna landsbygdsnäringar, ett mångsidigt utbildningsutbud”, är något som Strandin räknar upp. Och då tvingas jag fråga: Har han och Vasabladet gått omkring med skygglappar för ögonen de senaste åren? Allt det som räknas upp har vi nämligen redan länge haft och njutit/njuter storligen av i dagens kommuner – men i det lillas närhet och ännu, gudskelov, opåverkat av det urbana Vasa. Vasaregionen, ja - hela Svenskösterbotten, växer de facto till sig och blomstrar som aldrig förr och i sådan mångfald att det framstår som ett enastående mönster för resten av landets regioner. Så kan det också fungera i framtiden utan ett Stor-Vasa!
SFPsviker igen! Det är sorgligt att nödgas konstatera att SFP
tycks vara helt tillfreds med kommunkartan som presenterats idag. På
annat sätt kan inte uttalandet
om förslaget till kommunslakten från svenska riksdagsgruppen tolkas.
Det
är inget annat än en präktig skandal och ett nesligt svek mot
svenskheten i landet! ”Vårt” SFP som förväntas stå upp för,
bevara och utveckla det svenska i Finland, håller på att integrera
oss till döds. Samtidigt gör sig partiet aningslöst obehövligt i
framtiden. Hoppet står nu till att kommunerna (de som tagit beslut om att förbli självständiga) inte ger upp sin självbestämmanderätt.
FORTSATT LIVSKRAFT PÅ SVENSKA På debattsidan i dagens Vbl fortsätter Kenneth Myntti att argumentera för vikten av att kommunreformen befäster och förstärker svenskans ställning och inte försvagar den. Han uppmanar SFP (och andra partier) att kollationera hur väljarna resonerar kring detta och efterlyser en strategi som definierar på vilket sätt kommunal livskraft på svenska bäst kan säkras. Läs mera! Jan-Erik Granö: "Vi uppfattas inte som rumsrena". Lapp på luckan för intern SFP-debatt Radikal tanke från professor emeritus Jan-Otto Andersson Kommentar i Vbl-ledare av Viveca Dahl Märkligt uttalande av Håkan Nordman Debatten om "fallet Myntti" och Vasabladet01.12.2011Vasabladets
kulturchef om ”fallet Myntti: ”Det fria ordet riskerar bli det fjättrade ordet.” I det läget väljer Vasabladets ledning att
sidsteppa den ledarskribent som mest fördjupat sig i den språkliga
utvecklingen. När mobben ropar ”isolering”, ”reservatstänkande”
och ”svensk bubbla” brukar Kenneth Myntti föra folkrättsliga
resonemang, tala om mänskliga rättigheter och studera vad
politikerna de facto beslutat och vad som blivit följden. Mynttis bok
”Svenskan på offensiven eller intensiven” (Söderströms, 2010) väckte
berättigad uppmärksamhet. Jag kollade upp en samling recensioner och
slogs av hur mitt eget intryck av boken återkom hos anmälarna. Flera
betonade det gedigna faktaunderlaget och några talade om en bok att
slå upp i när man ska studera det försämrade språkklimatet på
00-talet. Mynttis bok motsvarar det han lyft fram i sina ledare
under årens lopp. På vilket sätt det bryter mot någon oskriven
Vbl-regel eller är alldeles för radikalt förblir en gåta. Jag har
bett om konkreta exempel men inte fått några svar. Det fria ordet riskerar bli det fjättrade ordet.”
28.11.2011Thomas Rosenberg om Myntti i Vbl-kolumn: "Det är obegripligt att tidningens ledning frivilligt avstår från sitt i många avseenden starkaste trumfkort." Läs hela texten.24.11.2011Thomas Rosenberg i HBL-kolumn: ”Kenneth Myntti har länge varit den enda journalist som systematiskt satt nedmonteringen av det svenska i Finland under lupp. Detsamma gäller hans närgångna granskning av partiet och fonderna. Läs hela artikeln. 23.11.2011Öppet brev till Camilla BerggrenApropå avpolletteringen av Kenneth Myntti som ledarskribent. Om och när en chefredaktör gör förändringar på sin tidning förväntar åtminstone jag mig att det ska hända något som gör avisan mera läsvärd – attraktivare för oss läsare/prenumeranter.
Skandalen på Vasabladet17/11/2011 I går nåddes vi av nyheten om att Vbl inte längre
vill ha kvar Kenneth Myntti som ledarskribent på tidningen. Orsakerna
till förändringen är milt uttryckt krystade: ”En ledarskribent på
Vbl bör bo i Vasa (KM bor i Jakobstad), han har för radikala åsikter
om svenskan i landet och de motsvarar inte Vasabladets linje och
tidningen vill ha en kvinnlig ledarskribent.” * * * * * P.S. 18/11/2011 Är det någon annan än jag som funderat över att ingen framträdande SFP-politiker, exempelvis Håkan Nordman, Ulla-Maj Wideroos eller - varför inte - Stefan Wallin, tagit till orda och beklagat eller kritiserat det som hänt på Vasabladet? (Kommentera gärna i min gästbok). OBS! Vbl har stängt artikeln om Myntti med alla kommentarer. Men på länken här under kan du (ännu) hitta dem.
|
Kort bakgrund: Folkskollärarexamen 1963 i Finland. Flyttade till Sverige 1965. Speciallärarexamen 1970 vid lärarhögskolan i Göteborg. Sammanlagt 37 års lärar- erfarenhet i både Sverige och Finland med specialisering på läs- och skrivsvårigheter. Pensionerad sommaren 2000.
Publikationer: Sedan 1975 regelbundet tidningsartiklar i de finlandssvenska dagstidningarna Hufvudstadsbladet och Vasabladet i bl.a. ämnen som migration, invandrar- och minoritetsproblematik, politik och jakt. Sporadisk medverkan i tidningar och invandrartidskrifter i Sverige. Var rikssvenska jakttidskriften Jaktjournalens Finlandsredaktör från 1985 – 98. Medverkan i några böcker: Bl.a. "Härkomst Finland" och "Hunting in Europe".
Övriga publikationer:
1970: Skrivsvårigheter hos barn i Sverige och Finland.
1978: Finlandsbilden i svensk grundskola och dess läromedel.
1983: Diktsamling ”Vi saknas i orden”
Fritidsintressen: Jakt & Fiske. Idrott. Musik. Litteratur. Politik.
Erbjudanden:
Frilansjobb om jakt och jaktpolitiska frågor i Finland/Norden.
Hjälp för alla med läs- och skrivsvårigheter (i svenska).
Jaktbesök i Malax, Finland.
E-mailadresser: mikael.broo@pp.malax.fi broomikael@gmail.com
Postadress: Tuvasvägen 209a, FIN-66100 MALAX.
Telefonnummer: +358401653866, +358504006347