HOPPLÖS KAMP OM BESKATTNINGEN

Det sägs att lagstiftningen om beskattningen av återflyttarnas (utlands-) pensioner är juridiskt oantastlig. Må så vara. Men ibland skapas det dessvärre lagar som är orättvisa och diskriminerande och som därför är åtminstone moraliskt förkastliga.

Så är det med det dubbla skattesystem (se ordförandens spalt) som det finländska samhället – i strid med huvudprincipen i det nordiska skatteavtalet – konstruerat för att orättmätigt snylta på återflyttarpensionärernas surt förvärvade pensioner. Därför borde det omedelbart skrotas.

Men det förutsätter en ändrad lagstiftning. Och som det har sett ut i åratal tycks det inte gå att samla en majoritet bland lagstiftarna som är beredda att genomföra någon förändring. Det är förvånande men inte helt obegripligt.

Det fåtal riksdagsledamöter som, liksom vi, är insatta i problematiken tycker säkert att beskattningen borde ändras. Men flertalet, som aldrig ens orkat sätta sig in i problematiken förstår inte vad som sker, och bryr sig därför inte heller ett skvatt om vår beskattning. Det är inget utslag av illvilja utan handlar enbart om likgiltighet för vår situation. Vi är mer eller mindre totalt ointressanta för majoriteten av våra riksdagsmän, som enbart riktar in sig på väljargrupper där de flesta rösterna i val finns att hämta. Det är den nakna och bittra sanningen.

Att under sådana förutsättningar kunna ändra på någonting är en hopplös – för att inte säga omöjlig – uppgift. Det räcker inte att vi får/fått visst stöd från EU-kommissionen och EU-domstolen. Medlemsländerna i unionen bestämmer själva hur deras respektive medborgare ska beskattas. Det är något som bara kan ändras om unionen utvecklas till en förbundsstat med gemensamma skattelagar. Men det är ingenting som vi kan påverka.

Mot den här bakgrunden har jag själv kommit till slutsatsen att det är en hopplös kamp vi för. Vi har jobbat i uppförsbacke i alla år och framgångarna har varit blygsamma. De största insatserna vi gjort ligger i de rättelser vi lyckats göra av felaktiga beskattningar för enskilda återflyttarpensionärer. Utan vår förening hade de aldrig skett.

Men att få statsmakten att ändra den nuvarande beskattningen totalt så att den skulle överensstämma med det nordiska skatteavtalet och tillämpas som i Sverige är en orimlig uppgift. Medvetenhet om den insikten har resulterat i att jag personligen gett upp. Det är, som jag ser det nu, hopplöst att fortsätta kampen!

Mikael Broo