Thomas Rosenberg i HBL-kolumn: ”Kenneth Myntti har länge varit den enda journalist som systematiskt satt nedmonteringen av det svenska i Finland under lupp. Detsamma gäller hans närgångna granskning av partiet och fonderna.

* * *

Hur skall man riktigt tolka desavoueringen av Kenneth Myntti? Den profilstarke ledarskribenten på Vasabladet som plötsligt förra veckan såg sig petad från ledarredaktionen. En händelse som väckte ovanligt starka reaktioner, framför allt på nätet.

En av nycklarna finns förmodligen just i ordet profilstark, det vill säga att Myntti under de senaste tio åren etablerat sig som en konsekvent och orädd försvarare av den finlandssvenska saken. Först som redaktör i ledet, med bevakningen av Svenskfinland som specialitet, och de senaste åren på ledarplats.

Det sistnämnda blev också hans fall. Det fanns nämligen helt uppenbart många som skarpt ogillade att han också på ledarplats fortsatte dissekeringen av det finlandssvenska sönderfallet.

Även om den tiden definitivt är förbi då tidningar hade en gemensam linje i olika frågor (och Vbl var därtill en av de första att införa signerade ledare, och därmed öppna för en redaktion med många röster) var det tydligt att man också inom tidningen och dess ledning började skruva på sig.

Myntti framstod i allt högre grad som personifikationen av en radikal svenskhet man helst ville tona ner. En symbol som fungerade som en projektion för all världens antisvenska känslor, och därmed upplevdes som en allt tyngre kvarnsten om tidningens hals.   

Även om man alltså kan ha en viss förståelse för den nya chefredaktörens belägenhet (för vilken ny chef vill konkurrera med en ljusstark kollega vars åsikter man inte delar?) är avpolletteringen av Kenneth Myntti både tragisk och förvånande. Förvånande för att tidningen frivilligt avstår från sin skarpaste penna uttryckligen på den plats där åsikter skall föras fram, och blir lästa.

Reportage och kolumner i all ära, men de har inte samma tyngd. På nyhetsplats är det dessutom inte alls meningen att en redaktör skall ha en klar linje och egna åsikter. Just dem läsare runtom i Svenskfinland, också långt utanför tidningens prenumerantkrets, med intresse har följt även om man inte alltid delat Mynttis åsikter. Något nätdebatten tydligt har visat: att det är många som läst Vbl uttryckligen för hans ledartexter.

Tragisk är avpolletteringen för att hela Svenskfinland har behövt Mynttis envisa bevakning av hur man nedmonterar det svenska i Finland. Detsamma gäller hans närgångna granskning av partiet och fonderna. Det sker mycket just nu, det mesta i en för oss olycklig riktning, och Myntti har länge varit den enda journalist som systematiskt satt allt detta under lupp. Motsvarande arbete görs inte på någon annan redaktion i hela Svenskfinland. En kontinuerlig enmansutredning av projekt Svenskfinland, varken mer eller mindre.

Att en sådan verksamhet, och en sådan linje, inte längre accepteras på Vasabladet är djupt oroande, inte minst med tanke på tidningens stolta traditioner. Det finlandssvenska bygget krackelerar på alla fronter och vi behöver mer än någonsin journalister som systematiskt och insiktsfullt granskar och följer upp det som sker. Sorgligt inte bara för Myntti och Vasabladet utan för oss allihopa.

Thomas Rosenberg är sociolog och skriftställare.