ÖPPET BREV TILL CAMILLA BERGGREN

Apropå avpolletteringen av Kenneth Myntti som ledarskribent.

  Om och när en chefredaktör gör förändringar på sin tidning förväntar åtminstone jag mig att det ska hända något som gör avisan mera läsvärd – attraktivare för oss läsare/prenumeranter.

  Förbättras Vasabladet nu genom den så kallade rotationen? Och på vilket sätt?  Bidrar den till att göra arbetsklimatet och samarbetet bättre på redaktionen? Skapar den det nödvändiga och nog så viktiga förtroende för dig som du, liksom alla chefer på en arbetsplats, måste ha för att hela redaktionen ska respektera dig som arbetsledare, kunna och orka dra åt samma håll och göra en bra slutprodukt?

  För mig finns det bara ett svar på frågorna och det är så självklart att det inte ens behöver sägas. Men har du andra svar än det självklara så redovisa dem gärna.

  Jag måste erkänna att jag, trots alla dina uttalanden för andra medier, inte begriper varför det var nödvändigt med den så kallade rotationen på bladet.

  Du har bland annat sagt att Kenneth Myntti är för ”radikal” i finlandssvenska frågor för att få skriva ledare. Vad är det radikala i hans åsikter som diskvalificerar honom som ledarskribent? Förklara det! Och är Kenneth Myntti, nu då svenskheten är mera trängd än någonsin, radikalare än vad tidigare ledarskribenter på bladet var under 70-80-90-talet (som till exempel Sven-Olof Moliis, Sven-Erik Klinkmann, Bertel Nygård m.fl.)? Själv tycker jag inte det.

  Det kan väl inte vara någon nackdel eller belastning för Vasabladet att ha en ledarskribent som oftare och kunnigare än någon annan i Svenskfinland försvarar våra självklara medborgerliga rättigheter och formulerar tänkvärda tankar om finlandssvensk framtidsstrategi? Och att denne samtidigt stimulerar till debatt och trampar en och annan makthavare på tårna är väl bara hälsosamt för demokratin?

  Dina övriga förklaringar till ”rotationen”, att Myntti är man och med fel hemort, lämnar jag därhän. Jag förstår att det var ett försök att skämta, eller hur? Intressantare är det du inte sagt, till exempel att Myntti på grund av sina åsikter om ett eventuellt Stor-Vasa blivit synnerligen opasslig för den linje som Vasabladet kör. Kanske han rentav upplevts som ett hot mot den?

  Frågorna kring det som hänt på Vasabladet är som du ser många. Du har fått dem tidigare men ännu inte i mina ögon levererat några relevanta och trovärdiga svar – inte på någonting! Men det är inte för sent ännu. Så jag – liksom säkert många andra med mig – väntar med iver på dina svar. Du hade chansen häromkvällen på nätet. Men det var enligt dig för offentligt så du lovade i stället att återkomma i spalterna här. Bra så, även om det just nu verkar som om bladet lagt lapp på luckan i sammanhanget.

  Avslutningsvis hade jag tänkt be om ursäkt för att jag i spontan ilska redan i tisdags betecknade den fatala degraderingen av Kenneth Myntti som en skandal utan motstycke. Ett tag skämdes jag över det omdömet. Men när jag ikväll ser att Göran Djupsund i en text i en åländsk avisa gett händelsen samma epitet tycker jag inte att jag behöver skämmas för något. Därför blir det ingen ursäkt.

  Det bästa slutet på den här historien vore om det som hänt kunde göras ogjort. Och i mina ögon finns det en väg tillbaka - ett sätt att återupprätta tidningens förlorade anseende; att se till att Kenneth Myntti återfår förtroendet som ledarskribent.

  Att ta det svåra steget kräver kurage utan prestigetänkande. Jag hoppas att du har de kvaliteterna.

  I all välmening

  Mikael Broo  

Publicerad i Vbl 23/11 20011