EN OERHÖRD NONCHALANS I VARGFRÅGAN

Jag vill tacka Stig Kankkonen för ledaren i KP 13.10.

Det är en helt osannolik nonchalans som våra myndigheter och EU uppvisat gentemot folkets vilja i vargfrågan.

Den rädsla som den helt vanliga människan beskriver och som är hennes vardag, viftas bort med hänvisning till "forskning" och "statistik" om vargens ofarlighet.

Vargen är definitivt inget gulligt kramdjur, utan är ett rovdjur som är ytterst farligt om den tillåts föröka sig i lugn och ro.

Precis som Kankkonen skriver så är det vargen som nu skyddas av många herdar, medan vi människor, hundar och boskap blir satta på undantag.

Är det verkligen så att vi som bor på landsbygden inget har att säga i denna fråga? Det är ju faktiskt vi som sitter inne med sakkunskapen och som lever med dessa vargar inpå husknutarna.

"Betongråttorna" som bor i något höghus inom Ring III, vet knappt hur en ko ser ut. Hur skall dessa kunna veta under vilka villkor vi på landsbygden lever? Ändå är det just dessa som man lyssnar till när besluten fattas. Dessa har även bedrivit en lobbing av sällan skådat slag i Bryssel.

Under våren samlade jag in över sextusen namn på opinionslistor för en minskad vargstam i Österbotten. Listorna överlämnades till jord och skogsbruksminister Juha Korkeaoja. Även andra opinionslistor har varit i omlopp i samma fråga.

Då utkastet till vargskyddsplanen presenterades verkar man inte alls ha beaktat folkopinionen. Otroligt!

Om inte våra myndigheter med tjänstemännen i spetsen börjar lyssna till folkets röst, så vet man inte vilka konsekvenser det kan få. Det leder troligen till att vildmarkens lag tillämpas och det gagnar ingen alls, definitivt inte vargen.

Vi behöver politiker och tjänstemän som tar ansvar för sin hjord och inte faller till föga för de falska locktoner som "betongråttorna" och deras gelikar låter ljuda.

Eva-Stina Berg/Skaftung/Kristinestad

Tilbaka