VARGAR - ETT HOT MOT FRIHET OCH TRYGGHET

På sensommaren år 1947 skördade den sextonåriga Anna Micheleva och hennes mamma lin invid byn Rusanovo i Kirovdistriktet i mellersta Ryssland. Två vargar kom från skogen, den ena gick mot Anna, den andra mot hennes mamma som försvarade sig med en linkärve. Sedan kastade sig båda vargarna över Anna som började springa men föll och blev släpad till skogen. 

Senare följde folk blodspåret och fann en blodig huvudduk hängande i en stor en. Bakom enen låg Anna med många sår i halsen, och nedanför bröstkorgen var kroppen uppäten till benstommen. Anna var ett av tjugosex offer för människoätande vargar som härjade i Kirovdistriktet mellan 1944 och 1952. Både friska och rabiessmittade vargar har angripit och dödat människor i olika delar av Ryssland under olika tider och läget är än idag oförändrat. 

Mina ryska bekanta från byn Nevelj nära estniska gränsen berättade att en skolflicka blev tagen av vargen för några år sedan. Vargfaran var för dem en realitet och de var upprörda över att hon hade gått ensam hem från skolbussen. 

Det senaste - men sannolikt inte det sista - vargoffret i Finland var den 5-åriga Karl Oskar Grönroos som togs av vargen 1881 i Asikais by i Åboland, vid ladugården där han lekte med sin lillabror. En kilometer därifrån hittades hans kropp med nedre delen genombiten. 

Vi har hittills besparats fler offer tack vare en påkostad utrotningskampanj i slutet av 1800-talet. Finland var i det närmaste vargfritt under ett sekel men sedan blev vargen föremål för naturvänners vurmeri. Idag är vargen totalfredad som en "i EU hotad art" och dödar igen husdjur i Finland. Hur kom det sig att vargen blev fredad i EU? 

Naturskydds- och miljöorganisationer samt myndigheter har sedan tre decennier infiltrerats av romantiker för vilka den vilda naturen har företräde framom människan och som inte drar sig för att förneka sanningen för att få acceptans för de stora rovdjuren. 

Professorn, riksdagsmannen Erkki Pulliainen kommenterade i den norska veckotidningen "Land", 1985:6 de väldokumenterade härjningarna av Åbovargarna som dödade Karl Oskar och 21 andra personer 1880-81: "Uppgifterna i kyrkobökerna (dvs. dödsorsaken dödad av varg) är mycket opålitliga. Barnens försvinnande kan lika gärna ha haft andra orsaker". 

Finlands Naturskyddsförbunds rovdjursspecialist Riku Lumiaro säger att folks rädsla för vargen härstammar från gamla sagor och påpekar att en varg inte dödat en människa på över hundra år. Han tiger om de talrika fallen innan vargen utrotades. 

Finländarna idag har inget emot varg - så länge den håller till någon annanstans. Enligt jord- och skogsbruksministeriet finns ett utkast till en vårdplan för vargstammen i Finland. Utkastet räknar med att vargen bör få förekomma i hela landet. Enligt Christian Krogell på ministeriet leder argumentet att vargen är ok, bara inte här, till att vargen inte hör hemma någonstans. 

Hans slutledning är helt korrekt: Enligt Finlands Grundlag 7§ har var och en rätt till liv och till personlig frihet, integritet och trygghet och varken ministeriet eller EU har rätt att skydda en art som hotar dessa antingen det är en mikrob eller ett däggdjur. 

Beredningen och besluten gällande vargskydd har genomförts ansvarslöst utan att varken forskare eller myndigheter har tagit kännedom om den omfattande ryska vargforskningen - de allra flesta av de idag cirka 150 - 200.000 eurasiska skogsvargarna har ju alltid levt i det forna Sovjet. 

Magnus Hagelstam/Sjundeå

Tillbaka