|
Jord- och skogsbruksministeriet
Sauli Härkönen PL 30 00023 STATSRÅDET Referens
Begäran
om utlåtande D:nr 3625/720/2005 Styrelsen för Svenska Österbottens Jaktvårdsdistrikt har vid sitt
sammanträde den 25.10.2005 behandlat
det förslag till vård- och skötselplan för varg i Finland som Jord-
och skogsbruksministeriet framlägger och framför som sitt utlåtande i
ärendet följande: Det förberedande arbete som ligger till grund för nämnda skötselplan
är mycket noggrant och väl utfört. Det behandlar vargpopulationens
utveckling under lång tid och konstaterar de svårigheter som alltid
tycks uppstå när varg och människor skall leva sida vid sida. Vargen
sprider skräck bland människor och förorsakar stor ekonomisk skada
genom att döda boskap och hundar. Gjorda utredningar visar, att två
tredjedelar av Finlands befolkning känner stor rädsla för vargen.
Bakgrunden till denna rädsla torde ha sitt ursprung i de många fall
under senare delen av 1800-talet, när vargar i Finland dödade
hundratalet människor, främst barn. Detta ledde till en intensiv jakt
på varg och resulterade nästan i artens utrotning i landet. Under 1900-talet hölls vargpopulationen på en nivå som ansågs lämplig
med hänsyn till förorsakade skador och trygghetskänsla bland
befolkningen. I och med Finlands anslutning till EU, varvid inga
undantag vad beträffar vargens situation i landet gjordes, kom EU:s
naturdirektiv, enligt vilka vargen är en strängt skyddad art, att på
ett bindande sätt även beröra Finland. Detta har lett till, att under
de senaste 10 åren har antalet vargföryngringar femdubblats, detta
enligt uppgifter lämnade av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet.
Enligt samma källa, har vargpopulationen i landet fördubblats under de
senaste 5 åren, vilket visar, att vargen som art inte är hotad och att
vargens situation i landet inte under historisk tid varit gynnsammare än
vad den är i dag. Som i grundutredningen konstateras, är vargen till sin läggning skygg
och trivs bäst i stora orörda skogsområden, vilka i vårt land finns
mest i norra och östra delarna av landet. Dess huvudsakliga bytesdjur
är älgen, vilken i dagsläget finns spridd över hela landet i tämligen
täta stammar. Krav från markägarhåll har framförts, att älgstammen
i landet måste minskas
genom jakt, för att något minska på de skador som älgen förorsakar
skogsbruket. I
grundutredningen konstateras, att från forskarhåll har framförts, att
för att vargstammen skall hållas fri från inavel och för att
genetiken inom stammen skall vara säkrad, bör antalet individer inom
populationen som för släktet framåt uppgå till cirka 50 stycken,
vilket således betyder 25 alfapar, ett tämligen stort antal. Man tycks
således utgå från den situationen, att vår vargpopulation utgör en
isolerad population, Inför uppgörandet av förslag till skötselplan för varg genomfördes
ett hörandeförfarande i hela landet, varvid befolkningen fick komma till tals och
framföra sina åsikter. Dessa tillfällen var enligt erhållna
uppgifter mycket besökta och befolkningens åsikter framfördes
tacksamt, i all synnerhet som uppgiften att skötselplanen skall komma
att uppgöras i enlighet med de åsikter i frågan som befolkningen
framför. I Svenska Österbottens Jaktvårdsdistrikt hölls den 9.8.2004
hörandetillfällen, dels riktade till våra s.k intressegruppsföreträdare
och dels ett tillfälle riktat till allmänheten. Bägge tillfällena
var mycket välbesökta och vid dessa tillfällen framkom ett totalt
motstånd mot tanken på att låta vargen etablera sig som art inom vårt
jaktvårdsdistrikts område. Endast vid hörandetillfället riktat till
allmänheten fanns 2 deltagare som kunde tänka sig förekomst av varg
inom distriktet. Bland företrädarna för våra intressegrupper fanns
ett kompakt motstånd mot vargetablering, en åsikt som varje år kommer
till synes i våra årliga träffar mellan intressegrupperna och jaktvårdsdistriktet. Inom jaktvårdsdistriktet har genomförts två till allmänheten riktade
frågeenkäter, huruvida man accepterar en vargetablering på området
eller ej. Resultatet av den i Närpesnejden genomförda enkäten visade
2400 nej svar till vargetablering och endast 32 ja svar. Vid en likartad
frågeenkät i Malaxnejden var resultatet likartat 2063 nejsvar och 66
ja svar. Mot bakgrund till det kompakta motstånd mot vargetablering inom området
som från befolkningens sida kommit till synes, måste de förslag till
tämligen ohejdad spridning av varg till västra och södra Finland ses
som ett negligerande av befolkningens åsikter och att givna löften om
iakttagande av lokalbefolkningens åsikter som tämligen betydelselösa. Beträffande de föreslagna åtgärderna i skötselplanen vill styrelsen
för jaktvårdsdistriktet framföra följande: Styrelsen för jaktvårdsdistriktet motsätter sig de åtgärder i den föreslagna
skötselplanen som tar sikte på en tämligen ohejdad spridning och
etablering av varg till västra och södra Finland med motiveringen, att
dess områden, med sin täta befolkning, avsaknad av stora orörda
skogsområden och stora antal djurbesättningar och pälsfarmer, inte är
lämpade för fast etablering av en vargpopulation.
Mot den bakgrunden kommer en vargetablering inom området att
kontinuerligt förorsaka störningar, konflikter och skador, samt försämrad
livskvalité för områdets befolkning. Jaktvårdsdistriktets styrelse anser, att ensamma vargindivider gott kan
genomströva eller vistas inom distriktets område, men att en fast
vargetablering med årliga föryngringar kommer att förorsaka så stora
skador och konfliktsituationer och få så stora motsättningar mellan
varg och befolkning, att hörsamhet inför lag och bestämmelser kan sättas
i fara. Vad beträffar övriga i förslaget till skötselplan föreslagna
åtgärder, såsom forskning, skyddsåtgärder, uppföljning, skadeersättning
och förvaltning, stöder styrelsen helt de föreslagna åtgärderna, även
om viss skepsis vad de föreslagna skyddsåtgärderna, med undantag av
skyddsstängsel beträffar framkommit, liksom också möjligheten att
utnyttja vargen som turistobjekt, åtminstone inom vårt jaktvårdsdistrikts
område. SVENSKA ÖSTERBOTTENS JAKTVÅRDSDISTRIKT
Bror Blusi
Stefan Pellas ordförande tf.jaktchef |
