VARGENS BETEENDE 

Vetenskapligt baserad kunskap finns! 

Håkan Salo beklagar i insändaren Vargprat - igen (Sydin 29.10) att det är rätt tunnsått med verklig, vetenskapligt baserad kunskap om vargars beteende och nämner att han själv bara håller på att lära sig. Ola Knöös vet berätta (Sydin 27.10) att vargen är farlig för boskap som betar utomhus men han nämner inget om faran för barnen.

Den eurasiska skogsvargen som intresserar oss förekommer nästan uteslutande i Ryssland där stammen har varierat mellan 200.000 efter andra världskriget och 50.000 i början av 1960-talet efter stora ansträngningar att begränsa stammen p.g.a. skadegörelse och människoätande. År 1980 var stammen uppe i 77.000 och den har vuxit sedan dess. 

Det vore praktiskt omöjligt att utrota vargen i Ryssland med enhetliga ödemarksområden som är större än de nordiska länderna tillsammans - vilka utgör några procent av skogsvargens naturliga utbredningsområde. Någon vilja att utrota vargen finns inte. 

Det finns hundratals både vetenskapliga och erfarenhetsbaserade avhandlingar och böcker om skogsvargens beteende, men nästan uteslutande på ryska. Den närmaste källan till djup kunskap är Petrozavodsk universitets fakultet för zoologi och ekologi, dekanus Ernest Ivanter och rovdjursforskaren Pjotr Danilov vilkas kontaktuppgifter meddelas på begäran. Båda känner personligen de främsta ryska vargkännarna av den gamla stammen, professor D. Bibikov och fil.lic M. Pavlov som båda föddes kring 1920 samt deras vetenskapliga produktion. 

VFFIs rovdjursexpert Ilpo Kojola umgås med de förra men vet inget om de senares verk. År 1984 översattes utdrag ur Pavlovs standardverk Volk, Varg under titeln "Vargens Näringssök och Människan" till norska och svenska. Ladda hem gratis från www.locomail.com/vargen. 

Vargkramarna angrep översättningarna hätskt och våra vargexperter och myndigheter ignorerar än idag det ryska vetandet om skogsvargens beteende. 

I Sverige utgavs år 1999 en påkostad statlig rovdjursutredning SOU 99/146. Den tiger helt om rysk rovdjursforskning. - en järnridå har sänkts ner från den västra sidan! 

Pavlov beskriver i boken Volk hur vargarna i Kirovdistriktet (idag Vjatka) snabbt förlorade sin rädsla för människan sedan jägarna åkt till fronten under andra världskriget, hur de gick på staden Kirovs gator, dödade hundar på gårdsplanerna, sov i parkerna och år 1944 började anfalla barn och kvinnor. När anfallen upphörde år 1953 hade tjugosex personer dödats. 

Historikern Antti Lappalainen utgav 19.10 en redogörelse över vargens angrepp på människor i Finland under titeln Suden Jäljet, (Vargens spår), på förlaget Metsäkustannus. Boken kan beställas över nätet via www.metsalehti.fi. 

Från 1802 då Finlands befolkning var 835.000 till 1881, då den var ca 2 miljoner, dödade vargar minst 78 barn och 61 vuxna. De flesta blev ätna vilket rabiesvargar inte gör. 

Antalet motsvarar cirka 500 årliga offer i dagens EU där mycket blygsammare antal offer för pedofiler och terrorister har föranlett stränga skyddsåtgärder. Senatens beslut år 1881 att göra slut på vargplågan var välmotiverat. 

Även Lappalainen fann att där vargen inte blev hårt jagad blev den oskygg och började anfalla människor. 

Idag beter sig vargarna i t.ex. Kuhmois precis som de gjorde i Kirov på 1940-talet - endast fanatiker kan blunda för faran! 

I intervjun 27.10 tycker Håkan Salo att vi först bör hitta ickevåldslösningar till vår samexistens med vargen. Tills vargen har hittat ickevåldslösningar med sina bytesdjur är den enda fungerande metoden att hålla vargarna på den ena sidan av väggar eller stängsel samt husdjuren och barnen på den andra - frågan är vilka som får vara på utsidan. Som det nu är har den i Finlands grundlag och EU:s stadga om grundrättigheterna inskrivna rätten till trygghet och fri rörlighet överflyttats från medborgarna till vargarna. 

Det är för övrigt sorglustigt att natur- och miljöorganisationerna, som visar stor omsorg om människornas trygghet för strålning och kemikalier, i vargfrågan beter sig som tobaksindustrin i frågan om rökning och cancer: Faran förnekas; inga bevis för att fara föreligger är nog tillförlitliga och vetenskapliga; nya tricks som cigarrettfilter eller vargpinglor dras ur hatten när den krassa verkligheten tränger sig på och när inget annat hjälper hänvisas till andra, vanligare dödsorsaker. 

För övrigt är det ovärdigt av en vargkramare att ta åt sig för att folk blir kallade råttor - de är ju en del av naturen och är som vargen utrotningshotade överallt där de inte förekommer rikligt. Därför bör råttorna få leva och föröka sig - även hemma hos Håkan Salo, som givetvis är fri att pröva nya, effektiva ickevåldslösningar. 

Magnus Hagelstam Forstmästare/Sjundeå

Tillbaka