VARGAR KAN SPRIDA FARLIG SMITTA 

Farhågor om att invandrande och olagligt utsatta vargar sprider farliga smittoämnen har framförts i vargdebatten i både Sverige och Norge. Några liknande faror har så vitt jag vet inte tagits upp i Finland. 

Den allra farligaste zoonosen är utan tvekan rabies. Denna livsfarliga sjukdom har vi hittills dessbättre varit förskonade från i Sverige. Men smittan finns i Ryssland och i de baltiska staterna. 

Finland hade ett farligt rabiesangrepp tidigare. Smittan kom från Estland med vargar som tagit sig in över isen på Finska viken. I Finland decimerades stammarna av räv, mårdhund och varg som fanns inom de nedsmittade områdena, samtidigt som det spreds ut hundratusentals beten preparerade med rabiesvaccin med hjälp av flygplan. På så sätt fick man bukt med rabiessmittan. 

I debatten på den här sidan Kvarken har det varnats för den mycket farliga parasiten som finns nere i Europa, nämligen rävens dvärgbinnikemask, Eccinococcus multilocularis. Den förekommer framförallt i Centraleuropa, i Tyskland, Frankrike och Schweiz och drabbar även människor. Den sprider sig som cancer i kroppen, i huvudsak till levern och är obotlig. 

Denna parasit har vi ännu inte fått in i Sverige och Finland. Men i Danmark har konstaterats ett antal fall på rödräv. Människor där vågar inte ens plocka bär och svamp i skogarna. 

Men det finns andra mycket otrevliga parasiter. En av dem är hundens dvärgbinnikemask, Echinococcus (ekinokockus) granulosus. Bärare av E multilocularis är framför allt rävar och hundar. Bärare av E granulosis är hundar, men framför allt vargar. Mellanvärdar för dessa två bandmaskarter är i första hand gnagare. Dessa får i sig smittan genom att äta växter som är nedsmittade med bandmaskens ägg.

Dessa bandmaskar är mycket små, bara 5 millimeter långa. Förutom ett maskhuvud med sugskålar består kroppen av 3 bandleder. Den bakersta leden innehåller flera tusen ägg som följer med avföringen. Maskäggen är mikroskopiskt små. Regn och sol bidrar till att lösa upp avföringen. Därmed sprids äggen till omgivande vegetation, såsom bär, gräs och svampar. Bandmaskarna kan leva hos hund och varg upp till två år, och de är hela tiden äggproducerande. Maskäggen tål infrysning och kan vara smittsamma i mer än ett år. 

Väl nere i matsmältningsorganen utvecklas larver från äggen. Larverna borrar sig genom tarmväggen in i blodkärl. De följer med blodströmmen till ett lämpligt organ där de åstadkommer vätskefyllda cystor (blåsor). Inkubationstiden hos människor kan vara upp till 10 år. 

Hundens dvärgbinnikemask finns i Sverige! Renar, älgar och andra hjortdjur, samt nöt, får, gris och häst och även människa kan fungera som mellanvärd. Infektioner hos människor är fruktade, då cystorna kan bli mycket stora. Cystornas placering hos människor avgör om sjukdomen är livshotande. 

Hos människan är favoritplatsen lunga, lever men även hjärnan och man har påträffat cystor som innehållit 2 liter vätska. En sådan cysta kan innehålla tiotusentals maskhuvuden som kan utvecklas till färdiga maskar. 

År 1997 påträffades echinococc-cystor hos två skjutna älgar utanför Kalmar Ett vargpar hade funnits på området tidigare. Men efter att bandmasksmittan upptäcktes på älgarna togs vargarna bort illa kvickt. 

Hösten 2002 sköts en echnicocc-smittad älg under älgjakten vid Märsta norr om Stockholm. Älgskytten var en patolog från SVA i Uppsala. Tack vare sitt yrkeskunnande upptäckte han cystorna. Echinococcos granulosus har dessutom upptäckts hos slaktade renar i Vilhelmina norra sameby, samt i Ran, Gran och Mausjärv samebyar. 

Gemensamt för alla fyndplatserna är att vargar funnits på platserna dessförinnan. Det är uppenbart att illegalt importerade vargar som inte har varit i karantän eller ens varit avmaskade blivit utsatta. Vargarna i Kalmar-trakten med tillhörande nedsmittade älgar är ju ett typexempel på detta. Hur många älgar som är smittade kan man bara gissa. En vanlig älgjägare upptäcker ju inte de vätskefyllda blåsorna med sitt dödbringande innehåll vid uppslaktningen. 

Med den ansvarslösa och mot vår fauna så hänsynslösa hanteringen av importerade vargar kan vi få hela skalan av sjukdomar som finns i länderna på andra sidan om Östersjön. Ska vi acceptera att det fortsätter på det viset i våra länder?

Fotnot: Faktauppgifter om Echinococcus multilocularis och Echinococcus granulosus är hämtade från Rehbinder – Nikander: Ren och rensjukdomar.

Tillbaka