Vargens människoätande är välkänt 

Laxå kommun har avslagit en familjs ansökan att få skolskjuts från dörr till dörr pga rädsla för orädda vargar som ibland går in på hustomten. Kommunen har rådfrågat bland annat Grimsö viltforskningsstation som hävdar att vargar inte angriper människor. Grimsös ställningstagande är det gängse från svenska myndigheter och sakkunniga men inte desto mindre en grov lögn. 

Sommaren 1881 förklarade Finlands kejserliga senat krig mot vargen efter en serie dödliga angrepp på barn i Åbotrakten. Åbovargarnas tjugoandra och sista offer var var den 5-åriga Karl Oskar Grönroos som togs av vargen 7.11.1881 i Asikais by. Sju barn hade blivit vargens offer i Tammerforstrakten 30.5 - 25.12 1877 och tretton barn på Karelska näset 6.5.1847 - 22.8.1848. 

Historikern, fil.dr. Antti Lappalainen utgav nyligen boken Suden jäljet, Vargens spår,  i vilken han redogör för sina undersökningar om vargangrepp på människor skildrade i finska kyrkoböcker, samtida tidningar etc. Mellan 1802 och 1881 dödades 78 barn och 61 fullvuxna av varg i Finland, de flesta vid predationsangrepp. Barnen togs ofta på gårdsplanen, på trappan och i ett par fall inne i farstun. 

Den framstående ryska vargkännaren Michail Pavlov berättar i sin bok Volk, Vargen 1985 om 26 dödliga vargangrepp i Kirovdistriktet 1944 - 1953 där han var verksam vid den tiden. Se referat på svenska www.locomail.com/vargen. Både Lappalainen och Pavlov ser ett uppenbart samband mellan bristande vargjakt, oskygghet och människoätande. 

De flesta vargar anfaller inte människor men ibland - ingen vet när - gör de det och då blir de snabbt mycket skickliga. En serie tragedier följer tills människoätarna har dödats. 

Vargens farlighet för människan är allmänt känd i Finland bland alla utom vargkramarna och flera kommuner ordnar skolskjutsar dörr till dörr. De finska vargkramarna har allt svårare att torgföra lögnen att vargen är ofarlig och krystar fram allt mer långsökta bortförklaringar till dess människoätande. 

Åbo Univeritets konservator Ari Karhilahti förklarade i dagstidningen Turun Sanomat 27.10 barnaoffren såhär: "Om en varg har anfallit ett barn kan orsaken t.ex. vara att ett barn var en så stor skam för en ogift mor att hon fast förde det till skogs. Det var lätt att kvittera saken med att vargen år det." 

Barnaoffrens medelålder under 1800-talet var 5,9 år, de flesta togs nära hemmet, kvarlevor av de flesta kunde begravas och varje offers faders namn är angivet i kyrkoböckerna. 

Ju mer jag forskar i ämnet desto kusligare känns det ljugande som även ansvariga myndigheter och forskningsinstitutioner har satt i system och det människoförakt de därvid ådagalägger. 

Med vänlig hälsning, 

Magnus Hagelstam/Sjundeå/Finland

Tillbaka