FINLAND VILL FORTSÄTTA ATT JAGA SINA VARGAR 

Kommer vargen att förmörka relationerna mellan den europeiska unionen och dess goda elev Finland? 

Dethär landet har beslutat sig för att försvara sin rätt till vargjakt ända upp till den europeiska domstolen. Helsingfors försäkrar att vargarna är mycket väl skyddade förutom när de jagas och har vägrat att böja sig inför den europeiska kommissionens fordringar. Bryssel anser att Finland har brutit mot undantagsbestämmelserna genom att systematiskt bevilja för många avskjutningstillstånd på varg utan att det funnits varken någon direkt orsak därtill eller fara. 

Det är av den här orsaken som kommissionen hotat med juridiska påföljder redan sedan flera år tillbaka. Kommissionen önskar att vargstammen, som enligt finländarna redan uppgår till ungefär 200 djur, skall tillåtas växa ytterligare. Helsingfors påpekar att under fyra års tid har 180 anhållan om jakt inlämnats men endast 25 har beviljats av Jord- och Skogsbruksministeriet. 

Detta har inte hindrat unionens hot från att preciseras: I slutet av september utlöste unionen  den juridiska proceduren. Men Helsingfors har inte gett efter. Den interministeriella kommittén för europeiska ärenden i Finland har förkastat kommissionens anmärkningar. Affären kommer alltså att behandlas inför EG-domstolen. 

Trots sin hållning får de finska myndigheterna själva utstå kritik från de små samhällen i vilka vargarna blivit för närgångna och nalkats bostäderna. Ibland känner man dem vid deras smeknamn, likt Taru, en varghona som kommit från den ryska gränsen. 

Den finska pressen berättade i våras om Ursa, en varghona som vandrade längs den nordvästra kusten, och som hade setts i en trädgård endast 20 meter från ett femårigt barn. I vissa byar låter man inte barnen mera vistas ute på egen hand. Kanske man minns att den finska Senaten i slutet på 1800-talet hade beslutat att vargarna skulle utrotas på grund av "barndödande vargars existens". 

"Under hela tjugonde seklet hade vi nästan inga vargar alls, berättar Eirik Granqvist, förutvarande konservatorn vid Finlands Zoologiska Samlingar. Så fort en varg visade sig i Finland blev den förföljd och dödad." Sedan 1970-talet har vargen skyddats och återvänt. Den bereder problem för boskapsskötseln och då speciellt för samernas renar. 

Spanjorer och italienare har mera vargar men respekterar dem påpekar Bryssel. Det får finländarna att skratta. "De finländska vargarna är dubbelt större än de sydeuropeiska, morrar herr Granqvist." De är verkliga predatorer." Underförstått: Inte som de små rackorna runt Medelhavet. 

En varg äter ett tiotal älgar i året vilket till 95% utgör vargens normala meny . I övrigt nöjer den sig med harar, småvilt och en och annan hund eller katt när vargen rör sig i samhällen. År 2004 dödade vargarna således 2000 älgar och 50 hundar. Herr Granqvist försäkrar att den finländska vargen endast utgör den västra grenen av den sibiriska vargpopulationen. I Ryssland finns denna varg i tiotusentals exemplar och den är därför absolut inte hotad av något utdöende. 

" Vi finländare är mycket bättre lämpade än byråkraterna i Bryssel att veta hur man sköter en vargstam. Inte kan man heller förbjuda älgjakten i Finland för att älgen inte mera finns i Portugal!" 

De europeiska fordringarna irriterar i allmänhet nordborna som inte tycker om när man försöker ge dem lektioner i ekologi och skötseln av naturresurserna, oberoende om det gäller vargen, björnen eller lodjuret för vilka esterna fått lov att fortsätta en begränsad jakt. 

I Sverige höjs röster för ett återupptagande av vargjakten som nu är totalförbjuden. Norrmännen har återupptagit den kommersiella valjakten sedan 1986 trots rådande internationellt förbud. Oslo påstår sig bekosta valforskning för tillräckligt många miljoner kronor för att känna till storleken av bestånden av både val och säl för att också kunna tillåta sig begränsade fångstkvoter. 

Olivier Truc (Översättning: Eirik Granqvist)

Tillbaka