EUROPEISKA KOMMISSIONEN                                                            Generaldirektoratet                                                                                                   MILJÖ                                                                                                                        Direktorat B                                                                                                              ENV.B-2 – Naturmiljöer och biologisk mångfald

                                                                              Bryssel den 6 juli 2005                                                                                                  A/11604, D/13845

                                                                              Herr Mikael Broo

                                                                              Tuvasvägen 209 A

                                                                              FI-66100 MALAX

                                                                                                                                 Käre Herr Broo,

Tack för Ert brev, där Ni redogör för vilka skador och oro som vargar förorsakar i Er region.

Som Ni skriver, skyddas vargen genom rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, bilaga IV a. Vargen omfattas därför av det stränga skyddssystem som bland annat innebär att det är förbjudet att avsiktligt döda dem. Bilagorna kan endast ändras på grundval av resultat från forskning och övervakning. Genom att gå med i EU bestämde sig Finland också för att anpassa sig till EU:s lagar och regler.

Som Ni också skriver, är vargpopulationer i Finlands renbetesmarker undantagna från bilaga IV a, men omfattas i stället av bilaga V till samma direktiv. Under medlemskapsförhandlingarna begärde inte Finland något geografiskt undantag för varg utanför renskötselområdet.

Utanför renbetesmarkerna är det tillåtet att döda vargar endast i undantagsfall enligt artikel 16, dvs. endast om det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte gör det svårare att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde. Det är de nationella myndigheterna som skall agera i denna fråga, utgående från de bestämmelser som nämns ovan. Dvs. de nationella myndigheterna bestämmer var i Finland man kan jaga individer som förorsakar allvarliga skador.

Många medlemsstater har större vargbestånd än Finland (Spanien 2000, Grekland 1000, Italien 400, Portugal 400 osv.), mestadels i områden med mycket tätare bosättning, mer kulturlandskap och mera boskapsdjur än i Finland. Från rapporter och annan information ser det ut som om dessa länder klarar av att förhålla sig till vargens existens. För närvarande kan vargens bevarandestatus i Finland inte sägas vara gynnsam. Finland har trots sina löften inte utarbetat någon förvaltningsplan för varg.

Ersättning för skador som orsakas av varg omfattas inte av bestämmelserna i direktivet, utan kan regleras i nationell lagstiftning. Däremot kan ersättning som har att göra med jordbruk och landsbygdsverksamhet eller stöd till jordbrukare inom ramen för program för miljövänligt jordbruk betalas ut enligt förordning 1257/99, som också omfattar de finska programmen för landsbygdsutveckling. Om Ni vill veta mer om denna möjlighet kan Ni vända Er till de finska myndigheterna.

Jag hoppas att detta klargör vad som är kommissionens och vad som är medlemsstaternas ansvar i denna fråga.

Med vänlig hälsning

Nicholas Hanley/Enhetschef

Tillbaka