Westside

Please login or register.

Login with username, password and session length
Advanced search  

News:

Nu kan du välja språk i Westside - engelska/svenska!

Author Topic: Brott och straff förr i tiden  (Read 3457 times)

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Brott och straff förr i tiden
« on: Oktober 25, 2016, 07:49:26 pm »

En del handlingar var inte brott förr men däremot nu, t ex aga av hustru, tjänstefolk och barn var inte brott förr men räknas som brottslig misshandel nu. Att ägna sig åt utomskapligt sex var brottsligt förr men inte nu. Att begå självmord var brottsligt förr och straffades med att självspillingen inte fick begravas på den vanliga kyrkogården utan utanför.

Straffen var också annorlunda.

Det förekom skamstraff och kroppsstraff.

Skampall (Pliktpall), förr en i kyrkan anbringad upphöjning, varpå den, som dömts till dödsstraff, men benådats, samt den som ådragit sig straff för stöld eller otukt med mera och i samband därmed ålagts uppenbar kyrkoplikt, hade att stå under högmässan en eller flera söndagar å rad enligt 1686 års kyrkolag, 9 kap., och kungligt brev 20 december 1737 samt kunglig förklaring 23 mars 1807. Användningen avskaffades tillsammans med övriga skamstraff 1855. https://sv.wikipedia.org/wiki/Skampall

Quote
Kyrkoplikten återgick på en medeltida tradition om grova brottslingars uteslutande från gudstjänsten och former för återupptagande i gemenskapen, och åtföljde de flesta grövre brott. Det handlade om en form av offentlig bikt, där en brottsling ångrade sin handling och därefter blev förlåten och återupptogs i sin församling.

1571 års kyrkoordning statuerade att kyrkoplikten kunde bestå av såväl avstängande från gudstjänsten som böter till kyrkokassan men även "nedsliga straff", dvs skamstraff, som att tvingas stå med blottat huvud i kyrkdörren, straffstock, skampåle och liknande. Befrielsen från straffet skedde oftast offentligt i kyrkan, varvid den felande hade att ta plats på den så kallade pliktpallen.[1]

Kyrkoplikt kunde ursprungligen utdömas av både kyrkan och världsliga domstolar. Från och med 1686 års kyrkolag kunde den endast utdömas av världsliga domstolar, (häradsrätt eller rådhusrätt), för brott.
1741 infördes två typer av kyrkoplikt: den uppenbara och den enskilda.[1]

Lagstiftningen om kyrkoplikt avskaffades i Sverige 4 maj 1855, i samband med avskaffandet av skampåle och övriga skamstraff. Som religiös sed, Skriftermål inom Kyrkotukten, användes den fortfarande seklet ut. Enligt förordningen av år 1855 skulle de brottslingar, som enligt tidigare lag ha dömts till kyrkotukt, inte få ta emot nattvarden innan de hade genomgått Skriftermål. I Finland genomfördes samma reform 1864.

Genom reformen av år 1741 avskaffades den uppenbara kyrkoplikten för sexualbrott. Orsaken var att uppenbar kyrkoplikt då var det vanligaste straffet för lönskaläge, och att ogifta mödrar tillhörde de som kanske oftast bestraffades på detta sätt, något som upplevdes som ett skamstraff och innebar en så svårt stigmatiserande social brännmärkning att den sågs som en klar orsak till en hel del av de barnamord som utfördes av ogifta mödrar vid denna tid.[2] Detta argument möttes av stort motstånd från prästeståndet i ståndsriksdagen, men straffet avskaffades trots det för sexualbrott för att förhindra barnamord, en reform som kan betraktas som en föregångare till Barnamordsplakatet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kyrkoplikt

Vid den enskilda kyrkoplikten slapp man alltså skylta inför hela församlingen.

Det är alltså förklaringen till ordet "absolvation" som ibland förekommer i kyrkoböckerna. Modern till det oäkta barnet hade fått "syndernas förlåtelse av prästen.
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Brott och straff förr i tiden
« Reply #1 on: November 02, 2016, 02:23:22 am »

Att sitta i stocken svar både skam- och kroppsstraff.
Quote
Att hamns i kyrkostocken var ett sådant straff. Offret satt då fast med benen i en stock. Förbipasserande kunde spotta eller kissa på offret eller uttala förnedrande ord.Skampåle
Ett annat skamstraff var att stå fjättrad vid skampålen. En tjuv kunde få stå fjättrad vid pålen med tjuvgodset i famnen på en öppen plats och skämmas
http://www.hhogman.se/brott_straff.htm

I Sverige avskaffades kyrkostocken år 1841 och skampålen år 1855. Vet inte om det avskaffades tidigare el senare i storfurstendömet Finland. I de domar jag läst handlar det mest om vatten och bröd eller spöstraff.
 
Quote
Utanför alla häradsrätter och rådhusrätter fanns spöpålen, den sk. kåken. Spöslitning utdömdes i par och ett par innebar tre slag. Maxstraffet för en man var 40 par och för en kvinna 30 par. För männen användes piska och för kvinnor ris.
http://www.hhogman.se/brott_straff.htm#Brott och straff

Quote
Spöstraff, risstraff
Spöslitning vid skampåleSpö- och risstraff, prygel med spö eller ris, var ett ofta förekommande skamstraff i äldre tid. Spöstraff kunde man få för "enklare brott" såsom förolämpningsbrott, sedlighetsförbrytelser eller lättare misshandelsbrott. Hade man fått böter och inte kunde betala dem, kunde man ta spöstraff istället. Män fick högst 40 par spö och kvinnor högst 30 par ris, och man slog mot den nakna kroppen, ryggen. Därav uttrycket hudstrykning, hudflängning. Straffet utfördes vanligen vid skampålen (se bild). Spö- och risstraff avskaffades 1855, men prygel fanns kvar inom fängelser till 1938.
Något liknande var Kåkstrykning som brukade bestå av prygel med ris, spö eller knutpiska vid kåken, skampålen, som för det mesta stod uppställd på stadens torg, så att alla kunde se på. Ordet "kåkstrykning" lever kvar i ett kok stryk. Metoden avskaffades i mitten av 1800-talet.
http://historiesajten.se/handelser2.asp?id=27

Då låter vatten och bröd som ett mycket mildare straff.
Quote
I 1734-års strafflag var den maximala tiden som män dömdes på vatten och bröd satt till 28 dagar (minimum 4 dagar) och för kvinnor var motsvarande straff vanligen  14 dagar. Detta var nämligen den maximala tid som en man respektive kvinna kunde uthärda detta straff under de förhållanden som rådde i fängelserna vid denna tid. Detta förutsatte dock att man var vid god hälsa då man påbörjade straffet. Dessa strafftider var också de vanligaste för detta straff. Strafftiden skulle också avtjänas utan avbrott.

Den mycket dåliga hygien som rådde i fängelserna förr i tiden gjorde att mag- och tarmsjukdomar härjade. Detta var smittsamma sjukdomar som snabbt spreds bland fångarna. Det var först på 1840-talet som man började med cellfängelser. Innan dess bestod fängelserna av stora salar, fängelsehålor, där stora skaror fångar placerades tillsammans. Detta gjorde att sjukdomar lätt spreds bland fångarna. Fängelsehålorna var dessutom smutsiga, fuktiga, kalla och mörka.

De som satt på vatten och bröd blev snart utmärglade och de som dömdes till detta kom ofta från sociala grupper som redan var undernärda när de sattes i fängelse och saknade all form av fettreserv i kroppen. Om de sen dessutom råkade ut för magsjukdomar i fängelset med diarré och kräkningar tömdes kroppen mycket snart på salter och mineraler. Detta blev bara värre och värre då de inte hade tillgång till näringsrik föda.
Salt- och mineralbrist gav svåra kramper och gjorde fången desorienterad. Detta ledde ofta till en mycket plågsam svältdöd.
http://www.hhogman.se/brott_vatten-o-brod.htm

Men i de fall av vatten och bröd jag läst om överlevde alla, om det nu berodde på renare vatten el färre smittsamma sjukdomar i fängelsena under 1800-talet.
« Last Edit: November 02, 2016, 03:01:49 am by Öllegård »
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Brott och straff förr i tiden
« Reply #2 on: November 02, 2016, 03:00:32 am »

Och hur var det att deporteras till "cheery Siberia"? Övermåttan gräsligt tydligen.

Quote
De förvisade indelades i fyra klasser – dömda till hårt straffarbete, straffkolonister, förvisade, samt frivilliga (de sistnämnda var främst kvinnor och barn till de dömda). De två första grupperna deporterades på livstid och berövades alla civila rättigheter. De märktes med brännjärn, håret rakades av på höger sida och de tvingades bära tunga fotbojor och kättingar av järn.

Bakom siffrorna döljer sig ett oändligt mänskligt lidande. För den som dömts till förvisning väntade en lång färd till helvetet i Sibirien. Från S:t Petersburg till gränsen mellan Ryssland och Sibirien var det drygt 250 mil. Människorna tvingades till en mödosam vandring där regn, damm, hetta och pinande köld plågade dem, allt beroende på årstiderna. Den amerikanske journalisten och ögonvittnet George Kennan skrev 1891:

– ingen gränspostering i hela världen har sett så mycket mänskligt lidande och så många brustna hjärtan. /.../ många grät okontrollerat, några knäböjde och pressade sitt ansikte mot marken /.../ andra tog lite rysk jord med sig innan de gjorde korstecknet och släpade sig förbi gränsposten in i Sibirien med rasslande kedjor och fotbojor.
Detta var dock bara den första och kortaste delen av ”De deporterades väg”. Från staden Jekaterinburg (under kommunisttiden Sverdlovsk, Jeltsins hemstad och platsen för mordet på tsarfamiljen), Sibiriens port mot Ryssland, återstod över fem hundra mil till Stilla havet. Grupper av deporterade förväntades tillryggalägga drygt femtio mil per månad, med 24 timmars vila var tredje dag. De fick utstå omänskliga umbäranden innan de nådde fram till gruvorna och slavlägren i sydöstra Sibirien. 10 till 15 procent av dem överlevde inte färden.
---
Det fanns nivåer i det sibiriska helvetet. Hårdast var att bli dömd till straffarbete i sibiriska gruvor. Men det fanns också gradskillnader bland gruvorna. Fasansfullt var att hamna i guld- och silvergruvorna i sydöstra Sibirien, och att förvisas till de fruktade kolgruvorna på ön Sachalin i Stilla havet var att hamna i ett superinferno.
http://popularhistoria.se/artiklar/sibirien-nasta/

Fjodor Dostojevskij skrev om sina erfarenheter av fyra års tukthus i Omsk i Anteckningar från Döda Huset (1861–62). Amerikanen George Kennan år 1891 Siberia and the Exile System. "Under ett år tillryggalade de två resenärerna 1 300 mil i Sibirien, ofta under svåra strapatser." Den lutherske prästen Johannes Granö skrev en bok om sin tid som själasörjare i Sibirien, Sex år i Sibirien (1893).

De som förvisades till Sibirien tycktes borta för alltid. De som rymde åkte fast. Det verkar som om de blev döda för sina familjer. Men förekom inte ens möjlighet till brevväxling?

Men jag tycker mig ha läst om att även fanns frivilliga kolonisatörer till Sibirien. Men svårt att se vad som kunde locka. Missväxt och svårt att försörja sig?
Logged