Westside

Please login or register.

Login with username, password and session length
Advanced search  

News:

Nu kan du välja språk i Westside - engelska/svenska!

Author Topic: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)  (Read 21947 times)

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288

Eftersom detta är ett släktforskarforum, först om Granroths förfäder. Han var av sursillssläkt, men inte på farssidan. Antagligen via någon av de prästdöttrar som de första förfäderna gifte sig med.

Anfadern Gustav Jönsson, troligen kommen från västra rikshalvan, stadsskräddare i Jakobstad 1684, död 1694, gift med Anna Sigfridsdotter Bonelius (1648-1704), dotter till en kapellan i Rovaniemi
Han son Bengt el Benedictus Gustavsson Granroth gift 1706  med Margareta Forsman,  dotter till kyrkoherden i Nykarleby, Johannes Forsman och hans hustru Margareta Ross (av skotsk släkt). Bengt blev kapellan i Uleåborg. Båda makarna dog under Stora ofreden.
Gustav Bengtsson Granroth, kapellan i Pedersöre 1735, gifte sig med Anna Catharina Telin 1735, dotter till kapellanen Elias Telin, bosatta på kapellanbostallet Nygårds hemman. Efter Gustavs död flyttade änkan och barnen till Pirilö hemman. Johan och Henrik blev bönder på hemmanet.
Gustavs och Annas barn:
- Elias Granroth, kapellan i Munsala och gift med kyrkoherdedottern Brita Juslenius från Kronoby.
- Gustav Granroth, handelsman i Gamlakarleby, och gift med Anna Katarina Hagberg
- Anna Elisabeth Granroth, gift med länsmannen i Pedersöre Tobias Heselius och bosatt på Pirilö
- Johan Granroth, skattebonde på Pirilö och nämndeman, gift med Beata Persdotter
- Henric Gustavsson Granroth och Anna Jacobsdotter Sandvik från Larsmo (vigsel 1770) riksdagsman vid riksdagen i Gävle 1792 samt lantdagsman 1809 i Borgå. Han dog 1813 (av "styng").

- Hencric Gustavsson och Anna Jacobsdotter fick flera barn, bl a Henric Henricsson född 1785, som gifte sig 1815 med Anna Greta Hansdotter (född 1792) från Gästgifvars i Sundby. Han dog i dec. 1832 (i nervfeber). Hans bror Gustaf Henricssson född 1773 bodde också på Pirilö. Anna Greta tycks ha gift om sig med sytningsman Carl Fredric Hesselius (född 1804) den 18.12.1834 och fick med honom sonen Johan  Fredric 29.8.1835 och dottern Mathilda 24.12.1837.

Det verkar alltså vara en framstående släkt, välbärgad och ansedd. Henric Henricsson tycks dock inte haft några särskilda hedersuppdrag utan bara varit storbonde. Kanske för att han enligt en tidning drack brännvin varje dag.

Föräldrarna Henric Henricsson Granroth och Anna Greta Hansdotter fick dessa barn:
7.2.1821 föddes Carl
12.6.1824 föddes Anna Maria 
23.12.1825 föddes Greta Sophia
13.12.1827 föddes Gustaf
22.2.1829 föddes Christina Lovisa
23.11.1830 föddes Brita Cajsa

Bröderna Carl och Gustaf hade varsin halva av hemmanet.

Förutom i Hiski och kyrkoböckerna i Pedersöre har jag hittat info på dessa släktsajter:
http://www.granroth.fi/index.php?id=3
http://www.junes.fi/historia_sv.htm


Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #1 on: December 23, 2015, 03:26:00 am »

Och så orsaken till att jag kom in på Morden på Pirilö och granrotharna. Jag letade efter information om dråp i min egen släkt. Jag hittade inget men hittade i stället detta.

Carl Henricsson Granroth gifte sig 2.11.1843 med Stina Cajsa Johansdotter och brodern Gustaf 6.6.1848 med Brita Cajsa Johansdotter (f 2.3.1827).
Bröderna härstammade från en ansedd prästsläkt och ansågs rika. Den äldre broden var vältalig och med sångröst. Därför ledde Carl pietistiska möten. Han var alltså "läsare".

i kyrkoboken för 1848-1856 finns fem barn i Carls äktenskap: Henric (död 1848), Gustaf, Johannes, Greta Sophia och Johanna Christina.

I brodern Gustafs äktenskap föddes tre barn: Gustaf (död vid 8 mån) och Henrik. I slutat av år 1854 väntade både Carls fru Stina Cajsa och Gustafs fru Brita Cajsa barn.

Så blev Stina Cajsa sjuk och Carl for och köpte medicin som han gav henne. Hon mådde visserligen dåligt av den och kräktes, men Carl envisades med att hon skulle ta den. Han satt vid hennes sjukbädd varje ledig stund, läste bibeln och sjöng psalmer. Efter tre dagar dog hon oväntat den 2.12.1854 .
Quote
Kom någon för att trösta Granroth wid förlusten af hu»
strun, afwiste han trösten med det lugna yttradet: hwad
är det att sörja, då den käre Guden kallat henne frän denna onda werld?"

Han tog det väl filosofiskt att förlora sin hustrua och att barnen förlorade sin mor.

En månad senare blev brodern Gustaf sjuk och samma scenario upprepades: Carl köpte medicin och gav brodern, som blev ännu sjukare. Carl satt vid hans sjukbädd,  läste bibeln och sjöng psalmer.Gustaf dog  1.1.1855. Carl reagerade lika "filosofiskt":
Quote
Wid begrafningen yttrade Granroth: "Det
war godt att han kom härifrån, jag tror att hans själ är frälst, ty då
jag läste för honom och gaf in åt honom, war han full med frid."
Gustafs två barn Henrik (född 13.10.1851) och Augusta (född 29.4.1855. alltså efter faderns död) blev nu ägare av hans hälft av hemmanet på Pirilö.

Den 1.2.1856 gifte sig Carl och hans brors änka Brita Caisa. I äktenskapet mellan Carl Henriksson och Cajsa Brita föddes dottern Anna Mathilda 11.6.1857.
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #2 on: December 23, 2015, 04:01:23 am »

Granroth satsade pengar på att bygga ett segelfartyg. Virke fanns i hans skog på Pirilö. Men han förlorade pengar på detta (kanske förliste fartyget). År 1859 önskade brorsbarnens förmyndare sälja deras hälft av hemmanet och placera pengarna på bank med ränta. (Låter inte som någon bra affär idag men kanske var det då.) Dessa pengar skulle (i motsats till inkomsterna från jordbruket) vara oåtkmliga för Granroth. Dessutom skulle en främmande person bli hälftenägare av hemmanet.

Den 15 oktober hade Brita Cajsa rest in till Jakobstad. Husfolket och husbonden tog upp potatis på potatisåkern. Gustafs barn Henrik (8 år) och Augusta (4 år) var ute och plockade lingon. De kom inte tillbaka på kvällen. De hittades senare döda invid en bäck och under en ekstock. Deras farbror/styvfar sade att de drunknat i den grunda bäcken. Men läkarundersökning visade att de blivit mördade.

Den ende som hade något att vinna på detta var deras farbror men han nekade.

En fattig kvinna vittnade om vad hon hört när hon plockade lingon i skogen.
Quote
Plötsligt förnimmer hon en klagan»
de barnstämma, hon lystnar och hör iskogen ett
barn ömkligt ropa: "Pappal
hwad wiljen I
göra med oss?" En stadig mansstämma uttalar
ett befallande: "tyst";
qwinnan igenkände rösten, den war Granroths. "

De stackars barnens såg förstås farbrodern som sin far; den yngsta hade ju aldrig sett sin egen far.

Ett vittne berättade att han och en annan torpare hade snickrat kistan till brodern Gustaf, och då hade den andra sagt att han inte trodde att Gustaf dött en naturlig död. Sedan hade Granroth bjudet på brännvin när de var klara. På väg hem skulle den andre torparen ha sagt att brännvinet smakade konstigt och att han inte mådde bra. "Om jag dör har jag blivit förgiftad". Samma natt dog han.

Nu beslöts att gräva upp Carls hustru och bror och man hittade arsenik i deras kroppar. (Däremot verkade inte torparens kropp ha grävts upp).

Så det tycktes som att Carl mördat fem människor: Stina Cajsa och deras ofödda barn, sin bror Gustaf och dennes bägge barn. Med torparen blir det sex.

Men det påstods att Carl bekänt för en barndomskamrat att han mördat åtta personer. Den första han mördat var sin egen far. Denne hade givit snen en örfil och då hade han blivit arg och hällt arsenik i sin fars brännvin, som han drack varje kväll. Då var Carl 15 år. Men det stämmer inte. Fadern dog i december 1832 och då var Carl bara 11 år och fyllde 12 i januari. Fast det är klart, en psykopat kan väl mörda även som barn. Sedan skulle han ha bekänt att han varit berusad och kastat el tappat sitt spädbarn i golvet så att det dog nästa dag. Vidare skulle han ha bekänt att han förälskat sig i sin brors hustru och inlett ett förhållande med henne (Augusta skulle alltså kunnat vara hans egen dotter). Man undrar ju om Brita Cajsas roll. Även om hon inte var införstådd med morden, borde hon inte anat något när både svägerskan och maken dog så lämpligt?

Betr den mördare torparen så fanns det faktiskt en torpare som dog ett par dagar efter Gustafs begravning.

Gustaf Granroth dog 1.1.1855 och begravdes 7.1.1855. Torparen Johan Carlsson dog dog 10.1.1855 av magsjuka (precis som Stina Cajsa).

Men jag tycker det är svårt att veta vad som är fakta och vad som är utbroderat. Karl Granroth blev iaf dömd för mord (vet inte på hur många men fyra verkar iaf säkra) och dömdes till döden. Men som brukligt var i Ryssland omvandlades dödsstraffet till straffarbete i Sibirien.

Hittar inget om när Granroth dog. Men Brita Cajsa gifte sig för tredje gången med sjömannen Carl Petter Kronqvist i Jakobstad den 2.11.1862. Men sedan vet jag inte vad som hände. Om Brita Cajsa fick fler barn (hon var bara ca 35 år när hon gifte sig för tredje gången) och när hon dog.
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288

Nu har jag iaf hittat domarna i Backmans bok (http://www.malax.org/westside/forum/index.php?topic=2114.msg9354;topicseen#msg9354)

Såväl Carl Granroth som hans hustru Brita Katarina stod åtalade för att den 15.10.1859 i samråd med varandra 'omlivetbragt' hustruns barn från första giftet, sonen Henrik (8 år) och dottern Augusta (4 år).

(Låter inte troligt att en mor skulle velat mörda sina egna barn, men sådant har iofs hänt. Mtp Carls och Brita Katarinas "dubbla hor" så är det fullt möjligt att dottern i själva verket var Karls och inte hans bror Gustafs dotter.)

"Vidare åtalades C.G. för att han i slutet av år 1854 med ansenik uppsåtligen avdagatagit sin första hustru Katarina Karistna Johansdotter, född Westerlund (K.K.G.), som då varit havande, och förenämnda broder G.G. även med arsenik och för att vid särskilda tillfällen bl.a. 24.12.1858 burit hand å sin moder, sytningmansänkan Anna Margareta Hansdotter Heselius och sin styvfader, sytningsmannen Carl Henriksson Heselius.

Ytterligare åtalades C.G. och B.K.G. för att de und r år 1854, då deras tidigare makar ännu levt, begått hor med varandra."


Det är märkligt att inte Brita Kajsa blev åtalad för de två första morden; där hade ju hon och Carl Granroth samma intressen. Det var ju troligare att hon var medbrottsling där än mot sina egna barn.

Häradsrättens dom 1.3.1860
Åtalet mot Brita Kajsa betr mordet på hennes barn återkallades.
"HR fann, att C.G. var med 1/2 bevis besvärad att ha misshandlat sin moder A.M.H., men då han nekade och fullt bevis inte förelåg, kunde HR inte fälla honom åt saken."

Här tycker jag att många måste komma undan, då inte offrets egen berättelse räknas som bevis. De flesta brukar undvika vittnen när de misshandlar. Och än mer när de dräper, då kan ju inte offret vittna.

HR dömde Carl för morden på sina två styvbarn, på sin havande hustru Kajsa Stina och sin bror Gustaf att "mista högra handen, halshuggas och steglas, vari ingick ansvar för våldet mot svärfadern och för hor men sin broders hustru". För hor dömdes han till "28 dagars fängelse vid vatten och bröd och att undergå enskild skrift och avlösning i sakristian till Pedersöre kyrka samt betala till kyrkan 2 daler med 96 kopek, som kunde avtjänas med arbete för kyrkan. Målet hemställdes till HovR:s prövning."

Det framgår inte i domen men kanske dömdes Brita Kajsa för hor.

Hovrättens dom 30.4.1860
Carl Granroth hade anfört besvär mot häradsrättens dom.
Brita Kajsa kunde inte fällas för hor trots att hon erkänt eftersom Karl bestridit det. (Här tycker jag domstolen verkar väl mesig; varför skulle Brita Kajsa ljugit om något som var till nackdel för henne. Karl däremot hade ju nekat till allt hela tiden, han hade alla enledning att ljuga. Utan äktenskapsbrott bortföll motivet för att förgifta både första frun och brodern.)

"Vidare fastslog HovR, att C.G. var med mer än 1/23 bevis besvärad att ha gett arsenik åt sin första hustru K.K.G och sin broder G.G., men då han nekade och fullt bevis mot honom inte fanns kunde dessa brott inte läggas honom till last."

Men trots att Karl även nekade till mord på barnen dömdes han för dem att bli halshuggen och steglad, "vari inbegreps 100 dalers eller 48 rubels böter för våldet mot styvfadern C.H." Antagligen fanns det vittnen till misshandeln av styvfadern.

Målet hemställdes till Senatens justitieparetement.

Justitiedepartementet 21.12.1860
"JD ansåg likaså, att C.G. var förfallen till dödsstraff för mordet på barnen, men av gunst och nåd förskonades han från dödsstraffet och dömdes i stället till 40 par spö, 3 slag av paret, och på en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i Vasa stads kyrka och därefter för sin återstående livstid deporteras till tvångsarbete vid gruvorna i Sibirien."

Nu gick det inte att överklaga mer men däremot att lämna in en böneskrift, vilket CG gjorde. Han bad där om befrielse från både spöstraffet och deportationen till Sibirien. Han bifogade ett läkarintyg om att han led av bråck. "JD beslöt den 20.2.1861 att det honom ådömda spöstraffet skulle få sonas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, men i övrigt avslogs C.G:s anhållan; domen skulle verkställas."

CG förpassades från länshäktet i Vasa  22.4.1861 till Viborgs slottshäkte för vidare deportering till Sibirien. Han tros ha dött i staden Perm. Han borde ha dött före den 2.11.1862 då, när hans fru gifte om sig.

Det är intressant med alla dessa medeltida straff som utdömdes: spöstraff, avhuggning av handen, halshuggning och stegling. Men inget av dem användes i praktiken.

Stegling förresten, vad är det?
Quote
Stegling från verbet "stegla" med betydelsen att spika fast en avrättad persons kropp eller huvud och eventuellt högra hand på en påle i förnedrande och avskräckande syfte. Stegling var vanlig i Sverige under medeltiden och framåt, bland annat som straff för upprorsmän som till exempel snapphanar.
Stegling förbjöds i Sverige 1841 samtidigt med alla andra så kallade skärpta dödsstraff.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Stegling
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #4 on: Oktober 06, 2016, 05:45:31 pm »

Fler detaljer (hämtade från Backmans Några fall ur Svenska Österbottens dystra brottmålshistoria).

Enligt Backmans bok “Några fall ur Svenska Österbottens dystra brottmålshistoria”
Prästens intyg om makarna Granroth:
“Fd Bonden Carl Henriksson Granroth, från Perilö, född den 7. Februari 1821, och hans hustru Brita Cajsa Johansdotter född den 9. Martii 1827, äga väl godkänd christendomskunskap och hafva utan hinder blifvit delaktiga af den heliga nattvarden, men äro, ehuru de icke blifvit tilltalade och fällda för något brott, allmänt kända för liderliga varelser, betygar
Pedersöre den  3. December 1859
El. Fredr. Alcenius
vice pastor”
Med adjektivet “liderliga” kan han ha syftat på att bägge drack brännvin till övermått och att det var allmänt känt att de “hållit på” redan när de var gifta med andra.

Guvernören skrev till åklagaren, kronolänsman  Johan Fredrik Fahler om urtima ting 5.12.1859. Urtima tinget förrättades på Pirilö skattehemman nr 12 i Pedersöre sockens kyrkby. Ordförande i häradsrätten var vice häradshövding Wilhelm Lindbohm.

Först förhördes barnens mor, Brita Caisa Granroth. I protokollet står att hon var av “vanligt växt, men ljuslätt hy, mera spetsig näsa och ljusbrunt hår”. Hon förklarade att lördagen den 15.10 hade hon tillsammans med en piga begett sig till Granholms torp, för att träffa smeden Matts Petterssons dotter Sofia Mattsdotter angående vävning av ett lärfttyg. Men hon hade inte träffat Sofia där och återvänt vid halvsextiden. Då hade flera av barnen varit ute, som hon antog, både styvsönerna Johan och Gustaf och hennes egna barn Henrik och Augusta. Hon hade inte fäst sig vid detta utan antog att de var hos grannarna. Eftersom pigorna tog hand om barnen vid sänggåendet hade hon inte brytt sig utan gått till sängs.

Här reagerar jag för den nonchalanta attityden. Borde inte en mor natta sina egna barn? Men man var väl inte så hjärtnupna på den tiden. Men varför lade hon sig själv så tidigt före barnen? Det är något hon döljer. Borde hon inte åtminstone se till den yngsta Anna Mathilda. Var fanns hon den här tiden? Följde hon med sin mor och pigan på utflykten till Granholm el togs hon om hand av pigorna? Senare hörde hon att hennes man lade sig. Hon hade inte frågat om barnen och han hade inte sagt något. När hon begav sig hemifrån hade hennes man och barnen varit hemma. Vid hemkomsten såg hon sin man såga takved.

Följande morgon vaknade hon vid halvsextiden och hörde när hon låg i sängen sin svärmor fråga efter barnen. (Här förvånas jag igen, en vuxen frisk människa som sover 12 timmar?) Man sökte nu efter barnen under söndagen tills det blev mörkt. På måndagen fortsatte sökandet och då hittades barnen i bäcken av bondsonen Jakob Fredriksson Bagarnäs.
På rättens frågor svarade hon att barnen alltid varit henne kära och att hon var helt oskyldig till deras död. Men hon hade börjat misstänka sin man. Hon hade hittat en skjorta med fläckar vid manschetterna. Hon hade visat skjortan för sin svärmor, dennas bägge döttrar och de bägge pigorna. Hon hade frågat sin man varifrån han fått fläckarna men han hade svarat att han inte kom ihåg.

Karl och hans bror Gustaf hade ägt tillsammans 7/18 av hemmanet Pirilö 12, dvs 7/36 var. Efter Gustafs död gick ⅓ till änkan och ⅔ till barnen Henrik och Augusta. Varken Karl el Brita Caisa ägde längre någon fastighet sedan de kommit på obestånd. Orsaken därtill var den förlista skutan värd ca 2.000 rubel silver och mannens slösaktiga levnadssätt. Hon erkände även att hon själv visat mindre omtanke om sitt hus.
När Brita Caisa förhördes fick inte hennes man vara med. När han nu skulle förhöras fick hon stiga ur salen.

Karl Granroths redogörelse:
Det antecknades att han var av vanlig längd och stark kroppsbyggnad, mörka ögonbryn, mörkt hår och “mera låg panna”. Han förklarade sig oskylidg till de missgärningar han var misstänkt för.
Han berättade att hustrun begett sig till Granholms torp vid 3-tiden på em. Då hade han själv tänkt göra en ny vattenränna. Därför begav han sig till Gäddviks torp. Sonen där Petter Johansson hade lånat en bilyxa av honom och den behövde han nu. Men när han kom dit sade Petter att han redan lämnat tillbaka bilyxan. Då hade Karl gått hem igen och börjat bila på en stock, men stocken var oduglig för ändamålet så han gav upp. I stället begav han sig till sin ria för att se efter att drängen plöjde på åkern där. Vid 4-tiden hade han återvänt hem för att såga takved och hållit på med det tills det blev rör mörkt. Då hade han gått in i stugan. Han hade hört barn leka utomhus och utgått från att hans styvbarn var med där.
På frågor om skjortärmarna kom Karl med förklaringen att han burit en blus som färgat av sig på skjortan men han mindes inte när.
Betr sina levnadsomständigheter berättade Karl att han varit gift två gånger. Det första äktenskapet var lyckligt. Han fick fem barn med henne, varav två var “i lif”. Efter hennes död hade han gift sig med sin brors änka och fått två barn med henne, varav 1 var “i lif”. Äktenskapet var inte så lyckligt då han kommit på obestånd pga den förlista skutan och börjat supa. Han sade sig ha “dåligt ölsinne”.
På förfrågan berättade Karl att hushållet bestod (förutom han själv och hans hustru och deras gemensamma barn på två år) av hans mor Anna Greta Hansdotter och hennes andre man Fredrik Heselius, hans barn i första giftet Gustaf, Johan, Greta Sofia och Kristina Johanna. Dessutom tillkom pigorna och drängen Gustaf Larsson Storgård.
Han berättade att han sålt sin del av hemmanet och därför inte ägde något av fastigheten. (Vem ägde den då och varför flyttade inte vederbörande dit? Arbetade han som arrendator på gården nu?)
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #5 on: Oktober 06, 2016, 09:11:09 pm »

Sedan kallades hans hustru in och Karls mor Anna Greta Hansdotter fick vittna utan ed.

Hon berättade att barnen Henrik och Augusta som vanligt ätit middag kl 2 och sedan försvunnit ut. Hon hade själv stannat i sitt rum och inte sett något. Johanna och Greta Sofia hade berättat att barnen sagt att de skulle gå till Kållbyn för att plocka vattenliljor. Hon hade inte vetat att barnen inte kommit hem förrän nästa dag. Då hade hon skickat pigan Maja Lena Salmi till sin dotter Anna Maria Henriksdotter Bränn som bodde i närheten för att fråga om de var där. Henrik brukade ibland övernatta hos sina lekkamrater. När pigan återvände och berättade att Anna Maria inte visste något om barnen hade pigorna fortsatt med sina morgonsysslor. Barnens kusin Johan skickade ut att fråga efter barnen hos andra grannar. Anna Greta begav sig med sin man till kyrkan. När hon kom tillbaka var letandet i full gång tills det  blivit mörkt. På måndagen hade letandet fortsatt och då hade hennes måg Jakob Fredriksson Bagarnäs hittat barnen.

Hon hade hört att Karl huggit takved under lördagen men kunde inte säga om han gjort något uppehåll. Klockan sju på lördagskvällen hade hon burit in sin kvällsvard från boningsstugan till sin kammare och då hade Karl suttit och ätit vid bordet.

När barnen hittats hade Karl sagt att de måste ha drunknat i bäcken och det hade hon också trott till en början. Brita Kajsa hade visat henne och hennes dotter Mathilda (gift med tidigare nämnde Jakob Bagarnäs) skjortan med de brunfläckiga ärmarna. Senare hade det varit bykning och då hade pigan Anna Lisa Jakobsdotter också berättat om den fläckiga skjortan. (Ingen kom tydligen på tanken att spara skjortan som bevis istf att tvätta den.)

Sedan fick sytningsmannen Karl Fredrik Henriksson Heselius vittna, också utan ed. Han hade redan vid 6-tiden på morgonen begett sig till skeppsbyggnadsplatsen en verst från Pirilö hemman och arbetat där hela dagen till 7-tiden på kvällen. Han sade att han inte märkt att Karl hyst något hat mot barnen men trodde att Karl mördat barnen för arvets skull.

Sedan upplästes obduktionsprotokollet. Provinsialläkaren C.W. Fontell hade genomfört obduktionen den 5.11.1859 på tingshuset i Pedersöre kyrkoby i närvaro av rkonolänsamennen Fahler, stadsfiskalen Ertman samt rådsmännen Strengberg och Thodén. Barnen hade hittats i Hemsjöbäcken ca 400 meter från hemmet med huvudena nedstoppade. Barnens ansikten var fyllda med “ävja” men kropparna var rena. (Dvs någon hade tryckt ned deras huvuden i gyttjan.) De hade inte dött genom drunkning utan genom att nackarna knäckts.

Det var inte som nuförtiden där sanningen kommer fram via polisförhör. I stället kommer den fram vid själva rättegången och vittnesmålen där, och det verkar som det  är domaren som ställer frågorna. Som en amerikansk rättegångsfilm. Minus kampen mellan åklagare och försvarsadvokat. Verkar inte som den åtalade fick någon försvarsadvokat utan fick försvara sig själv.
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #6 on: Oktober 07, 2016, 12:23:21 pm »

Nu inkallades tjänstefolket att vittna.

Först var det drängen Gustaf Larsson Storgårds tur att vittna. Han hade först plöjt potatislandet på lördagen och senare harvat på en åker österut och inte lagt märke till något. Husbonden Karl hade en kort tid tittat på hans arbete utan att säga något. När Gustaf avslutat sitt arbete hade han gått till gården och sett på när husbonden sågat takved och sedan hade bägge gått in i boningsstugan. Efter gudstjänsten på söndagen hade han deltagit i letandet efter barnen. Han sade att Karl och Brita Kajsa levat i god sämja när de var nyktra men i rusigt tillstånd hade de “kifvats”.

Sedan var det pigan Anna Lisa Jakobsdotters tur att vittna. Hon berättade att hon följt med sin matmor till Granholms torp kl 3 och då var barnen ännu hemma. Från torpet hade hon skickats till Jakobstad för att köpa rom. (Aha, det var därför Brita Kajsa var så trött när hon kom hem, hon hade förstås druckit rom under dagen.) Brita Kajsa och Anna Lisa återkom vid halvsex-tiden och då var barnen borta.
Anna Lisa och den andra pigan lagade maten och förundrade sig sedan vid matbordet var barnen var. Då hade husbonden Karl sagt “nog lär de komma än, hvem vet hvar de löpa, här hörs ju barn ha ljud på gården än”.  Då hade Karls egna söner Johan och Gustaf och andra pojkar fortfarande lekt ute. Brita Kajsa hade genast gått och lagt sig efter hemkomsten utan att äta. Anna Lisa hade förmodat att barnen övernattat hos grannarna.

Nästa dag hade Anna Lisa, Karl och Brita Kajsa letat efter barnen. Då de kommit till Hemträsket hade Karl sagt till henne att leta längs stränderna ifall barnen skulle ha drunknat där. Det hade hon gjort men inte letat vid bäckmynningen. På måndagen hittades barnen vid bäckmynningen vid en stor ökstock (alltså en flatbottnad båt). Karl hade då sagt att barnen troligen tänkt skjuta ut ökstocken för att plocka blommor och då fallit i vattnet. Hon kom inte ihåg vad barnens moder sagt, bara att hon börjat gråta.

Efter en vecka hade det varit bykning och då hade hon upptäckt att en av Karls skjortor hade bruna fläckar på ärmarna som av träskvatten.
Rätten beslutade nu att ta Karl i fängsligt förvar, dvs häktas.

Nästa dag fortsatte rättegången och Anna Lisas vittnesmål. Hon vittnade om att efter upptäckten av de döda barnen hade modern både rusig och nykter anklagat sin man för att ha mördat barnen.  Karl hade också sagt ”Kajsa, du har sorger, men jag har  större sorger ändock”.  Pigan berättade också att innan skjortan tvättades så hade hon visat den för både pigan Salmi och Brita Kajsa och både hade sagt att ärmarna luktade ävja.

Karl förklarade sitt yttrande om “större sorger” med att han skulle ombestyra själaringningen samma dag och råkat yttra sig obetänksamt.

Pigan Maria (Maja) Lena Johansdotter Salmi vittnade att hon efter att Brita Kajsa och Anna Lisa gett sig iväg arbetat vid spinnrocken i boningsstugan.  Husbonden hade då sagt åt henne att bränna och koka kaffe och underrätta honom när det var klart. Han skulle såga takved utanför stallet. När klockan var 4 hade hans son Johan kommit in och hon hade då bett honom säga till fadern, men Johan kom tillbaka och sade att han inte hittade fadern vid stallet. Johan hade då ställt sig i fönstret mot Gäddviks torp och Hemträsket och sett fadern komma gående. Maja Lena gick då också fram till fönstret och såg honom nära bäckens utlopp (där barnen sedan hittades). Han hade haft armarna i kors över bröstet. Hon hade då gått tillbaka till spinnrocken men Karl kom inte in i boningsstugan. I stället hörde hon steg på vinden. Johan hade då gått upp på vinden men då hade ingen varit där. Då skickade hon honom återigen till stallet för att hämta fadern och han hade då vart där och kom sedan in och drack sitt kaffe. Sedan hade han gått ut igen för att såga takved och inte kommit in förrän kl 7.

På söndagen hade Maja först varit i kyrkan och sedan besökt sitt föräldrahem. Efter själaringningen hade Karl funnit sin hustru gråtande på en bänk och då sagt “hvarföre gråter du alltid, icke hjälper det att gråta mera, jag gråter ju icke heller fast jag har större sorger än du”. Vidare hade hon flera gånger hört att hustrun anklagat honom för att ha mördat barnen och bett honom att bekänna det men han hade nekat till detta.

Karl fick nu förklara sig och sade att han efter att ha besökt Gäddvik gått upp på vinden och letat efter en navare (borr) för att göra hål i takveden. Sedan hade han arbetat med takveden eftersom han trodde att kaffet ännu inte var färdigt. (Hur lång tid tog det att göra i ordning kaffe på den tiden egentligen?)

På vinden fanns det nu inte bara verktyg utan även Karls kläder. Men hustrun förklarade att mannen ännu inte varit färdigklädd när hon gav sig av (kl 3 på em!), så hon kunde inte säga om han bytt kläder när hon kom hem.

Pigan Salmi kallades in igen och berättade att sjömannen Petter Cederlund lämnat tillbaka yxan torsdagen före barnens död. Karl hade då legat på sängen men varit nykter.

Drängen Gustaf Storgård inkallades igen och vittnade om att verktygen fanns på flera ställen men huvudsakligen i lidret där han sett den navare som husbonden använt. Han vittnade också att han inte kunde se bäckmynningen där han harvat eftersom den var skymd av en backe och skog.
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #7 on: Oktober 08, 2016, 02:01:42 am »

Bondmågen Johan Johansson vittnade om att han manglat i lidret tillsammans med sin hustru Lena Sofia. Först kl 4 hade Karl börjat såga takveden utanför lidret  och fortsatt med detta till aftonen. Dessförinnan hade han varit inne i lidret efter en navare. Han fann Karls arbetssamhet ovanlig, eftersom han de senaste veckorna helt avhållit sig från arbete

Karl fick förklara varför han varit så länge borta  som mellan 3 och 4 på Gäddviks torp (för att hämta yxan som redan var återlämnad). Han sade att han inte varit borta längre än som behövts. Flera personer hade kommit ihåg att yxan blivit återlämnad. Hans förklaring var att han glömt det. Och han hade visst arbetat även tidigare, det var inte alls så ovanligt. Han hade använt två navare och hämtat den ena från vinden.

Man kan fråga sig varför Karl inte använde arsenik även denna gång; den tycktes ju ha tjänat honom så väl tidigare. Men det framgick av vittnesmålen att han hade försökt köpa det som fluggift men inte fått tag på något (troligen inte säsong för fluggift i september/oktober, men råttgift borde det varit säsong för).

Nästa dag den 7 december hördes Karls barn utan ed. Karl fördes då ur rummet.
Gustaf Karlsson Granroth, 14 år, berättade att han och hans bror Johan på faderns uppmaning farit till skeppsvarvet kl 3 för att hämta spån. Fadern hade dessförinnan sagt åt deras syster Sofia och kusin Henrik att plocka lingon men Gustaf hade då invänt att det var för kallt. Gustaf och Johan hade fört hem spånlasten och Gustaf hade sedan farit  ensam tillbaka till skeppsvarvet. Han hade då mött fadern på en spång som ledde till Gäddviks torp. Fadern hade varit klädd i ylletröja, vadmalsbyxor och grå filthatt. Han hade frågat Gustaf om yxan lämnats tillbaka och Gustaf hade svarat jakande. Han hade gått med armarna i kors över bröstet och inte sett Gustaf i ansiktet.

Sofia Karlsdotter, 8 år, hade berättat att fadern sagt åt henne och Henrik att gå och plocka lingon åt honom men att Gustaf sagt att det var för kallt. Senare hade Henrik gått till ett annat rum och fadern och Sofia hade följt efter och fadern berättade om att det fanns många “pumpor” (vattenliljor) i träsket. Sofia som var barfota frös om fötterna och sprang tillbaka till boningsstugan. Efter en stund kom Henrik dit och bad att få låna skor och berättade om pumporna. Sofia antog att han skulle gå och plocka dem och tänkte be att få följa med, men då kom hennes far in och befallde henne i hård ton att hålla tyst. Sofia hade då gått till sin farmors kammare för att ta hand om sin yngsta syster Anna Mathilda. Hon berättade också att fader oftare slog Henrik och Augusta än sina egna barn.

Barnen fördes ut och Karl fördes in och fick berättat deras vittnesmål. Han erkände att han bett Sofia och Henrik att plocka lingon men förnekade att han alls pratat om några pumpor.  (Jag undrar hur han gjort om Sofia, Henrik och Augusta gått ut och plockat lingon. Skulle han då ha mördat alla tre, dvs även sin egen dotter Sofia? Eller skulle han befallt henne att gå hem och sedan mördat de andra två?)

Till slut hördes bondsonen Jakob Fredriksson Bagarnäs och hans hustru Mathilda Carlsdotter Heselius, båda utan ed, då Mathilda var Karl Granroths halvsyster och Jakob hans svåger.

Jakob berättade att han deltagit i sökandet efter barnen på måndagen. Vägledd av sin svåger hade han kommit fram till bäckmynningen och funnit barnen vid ökstocken (dvs en slags eka). Barnen var gyttjiga på kroppen men inte på fötterna. (Flera hade vittnat om detta. Det visade att barnen inte gått i bäcken.) Augustas huvudduk hade dragits över hennes ansikte. På morgonen hade han observerat att Karl varit blek och att hans händer darrat.
Mathilda Carlsdotter berättade att svägerskan Brita Kajsa en vecka efter barnens död visat henne en skjorta som hon sa tillhörde hennes man. Ärmarna hade varit brunfläckiga ca 6 tum upp i mynningen.

Nu yrkade åklagaren Fahler på Karl Granroths fällande till  det ansvar han för “berörde grofva brott  förskyllts.  Däremot ansågs Brita Kajsas oskuld bevisad genom vittnesmålen.
Karl Granroth uppmanades att bekänna men han nekade “enständigt”.
Rätten överlade och beslutade uppskjuta rannsakningen till urtima ting 19 januari 1860 på Pirilö hemman.
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #8 on: Oktober 08, 2016, 06:05:51 pm »

Den 19 januari 1860 var det samma åklagare, Johan Fredrik Fahler,  och samma ordförande, vicehäradshövdingen Wilhelm Lindbohm. Den anklagade nekade fortfarande.
Åtalet utvidgades nu till att även gälla misshandel av ytterligare två personer. Åklagaren anklagade Karl Granroth för att den 24.12.1858 och vid flera andra tillfällen ha misshandlat sin mor Anna Greta Hansdotter och sin styvfar Carl Heselius. Detta hade Karls hustru Brita Kajsa, Jakob Gustaf Lillqvist och Carl Heselius uppgivit vid tidigare förhör.
Carl Fredric Henriksson Heselius uppgav att Karl Granroth och hans hustru varit “uti häftg ordvexling” och då hade han gått in till dem för att tysta ned dem. Karl Granroth hade då i vredesmod fattat Heselius i “brickan” och kastat omkull honom på golvet. Däremot sade han sig inte ha sett att Karl överfallit sin mor med “hugg och slag”. Modern Anna Hansdotter nekade också till att sonen skulle ha slagit henne. Karl bestred all misshandel.

Stadsfiskalen Frans Hertman berättade att han rest till Pirilö på måndagen 17.10.1859 då barnen hittades döda, eftersom kronolänsmannen inte varit anträffbar i sitt hem. Karl hade svarat tvekande och vacklande på hans frågor, varför han förmodat att Karl var barnens baneman. Vattendjupet i bäcken hade bara varit en halv aln (30 cm), så de kunde inte ha dött där utan “annans handaverkan”.

Expeditionsfogden Zacharias Bergman berättade att Karl förmodat att barnen ramlat i från ökstocken (ekan). Men trots att tre personer satt sig på båtkanten hade den inte kantrat, eftersom den var så stor och dessutom stadig pga att den var flatbottnad.

Karl hade sedan sagt att han inte skulle kunna ta livet av en katt, så hur skulle han kunnat ha samvete att ta livet av  barnen, att han inte kunde begripa vem som ville honom och hans familj så ont att barnen blivit dödade och vem kunde tro honom om något sådant som att han skulle vara skyldig till barnens död. (Men sanningen var ju att ingen annan hade någon orsak att döda barnen. Det var ju knappast så att det förekom några mystiska och ondskefulla främlingar typ seriemördare i trakten heller.)
Dagen före mordet hade Henriks och Augustas förmyndare, bonden Gustaf Jakobsson Lillqvist, fått tillstånd att sälja deras egendom på auktion. Karl Granroth måste ha varit desperat. Kanske hade han länge funderat på att ta livet av sina brorsbarn men nu var det akut.

Drängen Storgård hördes igen. Han berättade att han den 24.12.1858 sett Karl hålla fast styvfadern i armarna och att det varit ordväxling och bråk. Han hade även sett Karl skuffa styvfadern vid ett senare tillfälle.

Målet återupptogs nästa dag den 20.1.1860.

Vittnen intygade då att Karl slagit sin mor med en “qvaststake” och att han haft handgemäng med styvfadern. Men modern bestred detta och styvfadern kunde bara minnas att blivit omkullknuffad en gång. (Det är tydligt att modern inte vill berätta att sonen slagit henne, han har redan stora bekymmer. Av samma skäl tonar styvfadern ner den misshandel han själv blivit utsatt för.)

Andra vittnen styrkte att klockan varit över 4 då Karl började arbeta med takveden på gårdsplanen.

Sjömannen Petter Cederlund berättade att han lämnat tillbaka bilyxan några dagar före den 15 oktober. Karl hade då legat på sängen fullkomligt nykter när Petter kom tillbaka med yxan och tackade för lånet. Lördagen den 15 oktober vid halvfyratiden hade Karl kommit till Gäddvik torp och stått i stugdörren och frågat efter bilan. Vittnet hade påpekat att han lämnat tillbaka den och att han hade tackat för lånet. Då hade Karl avlägsnat sig. (Det var alltså inte så att Karl slagit sig ned och fått kaffe/brännvin och en pratstund utan det var ett mycket kort besök.)
Karl hade haft armarna i kors över bröstet vid besöket. (Flera vittnen hade påpekat det. Ville han dölja dyfläckar på tröjan? Eller var det mer psykologiskt, att han var chockad över vad han gjort “Gud hjälpe mig!”? Kanske bultade hjärtat så hårt att han kände att han måste dölja det.)

Karl vidhöll att han glömt bort att yxan återlämnats. (Förklaringen låter mindre och mindre trovärdig ju fler som vittnat om återlämnandet.) Brita Kajsa vittnade att hon också varit närvarande då Cederlund återställt bilan och tackat för lånet, och att maken varit vaken och pratat, även om hon inte kommer ihåg vad han sade.

Vid det här laget så tycker jag det är klappat och klart att Karl mördat barnen. Jag är redo att fälla honom på indicier. Några tekniska bevis fanns ju inte på den tiden, om man inte ska räkna den fläckiga skjortan men den hade ju blivit tvättad.
Men på den tiden krävdes enligt 1734 års strafflag två vittnen eller ett vittne och ett erkännande. Ingen hade ju sett Karl mörda barnen eller ens föra dem till bäcken.  Alltså verkar det som om Karl kan komma undan så länge han blånekar. Det måste ha kommit många undan ansvar för överlagt mord på den tiden, eftersom mördare brukar se till att det inte finns några vittnen. Dråp i fylla och hastigt mod brukar det dock ofta finnas vittnen till.
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #9 on: Oktober 10, 2016, 03:24:41 am »

Men så precis som i en gammal Perry Mason-film dyker det upp ett avgörande vittne. Fast inte till stöd för försvarsavdokaten (fanns ju ingen) utan till stöd för åklagaren. Den tidigare nämnda fattiga lingonplockerskan!

Hon hette  Katharina Klippholm (ovanligt efternamn, är det gårdsnamn el släktnamn?). Hon berättade att hon lördagen den 15 oktober befunnit sig i skogen mellan Gäddviks torp och Hemträskbäcken och plockat lingon. När det börjat skymma befann hon sig “ett par böss-skottshåll” från bäckens mynning. Den var dock skymd för henne av skogen och en backe. Hon hade hört ett klagande barnläte som sedan tystnat. Sedan hade en barnröst frågat “Hvad tänker Pappa göra med oss?” Karl Granroth hade med hård röst svarat “Var tyst”. Hon hade känt igen Karls röst. Hon hade blivit så rädd att hon genast gått hem, ca en halv mil. Hon hade hyst så stor fruktan för Karl att hon inte vågat berätta för någon vad hon hört.

Under detta vittnesmål hade Karl “märkbart bleknat”. Inte att undra på, detta var ju förkrossande för honom. Han bestred allt, han hade inte ens varit i närheten av bäcken.

Vittnet Klippholm visade sedan skjutsrättaren Johan Sandström och byggmästarsonen Gustaf Jakobsson Heselius var hon befunnit sig i skogen när hon hörde rösterna. Hon kände igen stället bl a pga en torr gran där. Avståndet till bäckmynningen uppmättes till 340 alnar (ca 200 m). Vittnet Klippholm hördes igen samma eftermiddag efter denna uppmätning. Hon var helt säker på vad hon hört, även om hon inte kunde säga om det var ett eller två olika barn hon hört eller kände igen barnrösten.

Åklagaren Fahler lämnade in dels en ritning, som visade byggnadernas läge på Granroths gård, dvs Karl Granroths boningshus, gårdsplanen, byggmästare Heselii boningshus (på samma gårdsplan), stallbyggnaden, ladugårdsplanen med fähusbyggnad och mangellideroch Heselii fähusbyggnad. På ladugårdsplan låg också takvedsupplaget. Den sida av Granroths boningshus som inte vette mot gårdsplanen och stallet vette  motHemträskbäcken och mordstället.
Åklagaren lämnade också in två brev som Karl fått från sin hustru och sin mor. Eftersom modern inte var skrivkunnig var det Brita Kajsa som skrivit bägge breven.
Karl hade inget annat att anföra mot Klippholms vittnesmål än att hennes husfolk skulle inkallas och vttna om att hon verkligen varit hemifrån den tid hon påstått.

Målet uppsköts till nästa dag. Åklagaren ålades att se till att Karl skulle tala med en präst som skulle förmana honom att avge “en sanna och uppriktig bekännelse i saken”. Nästa dag den 21.1.1860 lämnade åklagaren ett intyg från kapellanen Olof Henrik Helander, antagligen om att han talat med Karl och uppmanat honom att bekänna. (Både Helanders intyg och en del av Brita Kajsas brev finns avfotograferade i Backmans bok, men jag kan inte läsa dem.)

Karl var dock hårdfjällad och nekade fortfarande. Klippholms mor intygade att hennes dotter varit borta från hemmet från morgonen till sena aftonen och kommit hem när det redan var mörkt men att hon inte sagt var hon varit. Vittnet Klippholm inkallades igen och vidhöll sin tidigare berättelse. På förfrågan sade hon att den barnröst som “hvad tänker Pappa nu göra med oss" varit klagande och så hög att hon helt tydlig hört den men att hon inte kunde säga att det varit de mördade barnens röster (Men det behövdes inte, att hon känt igen Karls röst var förödande nog för honom.)

(Jag funderar på om Katharina Klippholm kunnat förhindra mordet genom att själv ropa “Vad händer? Vad gör du med barnen?”
Men Karl hade lätt kunnat mörda även henne. I skogen fanns inga andra vittnen. Men varför berättade hon inte för sina föräldrar när hon kom hem eller åtminstone när hon fått reda på att barnen var försvunna? Men det är väl som idag, vittnen tvivlar på att lagen kan skydda dem. Ute på landet är det lätt hänt att möta en mördare utan några andra i närheten. Enligt rykten hade Karl Granroth redan kommit undan med flera mord. En sak är att vara övertygad om att någon är skyldig, en annan att bevisa det. Det var tur att hon tog mod till sig att vittna till slut, annars hade han kanske kommit undan igen, även om alla inklusive hans hustru verkade övertygade om hans skuld.)
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #10 on: Oktober 11, 2016, 06:33:23 pm »

Nu tillkännagav åklagaren de misstankar som länge ryktats om att Karl förgiftat sin första fru Kajsa Stina Johansdotter vid jultiden 1854 och sin bror Gustaf Henriksson Granroth vid nyåret. De hade hastigt avlidit efter att ha tagit medicin och under häftiga plågor. Liken skulle nu grävas upp och besiktigas.
(Kajsa Stina Johansdotter dog inte “vid jultiden” utan den 2 december i “magsjuka”. Hon begravdes den 10 december.)
Karl bestred förstås dessa uppgifter.

Brita Kajsa vittnade om att hon efter barnens död börjat misstänka att Karl förgiftat hennes förste make Gustaf. Han hade varit lindrigt sjuk  två veckor och sedan blivit hastigt sjuk och dött i häftiga plågor. Några veckor efter makens död hade Karl föreslagit henne äktenskap. Till en början hade hon varit motvillig men sedan gått med på det.

Häradsrätten beslöt att uppskjuta målet till lagtima vintertinget som skulle inledas den 28.2.1860.

Målet återupptogs vid vintertinget den 9 mars 1860.

Karl fördes ut, och hans hustru Brita Kajsa hördes om sin förste mans död. Vid den tiden (hösten 1854) bodde såväl hon och hennes make Gustaf som Karl och hans maka Kajsa Stina i samma stuga på Perilö hemman men med skilda matlag. En vecka före sin död hade Gustaf känt sig illamående men mådde bättre av medicin som föreskrivits av en läkare. Men en fredagsafton hade han kräkts och insjuknat häftigt, och då hade pigan Lovisa Skeppsnabba skickats till läkare efter medicin. Denna medicin, som varit i pulverform, hade hon och pigan givit den sjuke. Medicinen hade stått framme på bordet i kammaren. Karl hade ofta suttit i kammaren och läst högt ur “andeliga böcker” för den sjuke, men hon hade aldrig sett honom ge medicin åt den sjuke. Nästa dag hade hennes man börjat kasta upp så snart han druckit eller ätit något och dessutom klagat över häftiga plågor i bröstet och magen. Slutligen hade han fått flera krampanfall och på söndagen den 31.12.1854 kl 10 på förmiddagen hade han avlidit. Brita Kajsa hade inte varit närvarande då. En halvtimme tidigare hade hon lämnat rummet men sedan inte fått komma tillbaka till sjukrummet. Karl hade nämligen hållit fast i dörren. (Mycket märkligt beteende att hindra en kvinna från att närvara vid makens dödsbädd. För att de bägge kommit överens om det? För att han sett hur det varit för hans tidigare förgiftade hustru och ville bespara Brita Kajsa den upplevelsen?)

Brita Kajsa kände inte närmare till Kajsa Stinas sjukdomsförlopp, då inte hon skött om henne utan deras svärmor Anna Greta Hansdotter. Hon hade dock hört att sjukdomen yttrat sig på samma sätt som hennes mans.
Anna Greta Hansdotter sa sig inte komma ihåg så mycket eftersom det var pigorna som huvudsakligen tagit hand om Kajsa Stina men hon mindes att bägge dött under häftiga plågor. Långt före sin död hade Kajsa Stina klagat över sjukdom och uppgivit att hon “skrämt sig” då Gamlakarleby beskjutits av fienden. Det verkar alltså snarare varit en psykosomatisk sjukdom, inte något man brukar dö av. (Undrar om Anna Greta redan då misstänkte att hennes ena son mördat hennes andre son och dessutom sin havande hustru.)
Beskjutningen av Gamlakarleby, undrar jag förvirrat. Ja, det hände under Krimkriget och England och Frankrike anföll Finland, som ju var en del av Ryssland.
Quote
Andra anfall lyckades mindre bra, däribland de dåligt förberedda försöken att ta Hangö, Ekenäs,Gamla Karleby och Åbo. Alla dessa försök slogs tillbaka. I Gamla KarleKarlebys fall erövrades även en av de engelska båtarna. Denna finns idag att beskåda i stadsmuseet i Karleby.
https://sv. wikipedia.org/wiki/Krimkriget#Kriget_n.C3.A5r_.C3.96stersj.C3.B6n
Quote
Under Krimkriget förstörde den engelska flottan hamn- och lagerområden samt skeppsvarv i de österbottniska kuststäderna. På initiativ av rådman Anders Donner bestämde man sig i Gamlakarleby för att försvara sig. I striden vid Halkokari i juni 1854 fastnade en av engelsmännens landstigningsbåtar, en barkass, på ett skeppsvrak och togs som krigsbyte av försvararna. Av båtens manskap begravdes de stupade på Marie begravningsplats, de överlevande transporterades till S:t Petersburg. Dit sändes också de vapen som fanns i båten.
Ett år senare försökte engelsmännen åter gå till anfall men med lika klent resultat. Striderna hade ingen större betydelse för Krimkrigets förlopp, men Gamlakarleby räddades från en förstörelse i likhet med de som drabbade Uleåborg och Brahestad.
http://www.kokkola.fi/palvelut/kulttuuripalvelut/museot_ja_perinnetyot/kh_renlundin_museo/nayttelyt/vene/sv_SE/vene/
Det var alltså kanonskott från juni 1854 som hörts till Pedersöre och skrämt Kajsa Stina. Ja, Krimkriget tog inte slut förrän våren 1856, så Kajsa Stina kunde varit rädd för kriget. När freden kom var Kajsa Stina död; hon hade större orsak att frukta sin egen make än kriget.

Nu fördes Karl in och hördes. Han förklarade att hans första hustru blivit sjuk och sängliggande sommaren 1854. Han hade velat fara efter läkare men hon hade inte tillåtit det (hur kunde hon ha hindrat honom om hon var sängliggande, undrar jag). Medicin hade dock anskaffats och den hade Karl och pigorna gett av till hustrun. Däremot hade han aldrig gett medicin till sin bror.

Därefter upplästes provinsialläkaren Carl Wilhelm Fontells obduktionsprotokoll över obduktion av Gustaf Granroths och Kajsa Stina Granroths kroppar. Obduktionen hade verkställts den 21.2.1860 i Klockargården på Pedersöre kyrkstrand i närvaro av kronolänsmannen Fahler och andra personer. Kopparna var svartnade, hårdnade och pergamentartade och ordentligt mumifierade. Det gick inte att göra någon “legal section”, men prov togs från innanmätet, dvs magen. Läkaren sade att båda blivit arsenikförgiftade och att detta var orsaken till mumifieringen. Kajsa Stinas foster var 7,5 mån gammalt och av kvinnligt kön.
(Men blev det ingen kemisk undersökning av maginnehållet? Att mumifieringen troligen berodde på arsenikförgiftning, var det bevis nog?)
Karl sade att han var oskyldig och inte ens visste hur arsenik såg ut.

Vid vidare vittnesförhör hade framkommit att Karl sagt före sin hustrus död att hon antagligen skulle dö i sin sjukdom. När hon sedan dog några dagar efteråt uppkom misstanken att allt inte stod rätt till.

Gustaf Heselius vittnade att Karls bror Gustaf varit uppe “till fötters” på fredagen före sin död och sagt att han tyckte sig ha övervunnit sjukdomen.
Greta Lovisa Heselius (den förres hustru?) vittnade att hon besökt Kajsa Stina på lördagen före hennes död. Kajsa Stina hade då svåra plågor Karl hade uppmanat vittnet att gå bort från sjukrummet så att han fick läsa högt för sina sjuka hustru. Kort därefter fick hon bud om Kajsa Stinas död. Karl mindes inte att han bett vittnet gå bort från sjukrummet.
Gustaf Pettersson berättade att han gått till Gustaf Granroths sjukrum några timmar före hans död och stannat där tillsammans med bl a Karl Granroth till Gustafs död. Gustaf hade klagat över “slitningar” i magen och kastat sig i sängen från den ena sidan till den andra. Vittnet hade inte sett Karl ge Gustaf någon medicin, däremot hade Brita Kajsa gett honom mjölkvatten då han klagat över törst. Då Gustafs dödskamp började hade någon velat tillkalla hans hustru men Karl hade nekat detta med hänvisning till hennes havandeskap. (Låter mer som en älskare än en svåger.) Vittnet berättade även att han en gång sett Karl omfamna en kvinna i bastun. Han hade trott att det var Karls hustru men sedan förstått att det var Brita Kajsa.
Karl bestred omfamningen, han hade bara satt fast ett örhänge som Brita Kajsa tappat. Brita Kajsa däremot erkände otrohet vid detta tillfälle.

Flera vittnen sade att Karl sagt på Gustafs begravning “det var bra att de sluppo härifrån båda två”. Många hade inte ens hört om att de varit sjuka innan, så fort hade det gått.
Lars Eliasson Granroth vittnade om att Karl hade tillgång till “förgift” vid den tiden. Karls häst hade störtat natten efter Gustafs begravning och vittnet hade skickats efter för att flå hästen. Han hade då funnit ett vitt pulver i hästens strupe, som han var säker på var arsenik. Karl hade också sagt att han gett hästen medicin. Arsenik användes som medicin till hästar för att de skulle bli piggare och orka jobba hårdare (i stället för att ge häststackarna vila och mer mat). I detta fall verkar hästen ha fått för mycket arsenik.
Karl sade att han köpt hästens medicin på apotek men att det inte var arsenik. Målet uppsköts till den 10.3.1860 och vittnesmålen fortsatte.

Jakob Kristola vittnade att Karl begärt att få fluggift (dvs arsenik) från honom och att han sagt att han tidigare fått det av hovslagare Lindala från Lillkyro. Karl bestred detta.

Pigan Kajsa Andersdotter Permo vittnade att Kajsa Stina sagt att hon varit sjuk hela sommaren på grund av havandeskapet och skrämseln efter beskjutningen av Gamlakarleby. Onsdagen före sin död hade Kajsa Stina känt sig så dålig att hon blivit sängliggande. Karl hade skaffat medicin åt henne. Men efter att hon intagit medicinen hade hon fått uppkastningar som varat hela natten. Ända till sin död på lördagsförmiddagen hade hon haft svåra plågor. Pigan vittnade också om att Karl tidvis skött om sin bror (vilket kan tolkas som att han gett honom medicin) och läst högt för honom. Karl hade också sökt Brita Kajsas sällskap och omfamnat henne och haft “lösaktigt och kättjefullt prat”. (Ingenting undgår tjänstefolket.) Karl vidhöll att han inte kunde minnas att han någonsin gett sin bror medicin.
« Last Edit: Oktober 11, 2016, 06:46:13 pm by Öllegård »
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #11 on: Oktober 15, 2016, 07:50:06 pm »

Men nu kom ännu ett förödande vittnesmål, från den tidigare barndomsvännen, som det stått om tidigare i tråden, sockenglasmästaren i Nykabi.

När Karl anlänt till fångförarstationen i Forsbacka i Nykarleby socken hade han fått besök av glasmästaren August Eriksson Holländer (född 1827 i Pedersöre) som kände Karl sedan tiden han själv bodde i Pedersöre. Han hade frågat Karl hur han hamnat i järn och Karl hade svarat att det berodde på skvaller. När vittnet påpekat att Karl var misstänkt för sju mord hade Karl svarat att det var åtta, eftersom han dödat även sitt eget nyfödda barn. Vittnet hade förebrått Karl för hans “hycklande och öfvermod” då han uppgivit sig vara “väckt”, dvs pietist. Karl hade bett vittnet besöka honom nästa gång han blev forslad dit.

I mitten av januari hade Karl anlänt till Forsbacka hemman igen. Vittnet hade åter kontaktat Karl som sagt att det var bra att han fått vara i enrum på länshäktet. Han hade begått så grova brott att han inte var värdig att vara tillsammans med andra fångar, sade han och brast i gråt. Vittnet hade uttryckt sin glädje över att Karl nu ville bekänna sina brott. Karl hade sagt att det var bättre att få sitt straff här än i evigheten. Vittnet hade sagt att straffet kunde blir lindrigare om han erkände. (Men det tror jag knappast. Om han fått fängelse i Finland kunde straffet möjligen bli kortare. Men skulle han bli straffad för minst fem mord - han hade ju själv sagt åtta - kunde straffet knappast bli annat än deportation till Sibirien och det var alltid på livstid.)

Tredje gången Holländer träffat Karl hade Karl berättat om vittnet som hört honom i skogen och att hon talat sanning. Holländer hade bett Karl berätta om hur morden gått till. Karl hade då berättat att barnen Henrik och Augusta följt efter honom när han var på väg till ett torp för att hämta en yxa. På vägen hade djävulen fått makt över honom och han hade fört barnen till skogen där han brutit nacken av dem. Då hade vittnet frågat hur Karl haft hjärta till något sådant. Karl hade svarat att det gått så hastigt att han inte vetat av något och att barnen varit döda när han lagt dem i bäcken. Karl hade gråtit under bekännelsen. Vittnet hade frågat om han bekänt brottet, men Karl sade att han inte gjort det än trots att han blivit uppmanad av en präst. Karl hade sagt att det var svårt att se barnens grav och att han fått samvetskval när han sett andra barn. När de skildes åt hade vittnet uppmanat Karl att bekänna sitt brott och Karl hade lovat att göra det inför rätten.
(Nu gick det inte till så plötsligt och oöverlagt som Karl gav sken av här.  Henrik hann ju fråga vad han skulle göra med dem. Och långt innan de kom till bäcken var mordet planerat. Hela ärendet till torpet var ju bara en skenmanöver eftersom Karl mycket väl visste att yxan redan var återlämnad. Redan när han pratade med Henrik tidigare om vattenliljorna hade han planerat mordet.)

Vittnet hade åter träffat Karl då han forslades till det nu pågående tinget och då frågat om Karl hört att hans första hustrus och brors lik grävts upp och obducerats. Karl hade hört om detta. Vittnet hade frågat hur han trodde att det skulle gå när de funnit arsenik i liken. Då hade Karl ömsom rodnat ömsom bleknat och tittat bort. Efter en stund hade han sagt vad kunde han rå för att de själva tagit livet av sig. Sedan hade Karl berättat att han köpt arsenik av en hovslagare för flugornas skull. Vittnet hade då sagt att Karl först gett giftet åt sin hustru och sedan åt sin broder, medan de små flugorna blivit utan. Karl hade sagt att hans samvete var rent som ett urverk. (Den ånger han tidigare pratat om verkar nu som bortblåst, han är åter inriktad på att förneka allt.)

Några dagar senare hade vittnet åter mött Karl på fångförarstationen i Nykarleby. Då hade Karl kallat in vittnet i ett avskilt rum och bett vittnet att han inte skulle “upptäcka något” (antar att han menar “avslöja”) ifall han skulle bli kallad som vittne i saken. Detta hade vittnet lovat. Det löftet bröt han nu, åas var det en allvarlig sak att vittna falskt, dvs begå mened. Det var ju endast släktingar/ingifta som fick vittna utan ed. ”I protokollet hade antecknats, att under detta vittnesmål hade K.G. ‘synbarligen i häftig sinnesrörelse’ avbrutit vittnet flera gånger med utrop om vittnets ‘lögnaktighet’.” Han bestred vittnesmålet. Betr att han på vittnets anklagelse om att han begått sju mord sagt att han begått åtta, hävdade Karl att han utropat som hån “säga de icke att jag tagit lifvet af åtta”?!

Med anledning av Holländers vittnesmål om att Karl dödat både sitt eget barn och Johan Gäddvik så inkallades Brita Kajsa igen. Hon förklarade att ett av Karls barn med sin första hustru dött mycket hastigt men att hon inte hört att Karl skulle dödat barnet. (Den tiden var det ju vanligt att barn dog som små.) Däremot hade hon hört att Karl skulle ha slagit sin hustru så att hon fått “för tidig börd”. (Och den mannen ville hon gifta sig med, de gifte sig 1.2.1856, dvs ett år och en månad efter Gustafs död.)

Men vilket barn var nu detta? Äldste sonen Henric föddes 27.1.1844 och fanns med i kommunionsboken 1837-1847. I kb 1848-1856 står det att han dog 1848 (inget datum). Han borde då ha varit fyra el nästan fyra år, inget nyfött barn och inte så lätt att döda direkt bara genom att slänga i golvet. Men det kan ju ha fötts ett annat barn som var så nyfött att det aldrig kom att bli infört i kyrkoboken, varken som fött el dött. Jag hittar inget om Henrics död i Hiski, så det verkar inte som allt antecknats. Eller sade Karl kanske till Holländer “det är åtta inalles, jag mördade också mitt ofödda barn” istf “nyfödda barn”, dvs då han slog sin första hustru så att hon fick missfall el födde ett dödfött barn. Hur som helst fanns ju inga vittnen här och Karl förnekade sin bekännelse till Holländer, så det brottet blev han inte ens åtalad för.

Efter att Brita Kajsas egna barn mördats hade hon hört ryktet om att Johan Gäddvik “omlifvetbragts” av Karl. Johan Gäddvik hade tillverkat kistan åt Karls första hustru och hade själv dött hastigt några veckor senare under “enahanda plågor” som Gustaf och Kajsa Stina.
Vem var nu denne Johan  Gäddvik? Han borde alltså ha dött i december 1854 el januari 1855. Kollar på Hiski och hittar dels sytningsmannen Johan Simonsson från Kyrkoby som dog vid 28 års ålder och som begravdes 31.12.1854, dels Johan Larsson från Löfö by Hovslagar hemman, som dog vid 31 års ålder 24.12.1854 (begravd 31.12.1854), dels torparen Johan Carlsson från Perilö som dog vid 58 års ålder “af magsjuka” den 10.1.1855 (begravd 14.1.1855). Sedan dog ingen vuxen Johan förrän i april, vilket knappast kan kallas “några veckor” efter Kajsa Stinas död. Tycker torparen Johan Carlsson verkar troligast eftersom han finns under Pirilö i kyrkoboken, men något torp Gäddvik hittar jag inte. Det verkar vara samma torp som sjömannen Cederlund har några år senare och som Karl använder som förevändning för att gå ut i skogen och mörda barnen.
Åklagaren Falner anförde nu att det besannats att Karl Granroths första hustru Kajsa Stina och hans broder Gustaf förgiftats. Enligt ryktet skulle även Johan Gäddvik ha förgiftats och orsaken skulle varit att han vid snickrandet av Kajsa Stinas likkista skulle ha framfört misstanke om att Karl avdagatagit henne. (Men Gäddviks lik hade inte obducerats.)

Nu inkallades vittnet Holländer på nytt och tillfrågades vad han syftat på när han sagt till Karl att han skulle ha tagit livet av sju personer. Holländer svarade att han avsåg ett barn från Karls första äktenskap, Kaisa Stina och det barn hon var havande med, Gustaf, Johan Gäddvik och nu senast barnen Henrik och Augusta.
Men det här får jag inte att gå ihop. Mordet på Karls eget spädbarn hade Holländer inte vetat om förrän Karl själv berättat. Eller gick det rykten om det med? Men vilket åttonde mord syftade Karl själv på då? Hade han mördat två av sina egna barn? I det andra äktenskapet föddes sonen Carl 18.3.1859 och döptes och dog samma dag. Men skulle Karl verkligen fått tillfälle el haft orsak att döda ett så sjukt barn? Carl nöddöptes av sin farmor Anna Greta Hansdotter.
Inte heller tycks det åttonde offret ha varit Karls far, det ryktet uppstod kanske långt senare. Karls far dog 1832 av “nervfeber”. Skulle verkligen den 11-årige pojken ha mördat sin far? Alternativt kan man tänka sig att han senare förgiftat sin styvfar men inte tagit så mycket arsenik så denne dog utan bara blev sjuk. Men i rättegången nämns öht inte någon far el styvfar som offer för förgiftning.
Holländer tillade att efter Karl beskrivit mordet på styvbarnen hade han talat om vilken dom han skulle få. Deportation till Sibirien vore för lindrigt, eftersom fångarna endast fjättrades med fotbojor.
Karl sade att vittnet ljugit.

Fortsatta vittnesförhör gav:
 - att Karl varit ‘otålig’ mot Kajsa Stina under hennes livstid, men Brita Kajsa hade fått säga och göra vad hon önskade utan att Karl blivit ‘otålig’
(Jag undrar just hur Karls otålighet visat sig. Hån, utskällningar och även misshandel? Eftersom han tydligen inte drog sig för att misshandla sin egen mor lär han knappast dragit sig för att misshandla en icke älskad hustru.)
 - att Kajsa Stina tisdagen eller onsdagen före sin död klagat över att han varit sjuk pga sitt havandeskap. Hon hade avböjt Karls erbjudande om att skaffa medicin och sagt att hon skulle bli frisk efter nedkomsten. Men Karl hade sagt att han inte kunde tillåta att hon var “kraslig”. Han hämtade medicin som han gav henne ur flaska. Kajsa Stina hade genast börja kasta upp, vilket fortsatt nästa dag då Karl börjat förmoda att hon skulle dö.
 - att Karl redan några år före Kajsa Stinas död omtalat att han haft “köttslig beblandelse” med Brita Kajsa (Gustaf och Brita Kajsa gifte sig den 6.6.1848).
 - att Karl sagt då ett vittne beklagat sorgen efter Kajsa Stinas bortgång, att det var ingen sorg, när Gud gjort väl och tagit bort henne från denna onda värld. (Hon var 33 år gammal vid sin död och efterlämnade fyra minderåriga barn i "denna onda värld". Men Karl hade ju redan hennes efterträdare utsedd.)
 - att Karl efter Gustafs död sagt, då man förundrade sig över att han dött så snart efter Kajsa Stinas död (en knapp månad efteråt): “jag tror att Gustaf äfven får en frälst själ, emedan Gustaf, då jag löste för honom och gaf in åt honom, hade bra fred”. (Menas med “gaf in” att han gav honom medicin? Någon frid lär inte Gustaf ha upplevt då han led av stora plågor före sin död.)
att misstankar funnits att Karl och Brita Kajsa hade dödat sina första äkenskapspartner.
(Ja ingen vet. Brita Kajsa skulle kanske velat avslöja honom sedan han mördat hennes barn, men kunde ju inte berätta det utan att avslöja sig själv. Det enda hon kunde berätta om var äktenskapsbrottet, som ju gav honom motiv för morden på Kajsa Stina och Gustaf.)
Karl förklarade att han inte kunde erinra sig att han gett sin bror Gustaf medicin. Betr det olovliga förhållandet med Brita Kajsa hade han endast begått hor med henne i tankarna och inte i verkligheten. Han hade inte gett Johan Gäddvik medicin utan endast sjungit en psalm för den sjuke. (Karls psalmer vid sjukbädden tycktes sannerligen vara dödliga)

Brita Kajsa erkände att då Karl ständigt “frestat” henne, så hade hon under andra året av sitt äktenskap med Gustaf “dukat under” och förövat hor med Karl, men detta hade skett endast en gång utan att någon “öfverkommit”  dem i gärningen. Hon uppgav att Gustaf förlåtit henne detta brott. (Hon hade alltså berättat det för Gustaf. Hade Gustaf även förlåtit sin bror? Och sedan fortsatte de att bo ihop i samma gård, alla fyra. Tycker att stämnngen borde blivit rätt tryckt och irriterad. Men att hon berättat för Gustaf har vi ju bara hennes ord på. Troligare att hon höll tyst och att det inte bara var en gång. Gustaf och Brita Kajsa gifte sig den 6.6.1848, så otroheten skulle då ha inträffat/börjat redan sommaren 1850.)

Karl bestred fortfarande “med hårdnackenhet” sin hustrus påstående om äktenskapsbrott. Ja, hans strategi var ju att inför domstolen neka till allt.
Prästen intygar att han återigen talat med Karl. Så här står det om jag nu avkodat den handskrivna texten rätt:
“Att häktade Bonden Carl Granroth, enligt välloflig Härads Rätt derom vidtagna författning, blifvit förmedelst varningar och förmaningar utav Guds ord uppmanad att uppriktigt bekänna de brott för
hvilka han nu står under tilltal, deröfver varder detta till bevis meddeladt.  Pedersöre den 11 mars 1860.
O.H. Helander, kapellan”
Åklagaren lämnade in Helanders intyg till rätten den 12.3.1860 då målet fortsatte. Rätten uppmanade Karl att avge en uppriktig bekännelse men han vidhöll “sin oskuld”.

Ytterligare vittnesförhör gav inget nytt. Totalt hade rätten hört 94 vittnen, en del av dem flera gånger. Utan ed hördes ett 10-tal personer som var släkt med den åtalade eller målsägandena. Har inte fått klart för mig vilka målsägandena var. Barnens förmyndare Jacob Lillqvist? Barnens mor sedan hon själv bedömts vara oskyldig till barnens död? Anna Greta Hansdotter, som var Gustafs mor? Kajsa Stinas anhöriga (fadern Johan Hansson var död men modern Greta Lisa Mattsdotter levde än)?
Till rätten inlämnades en räkning på 10 rubel och 80 kopek för uppgrävningen av Kajsa Stinas och Gustafs gravar, för upptining av kropparna och för handräckning vid obduktionerna.

Åklagaren yrkade nu på att Karl och Brita Kajsa skulle fällas till ansvar och att Karl skulle erlägga kostnaderna för obduktionerna. Karl förklarade sig villig att erlägga obduktionskostnaderna “derest desamma icke kunde åhväfvas Kronan”. I övrigt ansåg sig Karl inte ha gjort sig “förtjent af något ansvar”. Vidare ville han jäva vittnet Holländer.
Brita Kajsa förklarade att hon underkastade sig straffet för äktenskapsbrottet.
« Last Edit: Oktober 15, 2016, 08:01:05 pm by Öllegård »
Logged

BSV

  • Flitig
  • **
  • Posts: 382
Logged

Öllegård

  • Flitig
  • **
  • Posts: 288
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #13 on: Oktober 16, 2016, 12:43:13 am »

Ja, där finns plötsligt Johan Gäddvik! Men det kan ju inte vara samma som snickrat kistan åt Kajsa Stina, då han dog redan 15.2.1853. Ts (torparson?) Johan Joh:son Gäddvik, död vid 25 års ålder. Står ingen dödsorsak. Så antingen kom folk ihåg fel, att han dog två år senare än han gjorde, och eftersom denne Johan dog plötsligt och oväntat började ryktet gå efter några år precis som ryktena redan gick om Kajsa Stinas och Gustafs plötsliga död.

Kanske blandade man ihop Johan Gäddviks död med Johan Carlssons. Kanske Johan Carlsson rentav var far till Johan Gäddvik. Fanns en Johan Carlsson på Pirilö som fick en son 1827: http://hiski.genealogia.fi/hiski/7fut71?se+0399+kastetut+20200
Logged

Stefan Nyman

  • Gamyl
  • ***
  • Posts: 555
Re: Hur många mördade Karl Granroth? (Granroth, ännu en sursillssläkt)
« Reply #14 on: Oktober 16, 2016, 10:31:55 am »

Några sidor från Digitala arkivet:

http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=9587684

Torparen Johan Carlsson, f. 1796, d. 1855.
Döda och begravdaboken:
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=9624835

Hustru Brita Lena Mattsdotter, f. 1799.
Son Johan,  f. 1827-03-20, d. 1853 vid Saima kanal.
Döda och begravdaboken:
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=9591753

Dotter Greta Lovisa, f. 1833-04-29
Son Carl, f. 1835-12-30


http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=9588222

Torparenkan Brita Lena Mattsdotter, f. 1799 - Ort: GÄDDVIK
Dotter Greta Lovisa, f. 1833-04-29
Son Carl, f. 1835-12-30
Logged
Mvh
Stefan Nyman