Vi måste komma ihåg, att i familjen Reichenbachs fall har bilden av familjens förehavanden byggts upp med tiden. Först i Övermarks historia från 1947, sedan Sideby sockens historia 1975, sedan Kristinestads historia I 1984, sedan Harri Blombergs artikel på 2000-talet(?), ända till en artikel om Anna Hindersdotter i Suomen Kansallisbiografia 2006, av Anneli Mäkelä-Alitalo, se:
http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/368/ Boken torde finns på de flesta bibliotek.
Tyvärr ser det ut, som om varken Harri Blomberg eller Anneli Mäkelä-Alitalo mera skulle närmare ha studerat ursprungsdokukumenten, tingsprotokollen. Man måste nog gå tillbaka till dem för att kunna göra vettiga nytolkningar av det hela, med vetskap om Per Mårtensson Rundeels identitet. Jag utgår ifrån, att man redan i Krs historia I kan ha tillskrivit att Rundeel skulle ha agerat i egenskap av Niklas styvson redan innan 1671, fast det kanske inte uttryckligen stått så i tingsprotokollen som man använt som källmaterial för de aktuella händelserna.
Harri Blombergs artikel spekulerar om att Rundeel redan 1664 skulle ha haft någon form av "social störning" när han inte blir vald till Kristinestads stadsskrivare 1664. Något sådant går i min mening inte alls att utläsa ur Krs historia I, där får jag snarare bilden av en målmedveten, karriärshungrig person, som eventuellt högst kunde beskyllas för att vara alltför "framfusin" för det lokala borgerskapets smak. Någon ny stadsskrivare anställdes heller aldrig, skrivarens uppgifter delades upp mellan borgmästaren och stadstjänaren. Rundeel har knappast vid den tiden ännu kunnat vara särskild störd, eftersom han senare tjänstgjort som Per Brahes bokhållare under perioden 1667-74, och blivit tilldelad ett hemman i Kajana av denne 1676, med "Adelige privilegier", tydligen som tack för sina tjänster genom åren. I min mening verkar det sannolikast att han helt enkelt har drabbats av demens på äldre dar, de raseriutbrott som han tillskrivs i tingsrättens protokoll 1682 hör till möjliga symptom för den sjukdomen.
Blomberg skriver vidare att Rundeel "sålde och köpte väderkvarnar i Kristinestad", medan det i Krs historia I mig veterligen endast står, att han har erhållit en väderkvarn som ersättning för en skuld, och sedan sålt den vidare. Motivering där är, att då han inte bodde i staden vid den tiden, hade han ingen användning för en sådan. Det gör honom i min mening inte ännu till den smått lustiga "väderkvarnshandlare" som här kanske omedvetet målas upp. Rundeel synes också ha haft en hustru ännu 1684, som inte verkar vara omnämnd någonstans tidigare, det framgår tydligt i källhänvisningarna i studentmatrikelns artikel om fadern Mårten Costenius. Överhuvudtaget tycker jag att Per Mårtensson Rundeel skulle vara värd en upprättelse i form av en närmare nystudie, baserad på originalkällor av någon seriös forskare, som troligen skulle kunna rehabilitera den nuvarande bilden av honom. Hittils har alla skribenter mer eller mindre bara noterat och byggt upp bilden av honom på basen av den dokumenterade "huvudsvagheten" på gamla dar.
Även om Blombergs skildring av familjen Reichenbachs öden är en intressant sammanställning i sig, bör den i min mening närmast betraktas som ett skönlitterärt verk, eller en "dokusåpa", som försöker skapa ett levande person- och familjeporträtt, på basen av valda fragment ur andrahandskällor. Någon kritisk historisk granskning har författaren knappast ens haft i syfte att skapa här.
Tillbaka till Niklas Reichenbach, och eventuella spår av två hustrun Anna. I Krs. historia I, på sid. 140 omnämns en mystisk "Reichenbachs änka" som blir lovad en leverans av tjärtunnor, enligt källhänvisningen i ett tingsprotokoll av den 19.9.1662. En smått osannolik fras, det finns mig veterligen inga andra tecken på att en sådan änka skulle finnas vid den tiden. Men istället verkar det nu mycket möjligt att en änkling Reichenbach kan ha funnits då, så det kan hända att författarna här helt enkelt har tolkat en förkortning av typ "enk." i ursprungsmaterialet fel. Mäkelä-Alitalo noterar också i sin artikel, att Anna Reichenbach tidigare har uppträtt flitigt i rätten som stöd för sin make, med sedan tystnar hon och omnämns knappt alls mera i protokollen efter 1668. Ett tecken på att hon i själva verket kanske avlidit, och senare "bytts ut" till en annan, kanske inte lika skrivkunnig och lärd Anna Hindersdotter som den förra tydligen varit?
I min mening går det inte mera att bara fortsätta med att försöka nytolka familjens historia på basen av existerande andrahandskällor, man måste gå tillbaka till ursprungsmaterialet, tingsprotokollen. Det går inte att försöka krama mera vatten ur en torr disktrasa. Det finns antagligen ännu en hel del mera information att hämta ur protokollen, t.ex. dödsåren för paret Elias Reichenbach och Agnetha Berchelts har mig veterligen inte tidigare dokumenterats någonstans, medan de i studentmatrikelns källhänvisningar för Jakob Holmius synes framgå med all önskvärd tydlighet, se:
http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=925I utdraget där ur Närpes tingsrätts protokoll 18-20.1.1655 framkommer det, att Elias Reichenbach har dött 13 år tidigare, alltså 1641-42, och hustrun Agnetha har dött hösten 1653. Vad mera som ännu går att utläsa ur protokollen kan man bara gissa sig till. Ett annat relativt färskt fynd om familjen Reichenbach är identifieringen av mågen Eskil Simonssons rötter i Ilmola, som det redogörs för i en artikel skriven av Markku Pihlajaniemi i Eteläpohjalaiset Juuret 1/2012:
http://www.etelapohjalaiset-juuret.fi/index.php?productid=231&lang=1Artikeln finns mig veterligen inte på nätet, och jag tänker inte här och nu förstöra spänningen genom att avslöja lösningen på gåtan, intresserade får skaffa sig tidningen, eller gå till ett välförsett bibliotek som jag gjorde, för att läsa detaljerna om detektivarbetet!
