Rahm, Carl Olofsson.
Vice Korpral.
Född omkring 1730 i Clara Stockholms Sverige.
Död 4/8 1803 i Munsala.
Om Rahm's härkomst är ännu inget klarlagt, menen intressant tråd att nysta i kan gå till Regalskeppet CRONAN, som förliste den 1 juni 1676, och dess förste trumpetare Sven Olofsson Rahm, hans söner trumpetaren Olof och pukslagaren Hans.
Levnadsbeskrivning
Soldat på Lillpensal i Munsala.
Deltagit i Pommerska kriget 1757-1762. Korpral och Fältskär.
Jag skall här relatera vad K.V.Åkerblom skrivit om Carl Olofsson Rahm i Sv.folkskolans vänners årsbok 1936.
"Vet man något närmare om soldaten Carl Rahm?" sporde nyligen en ättling till honnom i Vörå, och samma fråga ha visst flera andra gjort mer än en gång. Vi begagna tillfället att tillmötesgå de frågande och berätta här hans levnadssga.
Han var född i Stockholm ( enligt tradition i Klara församling) omkring 1732. Han skall ha haft nio syskon i Stockholm. Detta förklarar, varför han vid mycket unga år tog tjänst borta i Österbotten.
Den 10 mars 1752 inträdde han som vargeringskarl i Livkompaniet av Österbottens regemente och "undfick beklädnad". Han blev placerad på rote n:o 124, Hannula hemman i Kovjoki by i Nykarleby socken. Han benämnes då endast Carl Olofsson och 1757 används tillnamnet Ram. Detta skrevs även Ramm och Rahm. Som ordinarie soldat förflyttades han till torpet 114 i Pensala. Där förblev han stationerad i 31 års tid. Åren 1757-1762 var Carl Rahm med i pommerska kriget och blev därunder sårad i vänstra låret. Det blev för honom en nyttig blesyr. Den blev anledning till att han fick insikt och praktik i fältskärsgöromål. Inom släktenhar man velat tro, att han gått i apotekslära i Stockholm och att han i Pommern studerat medicin tillsammans med en viss Kantzau, som sedermera verkade som apotekare i Vasa. Men detta torde vara endast spekulationer. På grund av sin blesyr kom han alltnog under behandling av fältskären eller någon av dennes gsäller. Mäjligen använde dessa honnom därunder som biträdande vid behandling av andra sårde. Och då kriget varade hela fem års tid, fick Rahm en lång praktik.
Rahm skall också ha fungerat som regementsklockare. Johan Haartman, sedermera kyrkoherde i Vörå, var då fältpräst.
Enligt tradition blev Rahm jämte en mängd andra soldater tillfångatagna, men lyckades tillsammans rymma ur fångenskapen över en sank mosse. En finne skallha ridit före, och när han slapp över, följde de andra efter. Mossen var obevakad, då tyskarna trodde, att ingen kunde komma över den. Kompanichefen förmodade, att Rahm försvunnit i okända öden. När mönstring hölls på Nykarleby torg med de hemkomna, ropade han:"Finns här någon, som heter Rahm?"- "Här står jag", blev svaret.
Efter Rahms återkomst från Pommern spreds snart ryktet, att han var en fältskär. Man börjde söka bot hos honom för sjukdomar av olika slag och han måtte ha betjänat de sjuka med framgång. En kvinna från Rausk Gräddjas i Pensala kallde på honom för att se på hennes dotter, som låg sjuk, och sporde om han kunde bota henne. Han såg på henne och gav beskedet: "Frisk ska hon bli- och hon skasedan bli min hustru." Flickan rodnade. Det gick som han försäkrat.
Vid mönstringen i Vasa sommaren 1775 antecknades om Carl Rahm bland annat: "Nychter och beskedlig, aldrig lidit straff. Bevistat Pommerska kriget. Längd 5 fot 9 tum (172,5cm). Ålder 38 år. Tjensteår 18. Gift."
Rahm var enligt sägen en förskräckligt "hastig" karl. När kriget 1788 började, hölls kassationsmönstring med Livkompaniet den 31 juli. Carl Rahm ansågs då vara för gammal att gå i fält, varför han fick avsked. Han hade då varit i krigstjänst i 36 års tid. Rahm torde efter avskedet ha flyttat till sin son, som var bonde på Kuckus hemman i Kimo by. Rahm livnärde sig även med spånad. På Vörå prostgård spann han med en rock, som hade ett ofantligt stort hjul, viket icke trampades utan slogs till med handen. Han var gärna sedd på prostgården, så länge Johan Haartman levde, då han biträtt honom i kriget som klockare, och de kunde gemensamt leva på minnena från de fem åren i Pommern.
När Rahm kände sitt slut nalkas, sade han: "Jag skall anträda min resa klockan tolv i natt." Han dog verkligen vid detta klockslag. Hans yttrande har blivit ett ordstäv i Kimo.
Rahms dotter Sanna gift Sandberg i Oravais kby. hade av fadern lärt sig behandla sjuka och fortsatte därmed, likaså hennes son bonden Mårten Sandberg. Denna blev en vida känd bondedoktor.
Det berättas också att Rahm , vid hemkomsten från Pommerska kriget, i sin ränsel hade med sig "päron" ( potatis).
