Westside Indexsida
Gamla Westside
Old Westside
October 17, 2017, 09:40:48 PM *
Welcome, Guest. Please login or register.

Login with username, password and session length
News: Nu kan du välja språk i Westside - engelska/svenska!
 
 
   Home   Help Search Login Register  
Pages: [1] 2 3 ... 10
 1 
 on: Today at 09:25:40 PM 
Started by Siv Lövgren - Last post by Siv Lövgren
Hej. Söker Greta Sofias föräldrar och gärna bakåt i släkten. Hon var född 1868-08-04 i Oravais.
Jag har hittat henne i Sverige gift med Karl Leonard Persson och bosatt i Selånger utanför Sundsvall. Hon dog 1946.

Siv

 2 
 on: Today at 12:25:02 AM 
Started by Öllegård - Last post by Öllegård
Vittnesmål

Åklagaren åberopade 11 vittnen.

Stina Lundqvist intygade att Ahlskog bott många år i hennes stuga. Hon ägde stugan på Mattfolks mark. Hon hade aldrig varit gift men hon hade “i oäkta säng aflat” en dotter, Maria, som nu var 20 år. Det hade aldrig varit tal om giftermål mellan henne och Ahlskog. Hon kände inte till någon ovänskap mellan Ahlskog och Pellfolk d.ä. (Här misstänker jag att hon ljuger för att skydda sitt eget rykte. Att “dejta” två män samtidigt var inte acceptabelt.)

Den här dagen hade Pellfolk hade först kommit in vid 10-tiden och då varit fullt nykter. (Här avviker vittnesmålet från Ahlskogs utsaga.) Vad de pratat om kunde hon inte minnas. När han återkom vid middagstiden (kl 1) var han påverkad av alkohol. Ahlskog hade då suttit och bundit nät. Pellfolk hade hött åt Ahlskog och velat slå honom, men vittnet visste inte av vilken anledning. (Och kom sig tydligen inte för att fråga heller. Naturligtvis visste hon mycket väl varför. Precis som Ahlskog irriterades av Pellfolks eviga besök och hånfulla pikar, så irriterades Pellfolk av att Ahlskog ständigt var där; han ville vara ensam med Stina. Men Stina kunde inte flytta till hans stuga, för han var fortfarande gift och frun skulle väl en dag återvända från Sverige.)

Stina Lundqvist hade då bett Pellfolk att “låta gubben vara i fred”. Ahlskog hade då tagit sitt nät och gått (el flytt).  Efter det hade Pellfolk gripit henne om armarna  och klämt dem, men när hon bett honom släppa henne hade han gjort det. När Pellfolk lämnat stugan tog hon själv sitt arbete och gick till en granne. (Låter som även hon flydde från fler besök av den berusade Pellfolk.) När hon återkom till stugan hade Gabriel Söderman kommit dit och frågade efter Ahlskog. Stina hade då gått till Mattfolks stuga för att hämta Ahlskog. Sedan hade vittnet lagat mat åt de bägge männen och de hade satt sig att äta, när Pellfolk kom in i stugan igen. Han hade dock inte visat “sturskhet” utan lämnat dem snart igen. Därefter hade hon “tillstängt” dörren med en “jernkolf”.

Men en stund senare hade Pellfolk återkommit och “dundrat” på fönstret och sagt att han ville komma in. Då hon bett honom låta bli fönstret hade han sparkat på dörren. Han hade då “haft bra fel av brännvin”.  Hon hade då öppnat dörren och gått ut till honom och bett honom gå hem och inte bullra på dörren mer. Sedan hade hon gått in i stugan igen. Ahlskog hade då kommit ut i  förstugan. Vad som sedan skett hade hon inte sett, men hon hade hört att de “tagit ihop” i förstugan. Sedan hade Ahlskog ropat på henne. När hon kom ut hade delar av vävstolen fallit över Ahlskog, så hon lyfte upp delarna och hängde dem på kroken igen. Sedan hade både Pellfolk och Ahlskog gått in i stugan. Pellfolk hade satt sig på en stol och Ahlskog hade gått fram till bordet. Båda hade varit alldeles blodiga. Ahlskog hade fört med kniven över nacken på Pellfolk men den hade bara tagit i kläderna, inte i nacken. (Säger hon ja, jag litar inte helt på hennes vittnesmål. Kanske vill hon behålla sin beundrare när den andre var död, el åtminstone sin inneboende som gav en inkomst varje månad.)

Ahlskog hade begärt en lapp av henne för att linda om sitt skadade finger som blödde. Hon hade gett honom en linnelapp och sedan hade Ahlskog gått därifrån. Pellfolk hade fallit ner från stolen och bett henne hämta Salenius för att förbinda hans sår. Det hade hon försökt men inte fått tag på honom. Salenius hade dock själv kommit dit efter en stund. När han “öppnade” Pellfolks kläder framtill syntes ett stort sår, så stort att två fingrar kunnat sättas in i såret. Salenius hade sytt ihop såret, och senare hade Pellfolks son kommit och hämtat hem honom och hon hade följt med.

Under slagsmålet i förstugan hade ingen annan än Lundqvist sett något av det. Gabriel Söderman hade inte sett något från sin plats, och dottern Maria hade ännu inte kommit hem från sitt arbete som piga hos grannen Matts Henriksson Mattfolk.

Lundqvist berättade vidare att vid framkomsten till Pellfolks hem hade han blivit avklädd, och hon hade då sett (förutom det stora såret i bröstet) bl a ett större sår i ryggen, ett sår under hakan, ett sår i vänstra armen och ett sår i högra handen, alla till synes tillfogade av kniv.

Jag tycker att sonen borde kallat på läkare direkt, det tog ju fem dagar innan någon läkare tittade på såren. Orgelnisten Salenius kan ju knappast haft tillräckliga kunskaper, hur duktig han än var på att linda om sår. Den nål han använde för att sy såren kan knappast ha varit steril. (Han tycks ha fungerat som en distriktssköterska, men det kan inte ha ingått i utbildningen till orgelnist.) Åas, är det inte säkert att det hade hjälpt med tidigare läkarvård. Så ofta i dessa fall dör inte offren på en gång utan först efter flera dagars lidande. Den tiden fanns inte antibiotika el dagens avancerade operationer. Att färre dör av våld idag beror kanske inte på minskad våldsamhet utan på förbättrad läkarvetenskap?

På morgonen återvände Lundqvist till sin stuga och kort därefter kom även Ahlskog dit. Ahlskog hade frågat om Pellfolk “kommit bort”, och hon upplyste om att han förts hem. Ahlskog hade inte vidare talat om slagsmålet. Sedan han tagits i förvar av åklagaren hade hon inte sett honom förrän vid rättegången. På förfrågan berättade hon att hon inte sett att Ahlskog haft någon kniv i handen när han gått ut i förstugan, men att han som vanligt hade burit en kniv i bältet. När Ahlskog hade begärt en lapp att lägga om sitt eget sår sade han att Pellfolk försök ta kniven ifrån honom och det var då han fick sitt sår. (Alla TV-program med kriminalprofessorn Leif G W Persson har lärt mig att de som knivhugger brukar skära sig själva också, för att kniven blir hal av blodet så handen slinter.)

Det är förstås möjligt att det var Pellfolk som inledde slagsmålet och att Ahlskog drog kniv för att försvara sig. Men han hade då brukat mer våld än nöden kräver.

Då Ahlskog “förehölls” Lundqvists vittnesmål sade han att han gått ut för att kasta vatten (alltså inte alls för att hindra Pellfolk från att komma in). Pellfolk hade då försökt “klösa ögonen ur honom” så att han måst försvara sig, dock utan att använda kniven. “Jesus vet hvar han trillat omkring i mörkret, ej kan jag rå derför.” Det skulle alltså funnits en okänd knivman därute? Om man ramlar får man blåmärken, kanske blödande sår, i värsta fall bryter man ett ben, men man får knappast sår som liknar knivhugg. Den tiden fick den anklagade vara sin egen försvarare och då gick det inte så bra. När det saknades vittnen kunde gärningsmannen komma undan genom att blåneka. Möjligen skulle Ahlskog klarat sig om han knivskurit Pellfolk utan vittnen och utan att denne överlevt länge nog för att peka ut honom.

 3 
 on: Yesterday at 10:17:10 PM 
Started by Släktforskare - Last post by Stefan Nyman
Familjen finns på de här sidorna;
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=9709353
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=9710368

De flyttade 1867 till Munsala där
de får en son Matts, f. 22/7 1867.

De finns säkert andra som har mer uppgifter om familjen.

 4 
 on: Yesterday at 09:11:16 PM 
Started by Släktforskare - Last post by Släktforskare
Känner någon igen Mårten Johansson-Hofman fd 1846.02.25. född i Karfsor Vörå kommun. Undrar var denna släkt tog vägen och om Mårten hade några syskon?

 5 
 on: Yesterday at 07:04:03 PM 
Started by Släktforskare - Last post by Släktforskare
Hej, har någon kunskap om Disgen Släktforskningsprogrammet? Jag ska gå en kurs på föreningen och undrar om Disgen är vanligt här i Österbotten ? Har någon information eller erfarenhet. Tacksam för kommentarer el synpunkter.

 6 
 on: October 15, 2017, 11:30:09 PM 
Started by Öllegård - Last post by Öllegård
Detta berättar Ahlskog i rättegången om den ödesdigra dagen:

Allhelgonamåndagen, dvs den 3 november, hade Pellfolk d.ä. kommit in på morgonen i Stinas stuga “i half fylla” och talat en stund med Stina Lundqvist vid spisen. Ahlskog, som hade dålig hörsel, hade inte hört vad de “plattrat”. Pellfolk hade sedan bett Lundqvist att följa honom hem och hjälpa honom med en golvtilja. (Det låter som en typisk förevändning för att bli ensam med henne.) Hon hade svarat att han säkert kunde få någon annan att hjälpa sig med golvtiljan (ja, t ex sonen som ju bodde på samma gård). Hon hade ingen lust att gå utomhus denna dag (det var säkert en kall och ruggig novemberdag). (Denna replikväxling hade Ahlskog tydligen uppfattat trots sin dåliga hörsel.) Pellfolk hade då gått hem igen.

Men kl 12 återkom Pellfolk, nu ännu mer dryckesrörd.  Då hade Ahlskog gått till en granne med kvarn och bett att få mala sitt mjöl. Det blåste tydligen friskt den dagen. När han återkom var Pellfolk fortfarande kvar. (Man anar Ahlskogs irritation över Pellfolks ständiga besök.) Ahlskog hade samlat ihop några “trädnålar” (användes vid bindning av nät). Under tiden hade Pellfolk “trillat omkring honom bakom ryggen” och sagt “jag skall lära de olärda”, men Lundqvist hade då förbjudit honom att “röra vid gubben”.

Ahlskog beslöt att ta trädnålarna och besöka en granne, sytningsmannen Erik Israelsson Mattfolk, och binda nät där i stället. Lundqvist hade sedan berättat för Ahlskog att Pellfolk varit irriterad på henne för att hon sagt till honom och tagit henne hårt om armarna.

När Ahlskog suttit en stund i Mattfolks stuga, hade denne sett ut genom fönstret att nu hade “åtrin” lämnat Lundqvists stuga. Åtrin (uttern) var ett öknamn på Pellfolk. Men nu kom han i stället in till Mattfolks stuga. Där hade han “trillat kring golvet” och sagt “små pikord” åt Ahlskog. Efter en stund hade han gått bort därifrån. Ahlskog hade stannat kvar men så kom Lundqvist dit och sade att en gammal vän till honom från Pörtom, Gabriel Söderman, kommit på besök och då återvände han till Lundqvists stuga. Söderman brukade resa runt och handla med beckolja. I Korsnäs brukade han ha nattkvarter hos Lundqvist.

I stugan hade Lundqvist kokat potatis medan Ahlskog fortsatte att knyta nät. När de skulle äta dök Pellfolk upp för tredje gången samma dag. Han hade satt sig vid spisen och “dobbrat” med Lundqvist men Ahlskog hörde inte vad de sade. Sedan hade Pellfolk återigen avlägsnat sig och Ahlskog hade då sagt att det var bra att “slippa dragas med det vilddjuret i kväll”. Ironiskt mtp att det var Ahlskog som skulle bete sig ett vilddjur senare på kvällen.

Sedan stängdes förstudörren för att de skulle få lugn och ro. (Jag undrar om de menar “låsa”, de kan knappast haft ytterdörren öppen i det blåsiga vädret. Eller menas inte ytterdörren, utan bara dörren till köket/storstugan, men samma sak gäller där, var den bara stängd skulle Pellfolk kunnat öppna den utan problem.)

Efter en kort stund hade Pellfolk dykt upp vid fönstret och “bullrat”. Sedan hade han gått till dörren och “bullrat” på den så att den gick upp. Han kom in i stugan och var alldeles blodig i ansiktet. Var han blivit sårad kunde inte Ahlskog veta. Pellfolk hade försökt komma åt Ahlskog, varvid de båda trillat kring golvet. Slutligen hade Ahlskog slagit till Pellfolk så denne blivit liggande stilla på golvet, hur länge visste han inte. Kniven hade suttit kvar i bältet och inte använts. Han hade inte kommit åt kniven, eftersom Pellfolk hela tiden “velat honom åt ögonen”. När Ahlskog gick därifrån låg Pellfolk kvar på golvet och han hade inte lagt märke till något sår. Ahlskog hade sedan tillbringat natten i Edsvik av fruktan för Pellfolk d.y., dvs att han skulle hämnas sin far.

Ahlskogs försvar låg alltså i dels att Pellfolk blivit skadad redan innan han kom in, dels att Ahlskog bara försvarat sig. Men 16 knivhugg låter som väl mycket i självförsvar. Men Ahlskog bestred alltså att han överhuvudtaget använt kniven.

Själv tycker jag att Ahlskog blivit rätt provocerad av Pellfolk. Denna hade dels hotat att slå honom (vilket avvärjdes av Lundqvist), dels kommit enkom till grannens stuga (dit Ahlskog flytt för att slippa undan Pellfolk) för att håna honom, dels uppfört sig rätt illa när han hotat att slå sönder dörren om han inte kom in. Och det var säkert inte första gången han betedde sig illa. Därtill kom att han var Ahlskogs mer framgångsrike rival. Men i ett slagsmål hade väl den korte och betydligt äldre Ahlskog ingen chans. Med kniven däremot…

 7 
 on: October 15, 2017, 06:32:00 PM 
Started by Öllegård - Last post by Öllegård
Sedan hördes den åtalade Matts Eriksson Ahlskog. I protokollet antecknades att han var kort till växten, “temmeligen lomhörd, af ett ålderdomligt utseende, med grått hår”. Han var född i Yttermalax by av Malax socken, där hans far hade ett torp under Ahlskog hemman. Vid 18 års ålder hade han lämnat sitt hem och sedan tjänat som dräng hos en släkting i Jurva socken, hos kronolänsman Juthman i Närpes socken, hos rådman Bladh i Kaskö stad, i Kåtnäs by i Närpes socken, återigen i Kaskö stad hos handlanden Wilhelm Enroth. Sedan hade han flyttat till Pörtom socken och gift sig där. Han hade försörjt sig och familjen med tillfälliga arbeten. Han hade fått fem barn med sin hustru men fyra var nu döda. Enda överlevande barnet, en dotter, bodde i Sverige.

Ahlskog uppgav att han flera gånger blivit straffad för brott. Första gången med 4 par spö, andra gången med 16 par spö, tredje gången med 12 år på Sveaborgs fästning. Vilka brott hade han då begått? Han uppgav att han handlat av sin svärfar varor som måhända varit oärligen fånget. Men det var knappast det han suttit på fästning i 12 år för; han måste ha dräpt någon.

Utkommen ur fängelset hade han fyra år och två somrar varit dräng i Korsnäs by. Han hustru hade dock bott kvar i Pörtom och de tycktes inte haft någon kontakt. Hon hade avlidit år 1875. De senaste 11 åren hade han bott hos Stina Lundqvist. Han hade besittningsrätt till ett område i Hartvik i Edsvik by men hade inte kommit sig för att bygga någon stuga där. I början av vistelsen hos Stina Lundqvist hade de kommit överens om att gifta sig, men då han fått veta av henne att hon hållits med flera karlar hade han sagt till henne att hon fick föda sig själv och han skulle föda sig själv, han skulle bara bo hos henne. Han kände Pellfolk men påstod att han inte hyste någon avund mot honom trots att han börjat hålla på med Lundqvist medan Ahlskog varit på besök hos sin dotter i Sverige förra året. Däremot hade Pellfolk hyst vrede mot honom för att han bodde i samma hus som Stina Lundqvist.

Det där låter typiskt förnekande “Nej, jag hade ingen orsak att dräpa honom”, men stämmer inte med vittnesmål att han hotat Pellfolk till livet. Klart att han var svartsjuk på Pellfolk, som var 14 år yngre. Det var ju inte heller som att Ahlskog såg yngre ut än sina år, så han hade oddsen emot sig.


Jag skulle verkligen vilja veta vad Ahlskog gjort som renderat honom livstid på Sveaborgs fästning. Backman har inte brytt sig om att ta reda det, han tyckte det var oväsentligt. Jag tycker det är synnerligen väsentligt, det visar om Ahlskog varit våldsam tidigare.

 8 
 on: October 15, 2017, 04:12:25 PM 
Started by Öllegård - Last post by Öllegård
Korsnäs har marknadsfört sig som "världens svenskaste". Åland måtte dock vara ännu svenskare. Det är iaf så svenskt att det inte har något finskt namn. Pörtom däremot måste jag jämt slå upp för att senare kunna hitta i Digihakemisto, kommer aldrig ihåg det finska namnet. Detta fall har även anknytning till Pörtom.


Offret: Matts Pellfolk, 56 år. Dråparen: Matts Ahlskog, 70 år. La femme fatale: Stina Lundqvist, 50 år. Det är väl bara fördomar som gör att jag tycker att alla parter och mördaren i synnerhet är väl ålderstigna. Borde inte folk ha fått förstånd och visdom vid den åldern? Men kärlek och svartsjuka känner inga åldersgränser.

Dråpet behandlades under lagtima höstting den 12.11.1884 på Ivars hemman i Näsby i Närpes socken. Sytningsmannen Matts Mattsson Pellfolk hade blivit knivhuggen av inhyseskarlen Matts Eriksson Ahlskog den 3.11.1884  i Korsnäs by och dött av skadorna.

Ordförande var landshövding Aminoff och åklagare expeditionsfogden Benjamin Packalén. Målsägande var den avlidnes son, Matts Mattsson Pellfolk d.y.

Den avlidnes son hade anmält knivöverfallet till kronolänsmannen och åklagaren Packalén den 4 november och denne hade rest till Korsnäs den 5 november för att undersöka saken. På kvällen den 3 november hade inhyseskarlen Gabriel Karlsson Söderman och Ahlskog befunnit sig hemma hos Stina Josefsdotter Lundqvist när Pellfolk d.ä. hade bultat på fönstret för att komma in. Ahlskog hade då gått ut i förstugan och släppt in honom. När Pellfolk gått in i förstugan hade Ahlskog huggit honom med kniv flera gånger i bröstet, armarna, ryggen och huvudet. Pellfolk hade dock släpat sig vidare in i stugan och satt sig på en stol, där Ahlskog fortsatt att knivhugga honom. Pellfolk hade fått sammanlagt 16 blodsår, 10 större och 6 mindre.

Orgelnisten (idag heter det väl organist) Filip Salenius i Korsnäs församling hade blivit efterskickad för att förbinda Pellfolks sår. Han hade gjort det dels i Lundqvists stuga, dels i Pellfolks stuga sedan den sårade förts dit. Den 6 november hade åklagaren anmodat provinsialläkaren August Eberhard Hirn att undersöka och behandla Pellfolk. Den 8 november hade Hirn rest till Pellfolks hemvist, men trots läkarhjälpen hade Pellfolk avlidit den 12 november.

Ahlskog och Pellfolk hade stått i fiendskap med varandra och Ahlskog hade tidigare hotat Pellfolk. Orsaken var rivalitet om Stina Lundqvist.

Åklagaren yrkade att Ahlskog måtte dömas till laga ansvar för dråpet och ersätta läkaren för läkarhjälpen och obduktionen.

Kapellanen Karl Johan Henriksson intygade att Matts Mattsson Pellfolk var född 17.12.1828 och utan anmärkning i frejden. Matts Eriksson Ahlskog var skriven i Pörtom församling, och kyrkoherden Alarik Roos intygade att Ahlskog var född den 10.11.1814. Han hade tidigare varit dömd till livstid å Sveaborg. Men som alla vet betyder inte livstid alltid verkligen livstid. För Pellfolks del hade det varit bäst om Ahlskog stannat livet ut på Sveaborgs fästningsfängelse.

Målsägande Pellfolk d.y. berättade att sedan hans styvmor Greta Johansdotter rest till Sverige hade fadern bott ensam i en stuga på sonens gård. Betr Pellfolk d.ä:s förhållande till Stina Lundqvist hade sonen sagt att de var “justsom i sammanhang, i lag båda”. På em den 3.11 hade fadern gått ut i byn utan att berätta vart. På kvällen hade Pellfolk d.y. blivit kallad till Stina Lundqvists stuga, 1 verst från hans gård, för att hämta sin far som blivit knivhuggen. Han hade då kört dit med häst och kärra. Vid ankomsten hade han funnit sin far svårt sårad och blodig överallt. Till en början hade inte fadern kunnat tala pga ett sår i bröstet. Sedan orgelnisten Salenius, som bodde i närheten, hade tillkallats och sytt ihop såret hade hans far kunnat berätta att Ahlskog hade knivhuggit honom. Hans far hade haft flera blödande sår i bröstet, ryggen och på armarna. Sedan Salenius förbundit fadern hade Pellfolk dy fört honom hem, där Salenius även i fortsättningen förbundit den sårade. Även doktor Hirn hade den 8 november besökt fadern, “hophäftat” såren och givit honom medicin.  Ibland hade fadern yrat men mestadels hade han varit redig. Natten mot den 12 november hade fadern avlidit.

 9 
 on: October 15, 2017, 01:35:58 PM 
Started by Öllegård - Last post by Öllegård
Tack, kul att folk läser och uppskatter min "forskning". Det mesta har jag fått från Lars-Otto Backmans bok men har kompletterat med vad jag funnit i kyrkoböckerna.

Just barnens situation intresserar mig. I detta fall hade makarna Warg inga barn, däremot makarna Sand. Man har ju läst om att fosterbarn varit utsatta, tvingats till hårt arbete (mer än de egna barnen) och setts i första hand som arbetskraft, inte som barn. Men sådant förtäljer inte kyrkoböckerna. De uppnådde iaf vuxen ålder, sådant var inte självklart förr.

 10 
 on: October 14, 2017, 10:11:55 AM 
Started by Öllegård - Last post by metjipi
Hej,
måste säga att du utför ett utmärkt och intressant arbete i återgivandet av rättsfallet och alla de vedermödor som blev till konsekvens.

Intressanta tankar och aspekter som sällan behandlas!


Fredrik

Pages: [1] 2 3 ... 10
Powered by MySQL Powered by PHP Powered by SMF 1.1.5 | SMF © 2006-2008, Simple Machines LLC Valid XHTML 1.0! Valid CSS!